Luciaglädje

Mira Strandberg. Vad är Lucia utan sina ljus? 10.12.2007 kl. 00:00

Vad är Lucia utan sina ljus? Den tanken infinner sig ohjälpligt när man som drygt 20-åring hittar sig som Lucia i trafikministeriets festsal med minister och allt, och märker att kronan varken lyser eller hålls på huvudet och att klänningen på något konstigt sätt krympt i garderoben. Då är det bara att hoppas att vad det nu än är som gör Lucia infinner sig ändå.

I skolan var det inte tu tal om vad som gjorde Lucia: det var det vackraste långa, blonda håret. Min mamma var olyckligtvis av den åsikten att ”stora flickor” gott kunde ha en praktisk, lättskött pagefrisyr. Så dit rök den chansen.

Men jag lussade ändå. Varje år klädde jag mig i en allt kortare luciaklänning av vitt bomullstyg och ett rätt ynkligt rött band som var omöjligt att få till en vacker, bullig knut. Med min tilltufsade krona gick jag sedan med pepparkakor till grannarna och sjöng tappert, med omtagningar och allt.

Och så glada de blev, varje år! Hos Martti och Alli fick jag alltid en chokladask. Svante och Marianne fotograferade och såg just lämpligt förtjusta ut. Och Toini i ändan av längan släckte lampor och lyssnade andäktigt.

Ett år gav Toini mig texten till luciasången på italienska. För att överraska henne lärde jag mig den utantill och sjöng den för henne den trettonde. Med ”heimlaga” uttal, men dock.

Tärnor hade jag aldrig, men någonstans på vägen måste jag ha fångat något av den ”riktiga” Lucia, för nu hänger hon på min vägg i ikonformat. En gåva av Toini, som ville måla den just åt mig.

Där blickar hon ner på mig bredvid Gudsmodern (också målad av Toini) och pockar på min uppmärksamhet. Min Lucia vet att det inte behövs vackra satinband och vita pälsar för att sprida äkta Luciaglädje. Det räcker långt med omtanke och lite pepparkakor. Och hemgjord italienska.

Mira Strandberg



Mest läst

    mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

    Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

    Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06

    kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46

    Kyrkodagar. De finlandssvenska kyrkodagarna i Mariehamn får en annorlunda och mer lokal prägel. Arrangörerna tycker ändå det är viktigt att samlas även under rådande omständigheter. 9.9.2020 kl. 14:04

    HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

    Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

    Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

    Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

    BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29

    Mest läst