Varför vill Gud ha offer och blodutgjutelse?

Teologi. Den kristna kyrkan har från början förkunnat att Gud utgav sin ende Son som försoningsoffer. Varför gjorde Gud något så radikalt? Kunde inte den allsmäktige Guden helt enkelt förlåta människornas synd utan försoning? 11.4.2009 kl. 00:00

Sanna Kallio

Försoningsoffrena har en central plats i Gamla testamentet. För den västerländska människan är de emellertid obekanta och Gamla testamentets beskrivningar av djuroffer, blod och inälvor kan framstå som motbjudande och obegripliga.

Detta syns i dagens teologiska diskussion: förståelsen av Jesu försonande död har fördunklats och många ser den som barbarisk, sadistisk och föråldrad. Den traditionella bilden av Jesus på korset vill ersättas av en helgonlik, estetiskt tilltalande framställning. Jesu mission var inte att dö för människornas synd utan Hans död på korset var endast en beklaglig följd av Hans undervisning om kärlek och tolerans.

Den klassiska teologi som betonar nödvändigheten av ett försoningsoffer utsätts för allt mer kritik. De mest extrema teologerna liknar försoningen vid gudomligt barnmissbruk eller anser att den rättfärdiggör våld, lidande och straff. Mera traditionella teologer igen påpekar att Gud inte endast är kärleksfull utan också helig. Han kan alltså inte godkänna allt och se mellan fingrarna på synden.

Vad är försoning egentligen?

Den kristna kyrkans försoningsteologi utgår från syndafallet. Då människan bröt mot Guds vilja och åt av den förbjudna frukten förlorade hon den rättfärdighet som hon fått i skapelsen. Med rättfärdighet menas syndfrihet, helighet och fullkomlighet. Människan utvisades från paradiset och lever i en situation där det finns en oändligt vid klyfta mellan henne och Gud. 

För att relationen kan återställas måste människan bli rättfärdig igen. Människan, som är slav under synden, kan dock inte med sina egna krafter åstadkomma en rättfärdighet som är tillräcklig. Den enda lösningen är att Gud skänker henne sin egen rättfärdighet. Men det finns ett hinder för att Han skall kunna göra det: Guds rättfärdighet, alltså Hans härlighet, rättvisa och helighet, förintar all synd – också den syndiga människan förgås inför den rättfärdige Guden. Gud lämnar ändå inte människan åt sitt öde, utan förverkligar klimaxen på sin frälsningsplan.

Försoningsläran i kyrkans historia

I teologins historia har det funnits olika åsikter om varför försoning är nödvändigt. Under den kristna kyrkans första århundraden blev det populärt att se Jesu död som en lösen som Gud betalade åt Djävulen. På detta sätt skulle Gud ha köpt människosläktet fri från Djävulens makt. Den vanligare synen var att det var Gud själv, den rättfärdige domaren, som krävde försoning.

Den första egentliga försoningsläran formades av Anselm av Canterbury (1033–1109), som också kallas för försoningslärans fader.

Utgångspunkten för Anselms så kallade satisfactio-lära ligger i att människorna brutit mot Guds vilja och inte hyllat honom som sin kung. Människorna mäste därför komma med satisfaktion, alltså gottgörelse, och på detta sätt bekänna Guds ära och storhet. På grund av synden kan människorna dock inte komma med ett rent, heligt och fullkomligt offer som skulle försona dem med Gud. Då gottgörelsen måste komma från de skyldiga är den enda lösningen att Gud själv blir människa och gör det som människan inte klarade av.  Anselms tänkande var grunden för reformatörernas försoningsteologi även om de bearbetade den till viss del.

Synen på Jesu död som ett försoningsoffer ifrågasätts allt mer. De mest kritiska har sagt att denna tanke inte har belägg i varken Nya eller Gamla testamentet. Jesus själv menade inte att hans död skulle förstås utgående från Gamla testamentets djuroffer. Det gjorde inte Paulus heller. Kyrkans förkunnelse om Jesu försoningsoffer är följaktligen endast senare påhitt.

Bakgrund i Gamla Testamentets offer

Utan kännedom om den gammaltestamentliga bakgrunden förblir den kristna försoningtanken orimlig. Därför ligger nyckeln till förståelsen just i kännedomen om de offerritualer som uträttades i Jerusalems tempel.

I Tredje moseboken beskrivs noggrant de regler som prästerna i Jerusalems tempel skulle följa. Djuroffer offrades dagligen men den viktigaste offerritualen tog plats på Den stora försoningsdagen, på hebreiska Jom Kipur. Högtiden firades årligen.

