Det här sade biskop emeritus Gustav Björkstrand i Jakobstad på måndagen när han föreläste om väckelserörelsernas skuggsidor, ett ämne han blivit tilldelad i Åbo Akademis kyrkohistoriska sommarkurs I väckelsens landskap.
Björkstrand började föreläsningen med att peka på de rika frukter som väckelserörelserna haft på det religiösa, kulturella och samhälleliga området. Men inte heller de har undgått problem. Problem förekom såväl i de stora kyrkliga väckelserörelserna under 1800-talet som i de nyare rörelserna som till exempel den åkerblomska, Uleåborgsprofetian och Knutby. Varför spårade de ur?
– Ledarna kom i en så pass dominerande ställning att de vägrade ta emot kritik, säger Björkstrand. Rörelserna var slutna och fick så småningom så pass drastiska drag att ledarna till exempel bestämde hur man skulle leva, vem som skulle gifta sig och vad barnen skulle heta.
Rörelserna präglades dessutom en av teologisk enspårighet där man poängterade vissa bibelord och blundade för andra. De kunde tillåta vad som helst mot dem som hade en annan åsikt.
– Ledarna utövade sin makt på medlemmarna genom att diktera vad de skulle tro på, ta deras egendom ifrån dem, leva osedligt och i vissa fall försöka ta livet av dem som var av annan åsikt.
Björkstrand betonade att även de etablerade väckelserörelserna kan gå fel om de blir slutna och inte tillåter kritik.
– Rörelser som inte lyssnar på andras uppfattningar löper risk att hamna fel.
