Ett dubbelt ledarskap

Ledare. Kyrkolagen är kortfattad i fråga om biskopens uppgifter. Den säger endast att ”biskopen leder förvaltningen och verksamheten i sitt stift samt övervakar församlingarna och prästerna”. 10.9.2009 kl. 00:00

Jan Lindström


Kyrkoordningen är mera mångordig. Den slår i sju punkter fast vad biskopen ska göra.
Försöker man säga det kort är biskopens skyldighet att värna om kyrkans enhet och främja fullgörandet av kyrkans uppgift i stiftet. 
Det ska biskopen göra genom att övervaka, stöda och vägleda stiftets präster och församlingar i allt från förkunnelse till personal- och ekonomiförvaltning.

I en del kommentarer i bis-
kopsvalsdebatten har det andliga ledarskapet betonats som något ädelt och stort medan det administrativa ledarskapet ibland framställts nästan som något på gränsen till onödigt och till och med föraktligt.
Men i vår kyrka är det alltså inte så. Biskopen ska tjäna kyrkans Herre och kyrkan både som andlig ledare och som administrativ ledare.

Vill man nödvändigtvis rangordna uppgifterna är det självklart den andliga herdeuppgiften som kommer först.
En kyrka kan organisatoriskt och språkligt vara hur välfungerande som helst, men saknas Anden och det andliga ledarskapet är kyrkan inte längre en kristen kyrka.
Men den kristna kyrkan har från första början varit en ordningens och inte en oordningens kyrka. Och ordning kräver regler och strukturer. Och därmed administrativt ledarskap.

Speciellt med tanke på Borgå stift framstår också det administrativa ledarskapet som ytterst viktigt.
Stiftet är en del av en kyrka med finska som majoritetsspråk och stiftets församlingar är allt oftare församlingar i samfälligheter där majoritetsspråket är finska.
I sådana förhållanden är strävanden att slå vakt om den språkliga och kulturella identiteten inte endast en organisatorisk fråga. Det är också fråga om att skapa en trygghet som gör det möjligt att både förkunna och leva ut sin tro på sitt modersmål.

I fråga om andligt ledarskap vore det ovist och orättvist att klart försöka rangordna Björn Vikström och Sixten Ekstrand.
Det andliga ledarskapet är ju inte kvantitativt utan kvalitativt och då är en jämförelse omöjlig mellan Vikströms ledarskap mera i det tysta och Ekstrands fler och mera framträdande uppdrag.  Även om det skiljer i kvantitet kan ju ledarskapet kvalitativt vara lika bra.
Det enda man egentligen kan säga är att det andliga ledarskapet hänger samman med teologisk syn och då landar vi igen på skalan liberal-konservativ.

I fråga om administrativt ledarskap är en rangordning däremot möjlig. Kandidaternas respektive meritförteckning visar att Ekstrands erfarenheter och kunskaper samt kontakter i stiftet och i helhetskyrkan är mera omfattande än Vikströms motsvarande.
Detta inte som en följd av att den ena skulle vara bättre eller sämre än den andra, utan på grund av de vägval de tidigare har gjort i sina liv.
Nu är det elektorerna som ska summera, bedöma och väga de två kandidaternas förutsättningar att framgångsrikt sköta ett andligt och administrativt ledarskap i Borgå stift.
Detta sker förhoppningsvis med både hjärta och hjärna. Att använda bägge torde nu också vara lättare än i första omgången. Så i synnerhet för de elektorer som inte fick den kandidat som de kände mest för till andra omgången.

