Svenska kyrkans vägval

Ledare. Som första kyrka i världen börjar Svenska kyrkan från och med november viga par av samma kön. 29.10.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

Sådana par kan alltså ingå äktenskap. Detta naturligtvis förutsatt att svenska staten beviljar kyrkan den vigselrätt som den har anhållit om. Efter beslutet att börja viga samkönade par finns det dock ingen orsak att tro att vigselrätten inte skulle beviljas. Beslutet var mer eller mindre en förutsättning för att rätten beviljas.

I en kommentar till kyrkomötets beslut att homosexuella ska få gifta sig kyrkligt skriver tidningen Smålandsposten bland annat följande i sin ledarkommentar: ”Oavsett vad man anser i sak står det klart att det är lagstiftaren som satt agendan för hur landets största trossamfund beaktar äktenskapet.”De sju biskopar som varnar för att beslutet splittrar Svenska kyrkan säger för sin del ”att kyrkomötets beslut om äktenskap och vigsel har tillkommit på ett sätt som inte fått en tillfredsställande förankring inomkyrkligt och ekumeniskt, inte fått en betryggande begrundning i vår kyrkas tro, bekännelse och lära”.

Smålandsposten och de sju biskoparna säger i stort sett samma sak: det är samhället och inte kyrkans tro, bekännelse och lära som definierat hur kyrkan ska ha det med sin äktenskapssyn och följaktligen med uppfattning om vilka man kan viga.

Intrycket av statens, i sista hand den politiskt formulerade allmänna opinionens avgörande roll, förstärks av den svenska ärkebiskopen Anders Wejryds konstaterande efter kyrkomötesbeslutet: ”Vi har ett samhälle där traditioner betyder förhållandevis lite. I Sverige är det viktigare för människor vad som känns rätt.”För att fortsätta med Smålandspostens formulering kan man säga att det är olyckligt oberoende av vad man anser i den aktuella frågan. En kyrka som är mera intresserad av människors uppfattning om vad som känns rätt än av vad kyrkans Herre vill, saknar kapten, karta, kompass, roder och mål. En sådan kyrka är som ett spökskepp som seglar omkring utan mening och utan mål.
En sådan kyrka kan knappast ens med välvillig tolkning göra anspråk på att vara en Kristi kyrka, en Guds kyrka.

De som arbetar för vigsel av samkörande ger naturligtvis inte upp sitt mål, det ska inte nås med ett aggressivt frontalangrepp utan steg för steg. Varje nytt steg motiveras med de som redan har tagits.  Har kyrkan sagt A ska den också säga B.
Ärkebiskop Jukka Paarma är dock entydig: i Finlands evangelisk-lutherska kyrka ser man äktenskapet som ett förbund mellan en man och en kvinna. Svenska kyrkans beslut att viga samkönade påverkar enligt honom på intet sätt detta.
Det är alltså inte alls sagt, vilket en del hoppas och andra fruktar, att vår kyrka följer det svenska exemplet. Sveriges vägval är Sveriges vägval och ingenting annat.

I och med beslutet i Svenska kyrkan är det troligt att diskussionen om välsignelse av homosexuella parförhållanden och i förlängningen vigsel av samkönade nu i alla fall blir livligare också hos oss.
För alla som följer med den diskussionen och/eller deltar i den skulle det gälla att hålla reda på argumenten och argumenteringen. En huvudfråga måste vara om det är den kristna läran som styr eller om det – som blivit uppenbart i Sverige – är opinionen som blivit gud.

Beslutet i Svenska kyrkan aktualiserar också en annan fråga, nämligen förhållandet mellan kyrkan och den samhälleliga utvecklingen, inklusive den allmänna lagstiftningen.
Smålandspostens konstaterande att det ”är lagstiftaren som satt agendan för hur landets största trossamfund beaktar äktenskapet” visar hur det kan gå. Tyvärr också hos oss.
I vår kyrka är det biskoparnas skyldighet att övervaka att kyrkans uppgift sköts troget i enlighet med kyrkans bekännelse. Deras uppgift är inte att se till att kyrkan likriktas med samhället eller att den allmänna känslan av vad som är rätt blir norm för kyrkan.

Utvecklingen i Sverige visar att detta påpekande kanske inte är helt obefogat trots att det kan kännas förmätet.

