Många krav – ett budskap

Ledare. Senaste vecka fick de som följde med de kyrkliga nyheterna vara med om nästan ett fyrverkeri av dels budskap från kyrkans sida, dels krav på kyrkan.
27.8.2009 kl. 00:00

Jan Lindström


Fyrverkeriet inleddes med att kyrkostyrelsens plenum godkände en ägarpolitik. Dokumentet är bindande för kyrkans storägare och placerare, Kyrkans centralfond, och en rekommendation för de självständiga församlingarna.

Fortsättning på fyrverkeriet var veckoslutets imponerande och allmänt taget mycket positiva finska kyrkodagar i Jyväskylä. Under dem producerade Kyrkans socialforum ett socialetiskt/socialpolitiskt ställningstagande och från olika samlingar rapporterades om varierande förhoppningar och krav på kyrkan. Ett var att kyrkan måste hitta en lösning som gör det möjligt att välsigna homosexuella parförhållanden. Ett annat att framtidens kyrka bör byggas på medlemmarnas behov. Och biskoparna uppmanades att servera medierna sina egna åsikter i olika frågor.

Den dominerande trenden i allt detta förefaller vara en vilja och ett behov av att anpassa kyrkan till tiden. Att göra kyrkan till något som Göran Skytte i sin bok Omvänd kallar för ”kungliga salighetsverket”, för vår del alltså ”republikens salighetsverk”..
Dokumentet om kyrkans ägarpolitik har utan tvekan tillkommit efter – som det heter – moget övervägande och mycket filande på formuleringar. En formulering av kyrkans syn på sitt eget ägande är säkert också på sin plats.
Helt problemfritt är dokumentet ändå inte.

En genomläsning av dokumentet, som kan sökas på evl.fi/uutiset, väcker frågan om kyrkans ägande skiljer sig från vilket ansvarsfullt ägande som helst.

Den frågan snarare accentueras än besvaras av de dominerande hänvisningarna till olika internationella, för alla gemensamma överenskommelser om ansvarsfulla placeringar och ansvarsfullt ägande.

Även om det säkert inte är tänkt så, känns hänvisningen till den gyllene regeln närmast som en undanflykt för att kyrkan inte har något annat specifikt att komma med.

Men också den gyllene regeln kan säkert omfattas av vilket ansvarsfullt företag som helst som en ledande princip för verksamheten.
Det finns enkelt sagt inget företag som går ut och säger att det endast och enbart tänker på sig självt och inget annat.

I fråga om ägande och placering är den stora frågan för kyrkan inte hur den ska handla, utan om den ska ägna sig åt dessa saker över huvud taget. Men den diskussionen går vi inte in på här.

Vad de frågor som behandlades i Jyväskylä beträffar kan man säga att de hade och har att gör med vad kyrkan enligt sitt uppdrag av kyrkans Herre och i enlighet med sina egna bestämmelser har i uppgift att göra: förkunna Guds ord.

Det är här det samlade budskapet – inofficiella men i alla fall – från Jyväskylä väcker frågor.

Om kyrkan håller fast vid att dess uppgift är att förkunna Guds ord och att på olika sätt föra ut det kristna budskapet kan det avgörande inte vara vad människorna vill eller var deras intresse finns. Frågan kan inte vara vad människorna vill utan bör vara vad Gud vill.
Samma gäller förstås i högsta grad biskoparna. En av deras främsta uppgifter är att kyrkans uppgift sköts troget i församlingarna och det i enlighet med kyrkans bekännelse.

Ur mediernas synvinkel är det förstås som manna från himlen – om uttrycket tillåts – om biskoparna redovisar för sina personliga uppfattningar om vad kyrkans bekännelse egentligen säger och kräver. Att det ibland råder ganska stor oenighet om detta är knappast någon hemlighet.

Men biskoparnas uppgift är inte och kan inte vara att torgföra sina egna åsikter och uppfattningar. Detta bland annat därför att en annan av biskopens viktigaste uppgifter är att slå vakt om kyrkans enhet. Det gör inte en biskop som aktivt och synligt, kanske till och med aggressivt, ger uttryck för sina egna åsikter och uppfattningar om sådant som har att göra med kyrkans lära och tradition.

Stig Kankkonen



ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55

UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00

KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00

MÄNNISKOMÖTEN. Robin Nyman är som bäst på väg att baxa en bastu genom Europa för att nå Basel den 17 maj där humorgruppen KAJ från Vörå ska delta i Eurovisionen. 8.5.2025 kl. 13:26

kyrkostyrelsen. 57-årig kyrkoherde från Uleåborg med ovanligt mångsidig erfarenhet inom kyrkan blir ny högsta chef för Kyrkostyrelsen och dess 300 anställda. 7.5.2025 kl. 09:58

ESTLAND. Estland hör till Europas mest konfessionslösa länder. Endast 29 procent av Estlands befolkning har en religiös övertygelse, uppger Estlands statistikcentral. Bland estlandssvenskarna har kyrkan en etablerad ställning. 6.5.2025 kl. 14:15

Begravningsplatser. Staten betalar allt mindre för att den evangelisk-lutherska kyrka sköter gravväsendet i Finland. Men ett förslag om att välfärdsområdena skulle ta över begravningsplatserna röstades ner med klar majoritet. 6.5.2025 kl. 19:36

betraktat. Det slår mig ibland hur lätt det är att missa det goda hos någon. Inte för att det inte skulle finnas där, utan för att man ofta söker efter något större, något mer iögonfallande. Godhet skriker sällan. Den viskar. Den sitter i ett sätt att se på världen och i en närvaro som inte kräver så mycket eller något tillbaka. 6.5.2025 kl. 13:55