Människorna behöver hopp

Människa. Christiana Wilson har, liksom så många andra liberianer, mist hela sin egendom och traumatiserats av inbördeskriget. Men hon har aldrig förlorat sitt hopp. I dag ansvarar hon för Lutherska världsförbundets kvinnoarbete i Liberia. 6.2.2008 kl. 00:00

Christiana Wilson har, liksom så många andra liberianer, mist hela sin egendom och traumatiserats av inbördeskriget. Men hon har aldrig förlorat sitt hopp. I dag ansvarar hon för Lutherska världsförbundets kvinnoarbete i Liberia.

 
Foto: Isabella Segercrantz

– Vackert! säger hon och stirrar ut mot snöslasket som öser ner på Skatudden i Helsingfors. Det är första gången Christiana Wilson från Liberia upplever snö och kyla.

– Men jag har fått en varm vinterjacka av Kyrkans Utlandshjälp (KUH), berättar hon.

Den kommer att behövas under hennes två veckors besök i Finland. Hon är i landet för att berätta om KUH:s andel av Gemensamt Ansvar-insamlingen. I år går en stor del av insamlingen till förmån för återuppbyggnadsprojekt i Liberia.

Christiana Wilson själv är ett utmärkt exempel på hur Liberia återuppbyggs efter ett långt och tärande inbördeskrig. På grund av krig och personliga motgångar har hon fått avbryta sin skolgång i flera etapper.

Men i dag, i 40-årsåldern, studerar hon sociologi och statsvetenskap vid universitetet i Liberia. Fast det går långsamt framåt med allt arbete och med familjen att ta hand om också, suckar hon.

Christiana Wilson är den äldsta av åtta syskon, och den som fått bära ansvar för sin familj.

– När jag var tretton skiljdes mina föräldrar. När jag var sjutton blev jag gravid. Men jag förlorade inte hoppet, jag gick tillbaka till skolan. Fast mina föräldrar var ursinniga, säger hon och ler lite vid minnet.

Reser med Bibeln

År 1994 gifte hon sig med sin man, som är socialarbetare och pastor.

– Vi fick massvis med presenter! Några år senare förlorade vi allt, till och med kläderna på kroppen.

Liksom så många i Liberia är också jag traumatiserad av kriget. När jag hjälper andra människor som blivit offer för kriget går jag samtidigt igenom mitt eget trauma, säger hon.

Hon har jobbat mycket med att rehabilitera tidigare barnsoldater och kvinnor som blivit misshandlade och våldtagna. Hur orkar man med ett sådant arbete?

– Men hjälp av Guds ord, säger hon och gräver fram sin bibel ur väskan.

– Den här reser jag alltid med. Den tar hand om mig!

Tror på utbildning

Christiana Wilson säger att Liberia är ett land som har alla chanser att bygga upp ett fungerande samhälle.

– Vi har rika naturresurser med diamanter och guld. Nu ber jag att vi ska klara av att handskas rätt med de resurser vi har.

Utmaningarna är stora. 85 procent av befolkningen är analfabeter.

– Det finns många analfabeter i alla afrikanska länder, men vi har fler, suckar hon.

Hon tror på utbildning. Utan utbildning finns inget hopp för Liberia.

– Om du är utbildad tar du hand om din nästa. Då förstår du hur viktigt livet är. Med hjälp av utbildning och gudsfruktan ska vi få landet på fötter igen.

Det där med gudsfruktan är ingen enkel bit, den heller.

– I städerna finns det många kyrkor. Men vem ska bygga kyrkor ute på landsbygden? Vi borde resa runt till alla ställen i Liberia och ge människor hopp.

Läs mera i Kp 6/2008

Sofia Torvalds



tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26