Stig Kankkonen



LFF. Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för Laestadianernas fridsföreningars förbund LFF, avgår från sin tjänst. Han kommer att fortsätter som predikant inom rörelsen. 2.9.2019 kl. 11:02

Stavnedläggning. Biskop Björn Vikström lade ner sin biskopsstav i en välfylld domkyrka idag. 25.8.2019 kl. 15:02

Stavnedläggning. Biskop Björn Vikström avtackades med porträtt och bok i domkapitlet i Borgå idag. – Jag känner befrielse, men också vemod, säger han. 25.8.2019 kl. 11:26

biskop. På söndag lägger Björn Vikström ner sin biskopsstav. Vi frågade fyra personer hurudan biskop han varit. 23.8.2019 kl. 11:50

nytt från domkapitlet. Kyrkoherdejobbet i Jakobstad blir ledigt när Bo-Göran Åstrand tar över biskopsposten. I Sibbo finns en ledig kaplanstjänst. Stina Lindgård, kyrkoherde i Agricola svenska, blir nytt prästombud för Borgå stift i kyrkomötet. Domkapitlet har även utsett medlemmar till organisationskommisionerna för de nya sammanslagna församlingarna i Kronoby och Pedersöre. 23.8.2019 kl. 11:45

kampen mot cancer. För tre år sedan drabbades Pernilla Sundell av malignt melanom. Trots det upplever hon att hon nu lever mera det liv hon vill leva än vad hon gjorde tidigare. Hon vaknar vanligtvis med ett leende. 22.8.2019 kl. 17:32

ylivieska. Kyrkostyrelsen har fastställt Ylivieskas kyrkoråds beslut om att bygga ny kyrka efter omröstning. 21.8.2019 kl. 13:42

församlingsfusioner. Kyrkostyrelsen har gett grönt ljus för församlingsfusionerna i Kronoby och Pedersöre. 21.8.2019 kl. 12:27

förlåtelse. Vår digitala kommunikation kryddas med bilder och symboler som förmedlar känslor och kompletterar de skrivna orden. Det finns idag över 3 000 sådana emojier. Ändå finns det i utbudet av symboler ingen som betyder ”Jag förlåter dig”. Det vill kyrkan råda bot på. 19.8.2019 kl. 11:18

Flytt. Kirkkopalvelut sålde huset – det innebär flytt för Kyrkpressen och Fontana Media senast i januari 2020. 13.8.2019 kl. 11:57

Utmärkelse. Karolin Wargh, kantor i Solfs församling, är årets kantor. – Det känns helt otroligt och väldigt roligt. Jag hoppas att jag genom den här utmärkelsen kan föra fram hur viktigt det är med orgelpedagogik, säger hon. 8.8.2019 kl. 16:23

på djupet. Var tredje vecka träffas en diskussionsgrupp som behandlar teologi, filosofi och psykolog i Malax. Gruppen kallar sig Amici in spiritu och fungerar som en motkraft till samtidens ofta ytliga och aggressiva diskussionsklimat. 29.7.2019 kl. 10:00

gemenskap. Hanna Mithiku vill att kyrkan ska leva som den lär och att förkunnelsen om alla människors lika värde ska synas i församlingsarbetet. Det har fått henne att ställa upp som förtroendevald, och i dag är hon ordförande för gemensamma kyrkofullmäktige i Helsingfors. 25.7.2019 kl. 08:30

sjukhuspräst. I det kyliga, kliniska kaos som sjukhus och sjukdom kan innebära finns det personer som bygger altaren och andas empati. 25.7.2019 kl. 08:30

förrättningssamtal. ”Nästan terapeutiskt” och ”rutinmässigt” är ord människor använder för att beskriva samtalet med prästen inför sin bröllopsdag, sitt barns dop eller en anhörigs jordfästning. De flesta har positiva erfarenheter, men hos några har mötet lämnat en besk eftersmak. 24.7.2019 kl. 10:57

Äktenskap. Ett nytt land, ett nytt trossamfund och en tuff period ledde Borgåborna Pelagia Mitsitsou och Dimitris Amaxopoulos till ett beslut. 31.8.2023 kl. 14:00

rasism. Vid folkhögskolan med fokus på utlänningar som lär sig svenska är rektor Catharina von Schoultz orolig för den nya vågen av rasism. 30.8.2023 kl. 20:00

musik. Systrarna Britt-Mari och Gun-Helen Andtfolk har uppträtt över 1 500 gånger och är en dynamisk duo. De båda systrarna är öppna och välkomnande, men då vi pratar om tuffare saker blir orden färre. 30.8.2023 kl. 17:32

ETT GOTT RÅD. ”Lär dig lyssna. Ta auktoriteter med en nypa salt.” Det ärnågra av de goda råd baptistpastorn och gymnasieläraren Jan Edström skulle ha gett till sig själv, den 20-åriga Jani. 31.8.2023 kl. 20:00

UNDERSÖKNING. Kyrkpressen bad präster anonymt berätta vad som ligger bakom känslan av att vara utbränd. 30.8.2023 kl. 10:00