En sökare som funnit

Människa.

Idag är han högkyrklig präst med stark känsla för gudstjänsten som mötesplats för människa och Gud. Men vägen dit har varit lång.

28.5.2009 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn

Då Cay-Håkan Englund kommer in i Bergö kyrka gör han korstecknet vänd mot altaret.  

– Altaret är Guds tron. Där möter han oss i gudstjänsten.

Själv känner han igen sig i beskrivningen av Guds barnbarn som antingen blir mer hängivna än föräldrarna eller helt tar avstånd.

– Jag växte upp i Purmo. Min familj hörde till Kyrkans Ungdom, jag gick i söndagsskola och junior. Men i högstadiet vände jag ryggen åt allt sådant. Istället kom ett intresse för ockultism. Hade jag inte varit så blyg och skulle det ha funnits satanistgrupper i närheten vet jag inte var det hade slutat.

Efter militären 1992 fanns inga jobb. Han bodde hemma den våren och satt mest vid sin dator. En dag i mars dog hans pappa i hjärtinfarkt.

– Det blev en vändpunkt. Då vi hittade honom död förstod jag att det finns något mer än det vi kan se. Jag var helt övertygad om att pappa fanns någonstans, men han var inte längre här.

De läser Bibeln!

Första chocken bearbetade han med familjen. Men kyrkoherde Jan-Erik Sandström kom snabbt in i bilden.

– Jag minns att vi alla satt vid hans bord, och att han flyttade en blomvas för att kunna se mig. Det var en viktig gest. På sommaren frågade han om jag kunde hjälpa honom med datorn. Det var ett skäl, men också ett svepskäl. Som tack fick jag boken The Catch Me Killer med ett starkt vittnesbörd.

Under sommaren som följde var Englund ibland med på kristna ungdomssamlingar och märkte att det var lätt att få vänner där. Det var enda orsaken till att han på hösten, då han började studera informationsbehandling i Åbo, gick med i en bönegrupp.

– Men till min förvåning och fasa läste alla i tur och ordning ur Bibeln. Jag drabbades av tanken att jag måste hoppa ut genom fönstret för att komma undan. Jag kallsvettades. Men någon lånade mig ett Nya testamente och då jag började läsa försvann det hotfulla och jag blev lugn.

Senare på hösten kom han till tro.

– Jag visste att jag ville dela det som skett med någon och gick till en kompis. ”Nog är det viktigt att bekänna sin tro”, sa han. Och sedan lite på skämt: ”Men inte behöver du göra det varje gång du presenterar dig.”

Läs mer i Kyrkpressen, nr 22/09

Kerstin Haldin-Rönn



Fyllda med intryck och kanske också lite förändrade har nu eleverna på Kredus första volontärslinje återvänt från Nicaragua. 17.5.2013 kl. 09:00

Både biskop Seppo Häkkinen och ärkebiskop Kari Mäkinen säger att Missionsstiftets präster inte kan höra till evangelisk-lutherska kyrkan. 16.5.2013 kl. 09:00

Trettioårskris, att bli pensionär, förlora sin man är livskriser på samma sätt som arbetsplatsmobbning, ofrivillig barnlöshet eller ofrivilligt singelskap. Alla är livskriser men det betyder inte att man är sjuk.– Men de kan vara fruktansvärt jobbiga, säger Sjöberg. 12.5.2013 kl. 12:00

Strax före gryningen den 2 maj var det tänkt att polisen skulle hämta en rwandisk mor och hennes tioåriga dotter på flyktingförläggningen i Åbo. Det behövde de inte göra. 11.5.2013 kl. 12:00

Moderns väg har varit lång och svår. Först skulle hon belönas. Sen var allt hennes fel. I dag vet hon att hon borde vara älskad. Sofia Torvalds har skrivit en essä om vådan att vara mor. 12.5.2013 kl. 09:00

Han har varit jurist, bonde och missionär. Vägen har gått från Lappfjärd via Helsingfors och Savolax till Kenya och Mongoliet. Joel Norrviks hjärta klappar än för mongolerna. 10.5.2013 kl. 12:00

Vad tänker vi egentligen om himlen? Nedan några utdrag ur tidningsartikeln. Fem personer med olika bakgrund har svarat. 9.5.2013 kl. 12:00

Reagera genast, kontakta ledningen, kräv åtgärder och se till att offren får hjälp. Det är några råd från dem som rett ut sexuella övergrepp inom sina organisationer. 9.5.2013 kl. 10:00

Kyrkpressen utkommer som vanligt också efter den 17 maj. 3.5.2013 kl. 21:41

Erik Liljeström har gjort en intressant resa medan han skrivit sina memoarer. Jag har levt om mitt liv, säger han. 5.5.2013 kl. 12:00

Finska Missionssällskapets familjearbete befrämjar jämlikhet. 4.5.2013 kl. 17:00

Maria Pettersson hade ingen aning om vad hon gav sig in på då hon bestämde sig för att medverka i tv-programmet Studieliv. I efterhand har hon genom alla utmaningar och nya situationer lärt sig mer om sig själv och om Gud. 4.5.2013 kl. 12:00

För författaren Carita Nyström är trädgården en plats där allt påminner om att livet går vidare. 3.5.2013 kl. 18:00

Församlingarna sparar genom att avstå från utrymmen. Johannes församling säger adjö till Tomas kyrka, Hangö funderar på att sälja allt utom kyrkan. 3.5.2013 kl. 13:15

Lutheraner som tänker gammaldags har hamnat i onåd hos biskoparna. Nu ska deras gudstjänstgemenskaper betraktas som främmande samfund. Många av dem firar mässan i Adventskyrkans lokaler som står tomma på söndagarna. 2.5.2013 kl. 13:56

Kyrkodagar. Temat för kyrkodagarna i Mariehamn är ”Fri”. Egentligen skulle kyrkodagarna äga rum ifjol – men på grund av pandemin blev samlingen liten och det blev repris i år. 12.11.2021 kl. 21:41

etiopien. Lämna landet omedelbart! Meddelandet från utrikesministeriet lämande ingen tolkningsmån. Nu är Magnus och Gunilla Riska tillbaka i Finland medan Evangeliföreningens missionärer evakuerats til Kenya. 12.11.2021 kl. 10:57

SAMARBETSFÖRHANDLINGAR. Kyrkans centralförvaltning måste spara ytterligare nästan en miljon euro, slog kyrkomötet fast igår. Det innebär samarbetsförhandlingar. 12.11.2021 kl. 10:01

livet. Linda Haglund hade tänkt gifta sig tidigt, få en stor familj och bygga ett stort hus i Finland. – Livet för oss på oväntade vägar, säger hon. 11.11.2021 kl. 17:10

LIVSGLÄDJE. Stig-Göran Björkman älskar sitt jobb och sina kolleger. Han är kär i Minna sedan 30 år. Och naturen är ytterligare en kärlek. Han lever också med en cancerdiagnos. Men vi måste tänka på annat än att döden står och lurar på oss, säger han. 11.11.2021 kl. 11:45