En överlåtelse bortom all kontroll

Människa. Att veta att man som präst ingår i en lång tradition skapar trygghet och lugn. Många har tolkat Bibelns texter förr, och många skall göra det senare. I det kan jag vila. 18.8.2009 kl. 00:00

Mao Lindholm

Björn Vikström

– Det skulle vara en helt annan tillvaro än vi har nu! Jag försöker vara naiv, eller kanske sorglös – beroende på hur man ser på det hela – men det är inte någonting man kan ta ut på förhand.

Björn Vikström svarar på frågan hur det skulle vara att som biskop, med sin familj, leva i ett nästan ständigt rampljus. Vi sitter i trädgården med Kimito kyrka som närmaste granne och scenografi. Den paradisiska idyllen kan knappast vara mer påtaglig än just här; syren och hägg blommar och doftar, fåglarna kvittrar. Och äldsta dottern Ylva fyller tjugo år och har just fått biljetter till Bo Kaspers orkesters konsert i Finlandiahuset.

– Det är klart – och det har jag sett från pappas tid som biskop och ärkebiskop – att man ibland måste vara tjockhudad, inte låta all kritik sjunka för djupt in. Kritik får man från många olika håll och det måste man lära sig att hantera.

Varje kristen har en kallelse

Björn Vikström säger att biskopen visserligen ofta för kyrkans talan men att det allra bästa skulle vara om vanliga kyrkomedlemmar, i sitt dagliga arbete i samhället, skulle känna att det som de gör även är en del av kyrkans liv.

– Att stärka medvetenheten om att varje kristen har en kallelse att i sin egen vardag förverkliga budskapet om barmhärtighet, kärlek och omtanke är det viktigaste. Men att få fram det budskapet är inte alldeles lätt.

Å andra sidan, tillägger Vikström snabbt, är det också viktigt att kyrkans representanter låter sina röster höras i sådana situationer där människovärdet blir ifrågasatt, och i synnerhet när det handlar om de svaga och utstötta i samhället.

– Idag är det viktigt att kyrkan, tydligare än man tidigare gjort, pekar på de faror som den smygande nyfattigdomen för med sig i den ekonomiska recessionens spår. Vi har ansvar för alla människor, men som Jesus säger, speciellt för dessa mina minsta små.

Det är här folkkyrkan, som Vikström vill tro att vår lutherska kyrka är, har ett speciellt uppdrag.

Juniorträning och joggning

Finlandssvenskarnas andliga och kulturella traditioner varierar i de olika regionerna. Hur bra känner Björn Vikström till det geografiska område som biskopen basar för?

– Jag har mina rötter i Österbotten och, sommartid, på Åland. Men jag är född i Åbo, växte upp i Borgå och bor sedan sjutton år i Kimito. Däremellan har jag arbetat i Hangö och Helsingfors. Jag är ganska långt en finlandssvensk blandning.

Sedan många år är det Kimitoön som livet kretsar kring för biskopskandidaten Vikström och hustrun Maria, lärare till yrket. Med de tre barnens – Ylva, Axel och Måns – uppväxt tillkom tränarinsatser inom idrotten, både Ylvas häcklöpning och sprinterträning och pojkarnas fotboll.

Någon friidrottare säger han sig inte vara men han fick träningshjälp av mer kunniga på området – ”tack och lov”.

Efter tio års tränande av Axels fotbollslag trodde han att det uppdraget var slutfört. Men så behövde Måns lag en tränare till, så nu är ett par kvällar i veckan, ett år framåt, igen bokade för fysiska aktiviteter. Däremellan joggar han själv regelbundet, ibland blir det motionsorientering.

I övrigt är det naturligtvis hemsysslorna som aktiverar familjens far och mor. Hemma delar man ”väldigt mycket” på arbetsuppgifterna.

Barnatro ochmysteriet Gud

Under trädgrenars svala skugga är det lätt att prata om vardagssysslor och familjeliv, om tro och andlighet. Men svaren på de stora frågorna dröjer.

– Jag kommer aldrig med mitt förnuft att förstå Guds mysterier. Guds outgrundlighet är alltid större än mina ord och tankar.

Det har aldrig funnits någon stor omvändelse i Björn Vikströms liv. Barnatron fanns där redan tidigt som en grundtrygghet. I tonåren kom en tid då de egna reflektionerna kring tro och livssyn ställdes i fokus.

– På sätt och vis är jag kvar där fortfarande: jag har barnatron kvar i grunden. Samtidigt är det jättemycket som jag har svårt att förstå när det gäller Gud, mycket som jag fortfarande grubblar över.

Kanske detta också var orsaken till att Björn Vikström började läsa till präst. Som riktigt ung ville han bli busschaufför, senare lockade pilotens yrke och på högstadiet var han ganska övertygad om att han skulle bli ingenjör. Under militärtiden låg tentböckerna till medicinska fakulteten under madrassen, men förblev olästa.

– Och då tänkte jag att om jag inte provar på teologiska studier så ångrar jag det kanske en gång. Kanske var det ett sätt att lura sig själv.

Det blev inte bara teologiska studier. Efter flytten från Åbo till Helsingfors började han också läsa litteraturvetenskap och sammanförde sedan sina intressen för text och teologi till en doktorsavhandling som handlade om läsarorienterad bibeltolkning. Den godkändes år 2000.

Markusevangeliet favorit

Hur motionerar en biskopskandidat sin själ och ande?

– Periodvis på lite olika sätt. Ofta stiger jag upp lite tidigare än de andra i familjen och just nu läser jag igenom Nya Testamentet. Men det har funnits perioder då även bibelläsningen kommit på undantag.

Som församlingspräst levde Vikström mycket i samklang med kyrkoåret. Veckans predikotexter och andakter kräver att bibelläsningen kompletteras med bibelstudium.

Vilken bok i Bibeln är då hans favorit. Svaret kommer blixtsnabbt:

– Markusevangeliet! Det är kort och koncist och här kommer människan Jesus fram på ett levande sätt utan att döljas av alltför många teologiska tolkningar. Det är nog den bok jag läst oftast.

Inne på ämnet favoriter undrar jag om det finns någon person som har påverkat honom speciellt mycket.
Nu är svaret inte lika klart. Visst, av många äldre kolleger har han tagit intryck under åren som församlingspräst. Och pappas, farbrors och morbrors prästgärningar går liksom inte att undvika. Men sedan..?

– Den svenska teologen Gustaf Wingren har jag läst mycket. Han har lyckats kombinera teologisk verksamhet med ett starkt engagemang för kyrka och kyrkligt liv. Speciellt under min studietid var han en person som betydde mycket för mig.

Därför biskop

Varför vill Björn Vikström bli biskop i Borgå stift?

– Det som lockar är den jättestora utmaningen som finns förknippad med uppdraget. Jag är säker på att det kommer att finnas många riktigt svåra frågor att jobba med inom kyrkan och stiftet under de närmaste fem-tio åren. Om väljarna tycker att jag är lämplig för det uppdraget så är jag beredd att gå in i det och göra allt jag kan för att fylla det så bra som möjligt.

Mao Lindholm



DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00