Det är alltid torgsdags

Ledare. I annonserna för de kyrktorg som hållits presenterades torgen som den självklara mötesplatsen för alla yrkesgrupper och anställda i församlingen, alla förtroendevalda och alla frivilliga medarbetare. 3.9.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

I synnerhet i och med den sistnämnda gruppen kan man optimistiskt – enligt någon kanske naivt – säga att alla församlingsbor är kallade. Inte minst de som är potentiella frivilliga medarbetare. De som inte hittar till kyrkbacken känner sig kanske mera välkomna och hemma på kyrktorget.

Torget har genom historien varit den plats där livet i all sin mångfald blommar ut. Det har varit den plats där människorna kunnat köpa och sälja. Alla för att klara livhanken. Men torget har också varit en plats för social samvaro och för intellektuella samtal på högsta nivå.Till alla delar håller också kyrktorgen denna tradition levande. Besökarna erbjuds både materiell och andlig vägkost. Och som det är och ska vara på ett torg: var och en plockar åt sig det som man behöver eller bara annars vill ha.Kyrktorgen kan dessutom också ses ur vidare perspektiv och som en satsning för framtiden.
Om satsningen på sikt lyckas kan kyrkan och församlingarna här ha ett svar på en av sina största utmaningar: att få med fler församlingsbor i verksamheten.
Den utmaningen har aktualiserats av den ekonomiska nedgång som drabbat hela samhället inklusive kyrkan.
Men inte bara därför.
Om ansvaret för arbetet inte i högre grad börjar delas mellan anställda och församlingsmedlemmar ökar risken för att kyrkan i allt högre grad börjar uppfattas som en serviceinrättning där avlönad personal producerar de tjänster kunderna vill ha.

I dag torde de flesta, för att inte säga alla, vara övertygade om inte endast behovet utan nödvändigheten av aktivare församlingsmedlemmar. Ändå är vägen dit lång och kanske också stenig.
Det beror sällan på ovilja hos de olika aktörerna, men desto oftare på att de nuvarande mönstren för vem som gör vad är så inarbetade att det inte är lätt att bryta dem och satsa på något nytt.

Och som nästan alltid då det gäller vanor och seder: de som föreslår något annat, något nytt och avvikande, möts i bästa fall med skepsis och i värsta fall med aggressivitet.
Varken församlingsanställda, förtroendevalda eller församlingsmedlemmar i gemen reagerar allmänt taget annorlunda.
 De anställda kan lätt se alla förslag till förändringar som en direkt eller indirekt kritik av hur de skött sina uppgifter. Också motiverade, erfarenhetsbaserade kritiska aspekter från deras sida på förslag till nya arbetsformer och arbetssätt kan upplevas som en markering av det egna reviret.

Det kan eventuellt låta enkelt och självklart då man talar om positiv social samvaro, om samarbete och gemensamma ansträngningar för en ännu bättre kyrka och för ännu bättre församlingar. Det är ju det alla vill.
Men det är långt ifrån självklart och det är allt annat än lätt. Det har ingenting att göra med att alla inte skulle dela målsättningen. Det som däremot tål att diskuteras är dels vad man menar med en ännu bättre kyrka och med ännu bättre församlingar. Plus att det råder olika uppfattningar om hur de ska skapas.

I ett stift med de olikheter i församlingsstruktur, teologiskt arv och religiös tradition som på gott och ont karaktäriserar Borgå stift är det inte bara farligt utan direkt omöjligt att komma med ett enda recept för hur utmaningarna ska mötas. Det måste helt enkelt finnas en verktygsback som församlingarna kan arbeta med. I en församling använder man en uppsats verktyg, i en annan församling en annan.
Också till denna del skapar kyrktorgen förutsättningar för kreativt och konstruktivt tänkande. Det på den egna regionens villkor men samtidigt med tillgång till samlad kunskap och erfarenhet.

I Borgå stift är det därför alltid torgdags.

Stig Kankkonen



VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00

KYRKOMÖTET. I ett konservativt kyrkomöte fick Borgå stift en övervägande liberal grupp i valet för fyra år sedan. Nu slutar många ombud. Valet av nytt kyrkomöte i vinter förrättas från rätt så tomt bord. 24.10.2023 kl. 14:04

heliga platser. I en avförtrollad värld, en värld där människan är allestädes närvarande, spanar vi efter glimtar av helighet. Mikael Kurkiala vill klä glimtarna i ett språk där vi verkligen kan mötas. – Så fort vi har definierat något har vi låst in det. När vi gör det så dödar vi det. 23.10.2023 kl. 10:05

webbplats. Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har förnyat sina webbplatser, evl.fi och evl.fi/plus. 19.10.2023 kl. 17:44

OVAN I KYRKAN. Du brukar kanske inte ”gå i kyrkan” men den är din, och du får gå in i den när som helst. 17.10.2023 kl. 16:26

HEMLÖSHET. I oktober ordnas De bostadslösas natt. Det räcker inte enligt diakoniarbetare Henrika Lemberg, diakoniarbetare i Borgå. 12.10.2023 kl. 13:36

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42