Respektfull oenighet

Ledare. Under presskonferensen efter det att resultatet av ärkebiskopsvalets andra omgång var klart betonade blivande ärkebiskop Kari Mäkinen att kyrkans enhet förutsätter dialog under ömsesidig respekt. En sådan dialog är nödvändig av den enkla anledningen att vi motiverat kan ha och har olika åsikter och uppfattningar om olika saker. 18.3.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Enhet behöver alltså inte nödvändigtvis vara det samma som enighet. Enhet kan också finnas i respektfull oenighet. Av Mäkinens betoningar under presskonferensen förstår man är det en sådan enhet han vill vara med om att skapa.

Med tanke på Mäkinens och Ruokanens betoningar under valprocessen och det valresultat som de ledde till blir det intressant att se hur den nya ärkebiskopen väljer att försöka omsätta sina enhetssträvanden i praktiken.
Ett konkret test är vårens kyrkomöte där biskoparnas utredning om samkönade parförhållanden ska diskuteras. I fråga om välsignelse av sådana parförhållanden är ju Mäkinen på en annan linje än majoriteten av biskopsmötet. Han är för välsignelse, majoriteten mot. Just den frågan var också en av de viktigaste vattendelarna i valet.

Lika intressant som att ta del av hans markeringar i denna fråga i kyrkomötet blir det att se hur hans försök tas emot.
Får han en reell chans att värna om enheten eller kommer reaktionerna på mer eller mindre alla försök att vara avvisande?
En av biskopens främsta uppgifter är ju att, som kyrkoordningen uttrycker det, ”värna om kyrkans enhet”. Det uppdraget gäller alltså alla biskopar bland vilka ärkebiskopen är en.
Med tanke på ärkebiskopens roll som helhetskyrkans ansikte och andliga ledare är det en uppgift som för hans del bokstavligt talat gäller hela den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.

Uppgiften att värna om kyrkans enhet har aldrig varit lätt. Lätt kommer det säkert inte att vara för den nya ärkebiskopen Kari Mäkinen. Det visar redan valresultatet som klarare än kanske någonsin tidigare signalerar en tudelning av kyrkan.
Mäkinen fick endast 11 röster mer än medkandidaten Miikka Ruokanen. Aningen snävare kan en marginal i ett val naturligtvis vara, men någon stor majoritet att luta sig tillbaka mot har Mäkinen verkligen inte.

Redan en ytlig analys av röstningsresultatet visar att kyrkans enhet nu verkligen sätts på prov. Av de nio prosterierna i ärkestiftet fick Mäkinen majoriteten av rösterna i fem och Ruokanen i fyra. Och här hade Mäkinen alltså hemmafavör.
I de åtta övriga stiften röstade majoriteten i sex (Tammerfors, Uleåborg, S:t Michel, Borgå, Kuopio, Lappo) för Ruokanen och i två (Helsingfors, Esbo) för Mäkinen.

Mot denna bakgrund är det mycket svårt att hävda att Mäkinen automatiskt och reellt är en biskop för hela kyrkan. Han förefaller framför allt vara en biskop för några prosterier i ärkestiftet och för de två stiften i huvudstadsregionen. Eller rättare sagt: för en majoritet i de stiften.
Han var inte den kandidat som majoriteten av de röstberättigade i resten av landet ville se på ärkebiskopsstolen.

Trots det lönlösa med alla ”om” i detta sammanhang kan det kanske ändå vara åtminstone intressant att fråga hur det hade sett ut om ärkestiftet inte hade så oproportionerligt många röster och om de 51 rösteberättigade som nu lät bli att rösta hade fullgjort sin uppgift.
De frågorna förblir förstås obesvarade.

Siffrorna över den knappa röstmarginalen och fördelningen av stödet visar alltså att Mäkinen inte automatiskt är en ärkebiskop för hela kyrkan.
Men de visar definitivt inte att han inte kan visa sig vara eller bli det. Hur det blir är en öppen fråga, ett oskrivet blad.

Hur frågan blir besvarad och vad som skrivs på de ännu tomma sidorna beror i hög grad på Kari Mäkinen. Men inte endast på honom.
Mäkinen kan och måste naturligtvis själv bestämma hur han handlar och vad han säger. Men han kan inte avgöra hur det han gör och säger tas emot. Det beror på alla dem som på ett eller annat sätt, i ett eller annat sammanhang, i en eller annan uppgift kommer i kontakt med honom och bedömer hans ord och hans handlingar.

Stig Kankkonen



ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55

UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00

KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

UK. Äktenskapsfrågan och samarbetet mellan kyrka och skola – det var frågor som väckte debatt när Borgå stifts ungdomsparlament Ungdomens kyrkodagar samlades i Karis i helgen. 3.2.2025 kl. 17:22

forskning. Läkarvetenskapen vet inte exakt vad som orsakar PMS, men många kvinnor vet vad det är att inte riktigt känna igen sig själv några dagar varje månad. Sara Högberg blev less på bristen på kunskap och skrev en forskningsplan. Nu doktorerar hon i teologi – och forskar på menscykeln. 29.1.2025 kl. 17:52

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00