Orsaken till de stränga föreskrifterna var ett missöde, som inträffat tidigare. Två unga män hade gått fram till Herrens offeraltare med eld som de inte tänt i enlighet med Hans föreskrifter. Följderna var dramatiska: från altaret utgick Herrens eld som förtärde männen.

Problemet ligger alltså i att Gud älskar sitt folk och vill bo bland de sina, men hans helighet hotar att tillintetgöra folket. Offerritualerna gör det möjligt för människa och Gud att mötas.

På Försoningsdagen offrade översteprästen syndoffer för sina egna och folkets synder. Det fanns bara en överstepräst åt gången och det var endast han som kunde uträtta försoningsoffren. Höjdpunkten i den komplicerade offerproceduren var då han gick in i det allra heligaste, den del av templet där förbundsarken låg. I förbundsarken förvarades stentavlorna med de tio budorden. Arken hade ett lock av guld och på locket fanns två keruber, som enligt den judiska tron höll uppe Guds osynliga tron. Det berättas att man band ett rep omkring översteprästens fot så att man lätt kunde dra ut honom från det allra heligaste ifall han begick ett misstag och dog.

Försoning genom blod

Förbundsarkens lock hade två syften: Där uppenbarade sig Gud och där försonades hela folkets synd. Då prästen gick in i det allra heligaste måste han ha med sig glödande kol och rökelse. Då han kastade rökelsen på kolen uppstod ett moln som täckte förbundsarken och därmed Guds osynliga tron. Sedan uppenbarade sig Gud i molnet. Detta skedde eftersom ingen som såg den helige Guden kunde överleva. 

Försoningen skedde genom att prästen skvättade blod på locket och framför arken. I det judiska tänkandet ansåg man att en levande varelses livsande finns i dess blod. Därför var blodet medel för försoningen. Offrandet var konkret undervisning om att människan på grund av sina synder och förbrytelser hade förtjänat att dö, men att djuret nu dog i stället för henne.

Blodet fick judarna – och senare de kristna – att tänka på påsken. På påsken mindes man Moses och hemsökelserna i Egypten: då Gud gick omkring och dödade egyptierna, gick han förbi de husen, som hade blod på sina dörrposter.

Kristus, det fullkomliga syndoffret

De första kristna kopplade samman Jesu död med templet och dess offer. Paulus skriver i 1. Korintierbrevet (5:7) om Kristus som påskens offer: ”vårt påsklamm, Kristus, är slaktat”. Speciellt för judekristna var denna synpunkt naturlig.

I den kristna förkunnelsen ansåg man från början att Kristi offer ersatte de gamla djuroffrena. ”Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt.” (Hebr.9:12) Med sitt blodoffer förrättade Kristus försoning inför Gud.
I Kristus har Guds närvaro och förlåtelse kommit mitt bland människorna. Tidigare var det endast översteprästen som hade tillträde till det allra heligaste. I evangelierna berättas att förhänget som skiljde åt det allra heligaste från resten av templet brast då Jesus dog på korset. Synden är inte längre ett hinder mellan människa och Gud. Den kristna har alltså fritt tillträde till den helige Guden och klarar sig på den yttersta domen i skydd av Jesu blodoffer.

Försoningen mellan Gud och människa innebär att Kristus på korset tog på sig människornas synd och det straff som de hade förtjänat. Genom Kristi försoningsdöd återställs den relation som brutits i syndafallet. Människan blir delaktig av försoningen genom tron på Jesus Kristus.

I Nya testamentet anses att det i Gamla testamentets djuroffer var ”fråga om idel yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre förordning” (Hebr.9:10). De fick sin verkan från den kommande försoningen i Kristus och var således ett slags förebilder. Ur kristen synpunkt var Den stora försoningsdagen konkret undervisning i att Gud är helig och inte godkänner synd. Högtidens syfte var att få judarna att inse att de var beroende av Guds nåd.

Med att se djuroffren som förebilder menade den kristna kyrkan inte att Gud inte förlät synder före Jesu försoningsdöd. Det var inte heller så att Gud tidigare nonchalerade synden. Gud uppskjöt endast sin dom så att de syndiga människorna kunde bestå inför honom utan att uträtta en försoning som var tillräcklig åt Gud. I Kristi död dömdes och förgjordes slutligen den synd som Gud tidigare inte vedergällde.

Ida Jungner



SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03