Helt klar är redan nu att Borgå stift får en ny biskop. Om han heter Björn Vikström eller Sixten Ekstrand återstår däremot att se. Denna självklarhet tål att betonas eftersom besvikna elektorer kan överväga att rösta blankt eller helt låta bli att rösta.
Så gör emellertid endast de som struntar i att de sist och slutligen representerar församlingsborna och de som struntar i vem som nu väljer biskop och som därmed efter valet leder stiftet.
Sådana ansvarslösa elektorer har vi knappast i Borgå stift.
Stig Kankkonen



Mest läst

    Helsingfors domkyrka. I sommar kan man besöka ett sommarkafé i Helsingfors domkyrkas klockstapel. I katedralens krypta finns även en restaurang, vars pizzaingredienser kommer från Italien. Det skriver tidningen Kirkko ja kaupunki. 4.6.2022 kl. 08:00

    flyktingar. Med diakoni, ekumenik och religions­­dialog i sitt bagage använder Virpi Paulanto nu sin erfarenhet i jobbet som Borgå stads flykting­koordinator. 9.6.2022 kl. 19:00

    SYDÖSTERBOTTEN. Nu borde man öppet och fördomsfritt utreda allt från ett utökat samarbete till en samgång mellan Närpes och Kaskö församlingar. Men utredningen görs inte om inte de förtroendevalda i Kaskö begär den. Kristinestad berörs inte i detta skede. 3.6.2022 kl. 10:00

    AVSTÄNGNING. Domkapitlet kunde idag inte ta något beslut gällande Dennis Svenfelts eventuella avkragning. Svenfelt hördes i en och en halv timme, men domkapitlet valde att fortsätta behandlingen vid ett extrainsatt möte på onsdag nästa vecka. 16.6.2022 kl. 17:40

    pris. Enligt prisjuryn är biskop Mari Leppänen en karismatisk och orubblig främjare av en mer tolerant andlig kultur i Finland. 2.6.2022 kl. 18:04

    NÄRPES. Närpes församling lyssnade in familjernas behov. Resultatet blev en juniorklubb för sommarlovslediga barn och en heldagsdagklubb som startar i höst. 30.5.2022 kl. 11:10

    diakoni. ”Så snett kan det aldrig gå att du inte kan komma och tala med oss”, säger diakoniarbetaren Henrika Lemberg i Borgå. 20.5.2022 kl. 12:52

    KLIMATET. Upp till 22 miljoner euro kan de evangelisk-lutherska församlingarna lyfta ur sina skogar varje år. När kyrkan ska vara klimatneutral 2030 får många se över sina invanda avverkningar. 26.5.2022 kl. 12:00

    livshistoria. 102-åriga Doris Ståhl har varit med om två krig, evakuerat föräldrahemmet under Porkalaparentesen och suttit i Stockmanns källargångar när Helsingfors bombades. Ukrainakriget följer hon med i tidningen. – De arma människorna! Det är så hemskt så man kan inte tänka på det. 27.5.2022 kl. 16:27

    KYRKANS SKOGAR. Med sina 4 356 hektar skogar är Karleby kyrkliga samfällighet den största skogsägaren inom kyrkan i Finland. 26.5.2022 kl. 11:59

    KRIGET I UKRAINA. Bland dem som flyr kriget är en del de mer utsatta än andra. Vandaförsamlingarna gjorde tidigt ett beslut om vem de främst skulle ta hand om. 20.5.2022 kl. 12:38

    Personligt. Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut. – Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl. 25.5.2022 kl. 12:15

    ANDETAG. Louise Häggström och hennes man valde att säga upp sig från sina jobb och flytta till Bergen, en stad i ett land de aldrig besökt tidigare. Hon bloggar på Andetag-bloggen på Kyrkpressens sajt. 24.5.2022 kl. 08:26

    LÄGER. I slutet av juli ställs Sabina Wallis inför sitt eldprov: att vara lägerledare vid sommarlägret i Pieksämäki. Själv har hon varit där varje sommar sedan hon var ett halvt år. 23.5.2022 kl. 18:00

    TJÄNST. Domkapitlet har fått in fem ansökningar till tjänsten som stiftsdekan. För jobbet, i vilket man framför allt lägger upp prästernas fortbildning, presenterar de sökande olika meriter. De "kan Åbo Akademi", "kan regnbågsfolket" eller "kan dialogen med väckelserörelserna". 20.5.2022 kl. 16:20

    ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

    Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

    KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

    KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

    SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28

    Mest läst