Ett offer för mobbning har ofta med sig mycket barlast in i vuxenlivet. Karl-Erik Wikström var utsatt för verbal och fysisk mobbning i fem år under sin lågstadietid. Han kan intyga att obearbetade händelser kan få tunga konsekvenser.
– Under intervjun för Kyrkpressen för tjugo år sedan fick jag många aha-upplevelser. Jag förstod varför jag var så fruktansvärt svartsjuk och kunde senare bli fri från det. När jag träffade min blivande fru var jag övertygad om att ingen flicka kommer att kunna älska mig. I botten fanns hela tiden tanken: Jag är klass b.
Han är tacksam över en hustru, och barn, som orkat uppmuntra honom under många svåra perioder.
Att han i höst ger ut sin bok I skuggan (Fontana Media) har han till stor del dottern Ronja att tacka för. Hon har upprepade gånger uppmanat honom att skriva.
– Skrivandet har inte varit någon helandeprocess för mig, den var jag klar med innan jag började skriva. Men jag har mått väldigt bra under skrivandet. Jag har en stor tomhetskänsla nu när boken är färdigskriven.
Som debutant är det enklast att skriva om självupplevda saker, tror Wikström. I handlingens mitt står en familjefar med ett obearbetat förflutet. Händelserna utspelar sig under mitten av 2000-talet, med fragment och minnesbilder från 1960-talet.
– I min bok finns en del som jag själv upplevt, en del som jag hört andra berätta och en del är påhittat.
