17 000 utmaningar

Ledare. Utmaningen att nå de omkring 17 000 finlandssvenskar som bor helt utanför den finlandssvenska gemenskapen har något bibliskt över sig. Tankarna går lätt till Jesu liknelse om den gode herden som ger sig ut för att söka det borttappade fåret. Jämförelsen har förstås många svagheter, men känns i alla fall aktuell. 28.5.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

Det känns kanske aningen hädiskt att ställa följande fråga, men det kan vara viktigt att ställa den i alla fall: varför är det en utmaning för kyrkan att nå de 17 000 personer som registrerat sig som svensktalande på deras modersmål?

Kan man inte svara på den frågan måste hela projektet att nå dem betecknas som slöseri med kyrkliga medel. Medel som det blir allt mindre av.

Kyrkostyrelsens kanslichef Risto Junttila ger ett enkelt och klart svar på frågan varför helhetskyrkan strävar efter att ge finlandssvenskarna på språköarna bästa tänkbara service på sitt modersmål.

Junttilas svar är att modersmålet är trons språk. Det är sitt modersmål man använder då man närmar sig Gud och det är då man får tala sitt modersmål som man bäst kommunicerar sin tro i samtal med andra.

Det är glädjande att notera hur allvarligt kyrkostyrelsen, i praktiken Kyrkans central för det svenska arbetet, tar på denna utmaning.
Det är också glädjande att notera att utmaningen ser ut att leda till nya, intressanta samarbetsöppningar mellan kyrkan och andra aktörer som vill slå vakt om finlandssvenskarnas intressen oberoende av var de bor i landet.
 
Enligt uppgift pågår samarbete med Finlands svenska folkting, men det finns säkert också andra aktörer som kunde vara med i detta viktiga arbete.
Man kunde till exempel tänka sig ett system med vän- eller fadderförsamlingar  för finlandssvenskarna i förskingringen. Och man kan definitivt tänka sig att Kyrkpressen för sin del skulle vara en av länkarna till Borgå stift och dess kyrkliga verksamhet.

I förlängningen kan det visa sig att arbetet med och för finlandssvenskarna på språköarna leder till en starkare identitetskänsla inte endast hos dem utan också hos finlandssvenskarna rent allmänt.

I bästa falla kan arbetet dessutom leda till större förståelse mellan språkgrupperna. Utan förståelse leder de insatser som görs så att säga utifrån inte till optimala och bestående resultat. De kan uppnås endast om alla samarbetar. Oberoende av språk.

Det kan alltså gå så att personerna på språköarna som det är tänkt att hjälpa å sin sida hjälper resten Svenskfinland till större självförståelse och resten av landet till större förståelse över språkgränsen.

Detta låter som, och är kanske också, en idealistisk dröm. Men varför inte drömma lite? Och varför inte våga tro på sina drömmar och försöka förverkliga dem? Det är ju så vi formar en bättre framtid. För alla.

Ledarstick:

Flera Frågetecken 

 

Det var rätt, riktigt och viktigt att domkapitlet beslöt avstå från utfrågningen av biskopskandidaterna. Så långt är allt bra.
Tyvärr väcker kommentarerna i samband med beslutet nya frågor.
 
Det hävdas att det var på initiativ av elektorer som domkapitlet fattade sitt beslut att höra biskopskandidaterna.
I och med den svepande hänvisningen till ”elektorer” faller en skugga över alla elektorer. Vem som helst kan, med vilka bevekelsegrunder som helst, tänkas ha varit aktiv i ärendet.

Men vilka elektorer tog initiativet och varför? Och varför reagerade domkapitlet så positivt och så snabbt på initiativet att det inte ens hann kontrollera det juridiska hållbara i sitt planerade agerande med sin lagfarne assessor?
 
Påståendet att domkapitlet ”i stället” för samtal med kandidaterna ”nu satsar på att ordna fyra offentliga utfrågningar” (Hbl 20.5) av dem är förvånande.
För ganska exakt en månad sedan (30.4), kunde Kyrkpressen berätta om de tämligen detaljerade planerna på offentliga utfrågningar som redan då fanns.
Planer som domkapitlet vid sitt senaste möte officiellt slog fast.
 
