Be ständigt

Kyrka. Den hundrade ekumeniska böneveckan avslutas i dag, fredag. Miljontals människor i sjuttiofem länder har berörts av böneveckans samlingar. 25.1.2008 kl. 00:00

Den hundrade ekumeniska böneveckan avslutas i dag, fredag. Miljontals människor i sjuttiofem länder har berörts av böneveckans samlingar.

 
– Under ekumeniska böneveckan känner vi att vi är en del av Kristi världsvida kyrka, säger Jarkko Willman som har en kenyansk kanga i sitt arbetsrum.

– Jag tycker att den ekumeniska böneveckan är en viktig påminnelse om att vi som kristna behöver varandra och att vi har ett gemensamt mål, säger kaplanen Jarkko Willman som ofta har varit med om att arrangera böneveckan i Vasa.

– Eftersom vi kristna har ett gemensamt mål är det motiverat att vi vandrar sida vid sida under vägen dit. Jag tycker att böneveckan lyfter fram den enhet som redan finns i Kristus. Sedan är det klart att det finns mycket mer att göra och diskutera i ekumeniskt arbete.

I Vasa har Kristen gemenskap som består av den lutherska församlingen och fem frikyrkor alltid gemensam samling under veckan.

– Ofta har vi haft bönevandringar med fackeltåg mellan olika kyrkor. Våra fackeltåg har inte varit någon demonstration med slagord. Vi har bara haft en banderoll med årets tema och genom att be och vandra tillsammans uttryckt kristen enhet.

Vila i gemensam bön

Willman ler när han säger att orsaken till att man i år valde bort fackeltåget vara att det ofta varit så kallt just den här tiden. Det stämde inte på den här vintern. Bönevandringarna under den ekumeniska böneveckan brukar inte samla stora skaror men Willman tycker att de är värdefulla.

– Vi har känt att vi är en del av Kristi världsvida kyrka och att vi får vila i den gemensamma bön som under veckan beds i många olika länder.

I års hölls bönesamlingen i Metodistkyrkan.

– Jag brukar också i högmässan använda det bönematerial som sänts ut.

Andra former av regelbundet återkommande praktisk ekumenik i Vasa är pastorssamlingar, bön på världsböndagen i mars, friluftsgudstjänster under sommarmånaderna på Bragegården och en gemensam gudstjänst vid jul och nyår.

– I sommar är det bostadsmässa i Vasa och då kommer kvällsgudstjänsterna att finnas med i det program staden rekommenderar för mässbesökarna.

Kerstin Haldin-Rönn



KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30