Hon upplever sig inte ha blivit negativt bemött på grund av sin tro, utan säger sig finna liknande värderingar hos kolleger inom flera olika partier.
– Tron är min kraftkälla i en tuff vardag. Förutom att delta i gudstjänsten brukar jag be inför allt som känns krävande och där jag behöver extra kraft.
Hjälper det?
– Jo, inte skulle man väl annars hålla på...
Gudstjänsterna utgör viktiga andningshål i den bråda vardagen, som fylls av olika förtroendeuppdrag inom kommunalpolitiken och kulturorganisationen Sydkustens landskapsförbund.
– I gudstjänsten stannar jag upp inför mina andliga behov och får ny kraft och vilja. Jag joggar flera gånger i veckan för att hålla kroppen i skick och går i gudstjänsten för att själen ska få sitt.
Björnberg-Enckell framhåller bland annat prästernas personliga tilltal i predikan som en av den lutherska kyrkans styrkor.
–
Kyrkan har mycket att ge nutidsmänniskan, men det är en utmaning att
hitta de rätta kanalerna för att sprida budskapet. Många är inte vana
vid tonfallet och liturgin och ser det som väldigt högtidligt och
dramatiskt att gå i en gudstjänst.
Tröskeln för att delta i gudstjänsten borde med andra ord bli lägre, speciellt för barnen.
– Församlingarna satsar mycket resurser på
eftermiddagsverksamhet för barn, men har svårt att inkludera dem i
gudstjänsten. Barnen blir aldrig vana med hur man beter sig i kyrkan
och kyrkan blir inte van med dem.
Enligt Björnberg-Enckell ska församlingen bjuda på en gemenskap för olika åldrar.
– Även äldre människor borde ges bättre möjligheter att besöka kyrkan och inte bara erbjudas förrättningar i vårdhemmen. Kyrkorummet, att få komma till Guds hus, är en viktig del av helhetsupplevelsen, säger hon med eftertryck.
Läs mera i veckans tidning, Kyrkpressen nr 20
