Politik och moral

Ledare. Då samlingspartiets ordförande Jyrki Katainen gav beskedet att Ilkka Kanerva måste lämna posten som Finlands utrikesminister var det många som drog en suck av lättnad. 10.4.2008 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

En del gjorde det med tanke på huvudpersonen Kanerva och var å hans vägnar lättade och inom samlingspartiet vågade man igen tro på ett politiskt liv utanför erotiskt laddade eller tvetydiga textmeddelanden.
Andra ministrar, riksdagsledamöter och partier kunde dela den lättnaden.

Den största lättnaden bland politikerna kom kanske ändå av att den offentliga debatten äntligen kunde föras utan risk för att de som tvingades delta skulle utsättas för faran att framstå som moralister.
Ett av de oftast förekommande konstaterandena under processens gång var ju, att de politiker som tvingades kommentera Kanervas handlande i den aktuella frågan praktiskt taget alltid gjorde det med ett uttalat eller antytt förbehåll att de inte moraliserade. De gjorde alltså ingen bedömning av om hans handlande var i samklang med moraliska principer.

Det faktum
att hela affären fokuserade på de närmast pubertala textmeddelandena kan delvis förklaras med politikernas försiktighet, för att inte säga skräck, inför moraliska reflektioner.
Den verkliga moraliska dimensionen i affären hade ju inte primärt med textmeddelandena som sådana att göra, utan med det faktum att Kanerva ljög dels om att deras existens, dels om vad de innehöll.

Att Kanervas politikerkolleger mer eller mindre helt teg om sanningsdimensionen kan bero på två saker. Antingen såg de inte den saken som något problem eller så teg de medvetet om den.
Om det förra gäller är det skrämmande. Om det senare gäller är det ytterligare ett exempel på rädslan för reflektioner om och kring moral i samband med politik.
När det gäller kravet på att tala sant är det åtminstone i princip så kategoriskt att ingen som vill bevara sin trovärdighet kan sväva på målet om den saken. Men att sväva på målet i etiska frågor förefaller vara den ledande principen då kombinationen politik och moral diskuteras.

En viktig och stor fråga är därför om politik och moral inte alls hör samman? 
Anses de självklart höra samman skall det väl också upplevas som självklart att – till exempel i fallet Kanerva – också göra moraliska reflektioner och bedömningar. Inte som nu se sådana reflektioner och bedömningar som farliga eller förmätna.

För att ytterligare understryka avståndstagandena från klart moraliska bedömningar har kommentator efter kommentator prisat Kanervas utmärkta insatser som utrikesminister.
Skulle samma resonemang föras om till exempel en busschaufför hade överöst en kvinnlig passagerare med sexuellt laddade textmeddelanden? Skulle hans handlande slätas över med argumentet att han kör buss mycket bra?
Knappast. Snarast skulle sådant ”försvar” förmodligen ses som irrelevant och tragikomiskt.

En annan
sak som varit typisk i det aktuella fallet är bollandet med ansvar.
Frågorna om rätt och fel och om vilka slutsatser som borde dras har ingen velat ta i ens med tång.
Den som inte kunde dra sig undan var partiets ordförande, men han dröjde med sitt beslut. Av allt att döma i förhoppningen att ”något” skulle ske som gjorde det möjligt också för honom att fortsätta tiga och blunda.

Den fråga
detta väcker är om det inte längre finns allmänt omfattade och kollektivt delade uppfattningar bland riksdagsledamöterna, våra folkvalda representanter, om vad som är rätt och riktigt, lämpligt och olämpligt?
Är det så att de frågorna i politiken individualiserats och relativiserats så att endast de som direkt berörs skall avgöra hur det är? Som i det aktuella fallet Ilkka Kanerva själv och/eller hans partiordförande Jyrki Katainen.
Så ser det ut just nu. Men är det verkligen så vi vill ha det?

Stig Kankkonen



jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21