Människorna behöver hopp

Människa. Christiana Wilson har, liksom så många andra liberianer, mist hela sin egendom och traumatiserats av inbördeskriget. Men hon har aldrig förlorat sitt hopp. I dag ansvarar hon för Lutherska världsförbundets kvinnoarbete i Liberia. 6.2.2008 kl. 00:00

Christiana Wilson har, liksom så många andra liberianer, mist hela sin egendom och traumatiserats av inbördeskriget. Men hon har aldrig förlorat sitt hopp. I dag ansvarar hon för Lutherska världsförbundets kvinnoarbete i Liberia.

 
Foto: Isabella Segercrantz

– Vackert! säger hon och stirrar ut mot snöslasket som öser ner på Skatudden i Helsingfors. Det är första gången Christiana Wilson från Liberia upplever snö och kyla.

– Men jag har fått en varm vinterjacka av Kyrkans Utlandshjälp (KUH), berättar hon.

Den kommer att behövas under hennes två veckors besök i Finland. Hon är i landet för att berätta om KUH:s andel av Gemensamt Ansvar-insamlingen. I år går en stor del av insamlingen till förmån för återuppbyggnadsprojekt i Liberia.

Christiana Wilson själv är ett utmärkt exempel på hur Liberia återuppbyggs efter ett långt och tärande inbördeskrig. På grund av krig och personliga motgångar har hon fått avbryta sin skolgång i flera etapper.

Men i dag, i 40-årsåldern, studerar hon sociologi och statsvetenskap vid universitetet i Liberia. Fast det går långsamt framåt med allt arbete och med familjen att ta hand om också, suckar hon.

Christiana Wilson är den äldsta av åtta syskon, och den som fått bära ansvar för sin familj.

– När jag var tretton skiljdes mina föräldrar. När jag var sjutton blev jag gravid. Men jag förlorade inte hoppet, jag gick tillbaka till skolan. Fast mina föräldrar var ursinniga, säger hon och ler lite vid minnet.

Reser med Bibeln

År 1994 gifte hon sig med sin man, som är socialarbetare och pastor.

– Vi fick massvis med presenter! Några år senare förlorade vi allt, till och med kläderna på kroppen.

Liksom så många i Liberia är också jag traumatiserad av kriget. När jag hjälper andra människor som blivit offer för kriget går jag samtidigt igenom mitt eget trauma, säger hon.

Hon har jobbat mycket med att rehabilitera tidigare barnsoldater och kvinnor som blivit misshandlade och våldtagna. Hur orkar man med ett sådant arbete?

– Men hjälp av Guds ord, säger hon och gräver fram sin bibel ur väskan.

– Den här reser jag alltid med. Den tar hand om mig!

Tror på utbildning

Christiana Wilson säger att Liberia är ett land som har alla chanser att bygga upp ett fungerande samhälle.

– Vi har rika naturresurser med diamanter och guld. Nu ber jag att vi ska klara av att handskas rätt med de resurser vi har.

Utmaningarna är stora. 85 procent av befolkningen är analfabeter.

– Det finns många analfabeter i alla afrikanska länder, men vi har fler, suckar hon.

Hon tror på utbildning. Utan utbildning finns inget hopp för Liberia.

– Om du är utbildad tar du hand om din nästa. Då förstår du hur viktigt livet är. Med hjälp av utbildning och gudsfruktan ska vi få landet på fötter igen.

Det där med gudsfruktan är ingen enkel bit, den heller.

– I städerna finns det många kyrkor. Men vem ska bygga kyrkor ute på landsbygden? Vi borde resa runt till alla ställen i Liberia och ge människor hopp.

Läs mera i Kp 6/2008

Sofia Torvalds



FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55