Mera än röstförsedda verktyg

Ledare. I det antika Rom kallades slavarna ”instrumentum vocale”, alltså ”röstförsedda verktyg”. Slavarna sågs inte som människor med värde i sig. Deras värde låg i vad de kunde användas till och för. Deras värde var instrumentellt. 11.3.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Efter att ha tagit del av bland annat Kommunförbundets nya vd Kari-Pekka Mäki-Lohiluomas tankar i en intervju i nummer 2/2010 av Tjänstemannacentralorganisationens tidning slås man av misstanken att alla kanske inte tänker så helt annorlunda i dag.

I intervjun behandlar Mäki-Lohiluoma behovet av att prioritera i serviceutbudet. Han nämner att över hälften av kommunernas pengar går till social- och hälsovård och att största delen av pengarna går till barn under skolåldern och till pensionärer. Han påminner också om att åldringarnas två sista levnadsår är ”överraskande dyra” och utgör 80 procent av kostnaderna under hela livet samt att personer över 100 år ”kostar samhället i genomsnitt 33 000 euro per år”.

Liknande kostnadsberäkningar har av andra tidigare gjorts för bland annat människor med Downs syndrom.

På frågan om samhället borde erbjuda åldringar eutanasisprutor svarar Mäki-Lohiluoma: Det rekommenderar jag inte. Han fortsätter: Såväl för oss själva som för samhället vore det bra om vi alla skulle göra ett vårdtestamente.
Är inte det ett annat sätt att säga att ansvaret för att avsluta sitt liv i ”rätt tid” läggs på var och en av oss? Som ett alternativ till att någon annan ger oss sprutan.

Med tillräckligt ofta återkommande påminnelser om hur dyra en del av oss blir för samhället borde alla kunna se och förstå att känslan av att ligga andra till last växer hos de utpekade grupperna eller hos sådana som representerar dem.
I ett sådant socialt tryck blir tanken på döden allt attraktivare tills den till slut börjar kännas som det enda moraliskt rätta.

Det effektivaste sättet att undvika dyra åldringar är förstås att hoppas att alla som inte längre kan producera och konsumera som människor i ”sina bästa år” förstår att det bästa de kan göra är att dö. På ett eller annat sätt. De är uttjänta röstförsedda verktyg.
När det gäller personer under skolåldern är de på väg att bli dugliga röstförsedda verktyg. För dem behövs därför andra recept. Men problemet är i princip detsamma: att få den åldergruppen att kosta så lite som möjligt.
För de flesta torde synen på människan som ett instrument utan egenvärde vara djupt motbjudande. Ändå är rösterna som protesterar mot denna allt allmännare syn få och blygsamma.
Tyvärr hör också kyrkans röst till den här kategorin. Därmed har kyrkan bidragit till att de så kallade marknadskrafterna samt deras ekonomi-, effektivitets- och produktivitetsfixerade förespråkare fått företräde då det gäller att formulera agendan för samhällsutvecklingen.
Vad det har lett till vet vi: större inkomstskillnader och fördjupad social misär för allt fler.

I den marknadsorienterade tankemodellen är det primära ekonomin och allt ska underställas den. Det är till detta som ett klart alternativ måste formuleras. Ett alternativ där ekonomin ersätts med människan i centrum.
Det innebär naturligtvis inte att de ekonomiska realiteterna kan nonchaleras eller glömmas. Men det innebär att det primära är människans bästa också om det inte alltid skulle vara det ekonomiskt sett maximala.

I den alternativa modellen har människan ett egenvärde som är lika stort från vaggan till graven. I den delas livet inte upp i kostsamma avsnitt och lönsamma avsnitt. Livet ses som en värdefull helhet oberoende av i vilken situation eller ålder individen råkar befinna sig.
I den modellen är ansvaret för människans väl inte en kostsam utgift utan en självklar del av en mänsklig solidariteten. Den betonar individernas ansvar för varandra i stället för att som nu utgå från att det offentliga ska ta hand om allt. Eller att den som har råd ska kunna köpa sig allt.

Människan ses kort sagt som en skapelse till Guds avbild och inte som ett verktyg som används och slängs bort då det inte längre duger till det som det är tänkt att användas till och för.
Endast i en sådan modell kan vi känna oss trygga och värdefulla. Från vårt första andetag till vårt sista.

Stig Kankkonen



sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49