På slagfältet med prins Caspian.

Kultur. Ett år i Greenwichtid har gått sedan syskonen Pevensis första Narniabesök i filmen om Häxan och lejonet. Den magiska garderoben med mjuka pälsar och de mysiga figurerna är borta sedan länge. Nu är det raka rör, läs action, som gäller. 2.7.2008 kl. 00:00

Buena Vista International Finland

Från en järnvägsstation i London transporteras Peter, Edmund, Susan och Lucy tillbaka till Narnia. Men inget är sig likt – ett år i London har tagit 1 300 år i Narnia. Ett människosläkte kallat telmariner har tagit makten och leds av den ondskefulle Miraz som försöker knipa tronen framför sin brorson, den rättmätige tronarvingen prins Caspian. De talande djuren är förtryckta, träden har somnat och Aslan är försvunnen. Taskigt utgångläge för den unge prinsen –  och en klassisk fantasyöppning.

Regissör Andrew Adamson, som också regisserade den första Narniafilmen och bland annat Shrekfilmerna, är en australiensare som flyttat till Papua Nya Guinea som elvaåring. Han har byggt syskonen Pevensis återkomst till Narnia på sina egna upplevelser av att komma tillbaka till en välkänd värld som levt vidare och förändrats medan han varit borta. Återkomsten är ett av filmens djupare, underliggande teman liksom kampen mellan tro och tvivel, som också berörs, men endast ytligt.

Stora delar av filmen om prins Caspian består av strider och jakter, detaljerade duellscener och utdragna kampsituationer. Filmen är förbjuden för barn under elva år och det är rätt. Hela berättelsen är generellt mycket mörkare och mer skrämmande än den första filmen. Precis som i filmerna om trollkarlen Harry Potter har den första filmen byggts kring karaktärerna och den magiska världen medan den andra fått mera actionform, vilket är synd.

Säkert kittlar de vilda stridsscenerna många unga tittare men de som kommit för att uppleva det magiska äventyret i sagans värld blir besvikna. Regissör Adamson säger till tidningen American Cinematographer att han inte heller haft för avsikt att upprepa bokens berättelse om prins Caspian.

– Vi ville lära oss av den och, om möjligt, förbättra den.

Och visst är det lättare att spela på ondska och intrig än på äventyr med dvärgar, talande grävlingar, vänskap och värme, eller? Det känns som om filmskaparna inte vågat lita på att berättelsen och karaktärerna håller hela vägen. Tråkigt, eftersom det är precis de som bär upp hela filmen trots allt. Lucys leende värmer upp hela salongen och Aslan är fortfarande en av de kraftigaste Kristusgestalterna i dagens filmvärld. Genom barnen och lejonet, den mänskliga litenheten inför den stora godheten, berörs tittaren äntligen av berättelsen om prins Caspian – också på andra plan än via nagelbitande skräck.

Nina Österholm



Astrid Seeberger skämdes över att vara tysk och blev svensk i stället. Men när hon började skriva sin mors historia insåg hon att man inte kan lämna det förflutna bakom sig, som man ömsar ormskinn. 5.10.2015 kl. 09:59

postkristet. Vad ska de som varken identifierar sig som ateister eller kristna kalla sig? Religionshistorikern David Thurfjell kallar dem postkristna. 1.10.2015 kl. 12:39

De första nätterna efter att flyktingslussen i Torneå öppnade fortsatte flyktingar att komma till Vasa. Församlingarna i staden är beredda att fortsätta dejourera på kvällarna så länge polisen och mottagningscentralen önskar det. 29.9.2015 kl. 07:33

film. Kyrkpressens recensent låter sig inte övertygas av uppföljaren till publiksuccén Så som i himmelen. 28.9.2015 kl. 16:38

Gewargis Sliwa vigdes i söndags till ny patriark i Österns assyriska kyrka. 28.9.2015 kl. 16:20

Svenska kyrkan. Mikael Mogren tackade, på ren finska, i sin predikan sverigefinländare för allt de har gjort för Västerås stift och att för de har kämpat med hjälp av Gud och finsk sisu. 28.9.2015 kl. 16:18

flyktingkrisen. – Kommer det fler flyktingfamiljer till Jomala står prästgården fortfarande till förfogande, säger kyrkoherde Kent Danielsson. 28.9.2015 kl. 16:13

thomas wallgren. Vad fanns före Big Bang? Den frågan väcker inte Thomas Wallgrens intresse. Vad hjälper det mig att tänka på den frågan? Allt som intresserar mig finns här, säger han. 24.9.2015 kl. 00:00

Den första svenska skriftskolan inom den laestadianska väckelsen kommer att starta i oktober. 22.9.2015 kl. 13:19

kyrkans chat. Kyrkans chattjour fördubblar sina öppettider. 21.9.2015 kl. 16:10

psalmbokstillägget. I november förväntas kyrkomötet godkänna de nya tilläggspsalmerna. Två av Ungdomens kyrkodagars psalmförslag ser ut att finnas med bland de slutgiltiga psalmförslagen också efter handboksutskottets och biskopsmötets senaste mangling. 18.9.2015 kl. 12:15

katja kettu. – Religion är sinnligt, primitivt, intuitivt. Jag hör inte till kyrkan men tror på nåd och helighet, säger Katja Kettu, som skrivit romanen bakom bioaktuella Barnmorskan. 17.9.2015 kl. 08:36

Patrik Hagman. I sin nya pod förenar teologerna Joel Halldorf och Patrik Hagman två saker de brinner för: det teologiska samtalet och att läsa böcker. 14.9.2015 kl. 12:44

marcus j borg. – Om jag ska vara drastisk är Marcus J Borgs böcker orsaken att jag förblivit en kristen människa, säger tidigare ärkebiskop KG Hammar, på besök i Helsingfors. Biskop Björn Vikström är inte lika övertygad. 11.9.2015 kl. 16:19

Nu finns ett webbverktyg för dem som vill ställa upp med heminkvartering av flyktingar. 11.9.2015 kl. 10:37

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41