Långt innan domkapitlet fattade sitt beslut om samtalen eller om att inhiberade dem fanns alltså offentliga utfrågningar inprickade, med platsförslag och allt. Att nu säga att de arrangeras ”i stället för” samtalen låter därför inte trovärdigt.

Allt detta tär tyvärr både på domkapitlets och på elektorernas trovärdighet.

Stig Kankkonen



värderingar. Vi för Luthers arv vidare utan att vara medvetna om det. Till och med ateisterna påverkas av de lutherska värderingarna. 29.3.2021 kl. 11:01

sårbarhet. "Likt lärjungarna har jag ofta upplevt att jag befinner mig i någon slags mellantid, mitt emellan långfredag och påskdag: Jag vill tro, men har ej krafter att göra det. Jag vill hoppas, men vet ej om jag förmår eller vågar det." 31.3.2021 kl. 00:00

Burma. Att kunna hjälpa kyrkan är den överlägset svåraste utmaningen för biskopen av Burma. Johan Candelin arbetar från Karleby för att få hjälp till en av de fattigaste lutherska kyrkorna i världen. 25.3.2021 kl. 11:08

Bibelfynd. Israeliska arkeologer har gjort nya fynd av bibliska textfragment i Dödahavsområdet för första gången sedan dödahavsrullarna i Qumran hittades 1947. 24.3.2021 kl. 12:40

Kyrkans Ungdom. I fjol ersattes Kyrkans Ungdoms sommarläger med Digimäki. I år blir det "Pieksämäkidagar" sista veckan i juli, på olika håll i stiftet. Mats Nyholm, direktor i S:ta Clara–kyrkan i Stockholm, är huvudtalare. 23.3.2021 kl. 18:43

nykarleby. Telin-orgeln från 1768 flyttas inte från Nykarleby kyrka. 23.3.2021 kl. 15:38

närståendevåld. Sara Mikanders jobb är att stöda personer som drabbats av närståendevåld eller sexuella övergrepp. – Jag har lärt mig att den som inte behöver hålla uppe en fasad mår ganska okej. 19.3.2021 kl. 15:04

relation. Louise Häggström hade en varm och rolig pappa som såg och bekräftade henne. Han dog när hon var tonåring. Hennes behov av bekräftelse finns kvar, något hon pratar om utan att förställa sig. 18.3.2021 kl. 15:01

Bok. Kan vi förändra andra människor? Antagligen inte, tänker Magnus Londen, som skrivit en satir om en konsult vars motto är ”no change” – ingen förändring. – Men om vi själva kommer till att vi vill förändras kan vad som helst ske. 18.3.2021 kl. 09:42

profilen. Thomas Lundin är aktuell med en ny talkshow där alla gäster är en överraskning för honom. 17.3.2021 kl. 10:32

bröllop. Går det att fira bröllopsfest i sommar, eller måste man skjuta på festen eller fira i mindre skala? Susanna Nygård hoppas få fira ett stort bröllop och Michaela Rosenback tänkte om i fjol. 17.3.2021 kl. 09:00

religionsundervisning. – Hur tryggar vi likabehandling och minoritetsbarnets välmående? frågar Milena Parland. Det är långt ifrån okomplicerade frågor. 16.3.2021 kl. 09:53

religionsundervisning. Religionsläraren Sune Alén har varit en drivande kraft bakom det nya ämnet religions- och livsåskådningskunskap på Åland. Att få till stånd ett likvärdigt ämne för alla har varit hans främsta mål. 16.3.2021 kl. 09:46

pris. Regissören Suvi West får Kyrkans mediestiftelses pris för filmen Eatnameamet – Vår tysta kamp. Dokumentärfilmen handlar om samernas kamp för överlevnad. 15.3.2021 kl. 15:42

Herdeval. Monica Cleve och Kristian Willis har sökt kyrkoherdetjänsten i Vanda svenska församling. 8.3.2021 kl. 15:40

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34