– Välkommen till Bokmässan! Anknytning 43? Var god dröj.
Rikssvensk telefonetikett är fullt förståelig men ger en förvarning. Språkliga fallgropar kan få finlandssvenska trynen att tappa hakan. Som det här med att vara ”skammad” drabbad av skam, skall det väl heta?Min författarintervju börjar bra. Jag har läst Göran Sahlbergs färska bok ”När tiden tar slut”, hans första novellsamling slukade jag med förtjusning. På lunchen strax innan får jag sällskap av en man som visar sig vara författarens bror. Bingo, nu kan jag ge ett påläst intryck.
– Han håller barnets perspektiv hela tiden, säger brodern stolt.
Stämmer precis, nickar jag. Predikantens son växer upp med det Stora Luftmötet som livets klimax. Over there är det en stor genre som säljer i tiotals miljoner. Hos oss firar vi Uppbrottets söndag i slutet på nästa månad, men tema för storsäljare är det inte.
Själva intervjun går också som på räls.
– Sen händer det fruktansvärda, säger författaren. Han talar om bokens vändpunkt, det som förklarar varför predikantsonen så länge kunde leva i illusionen att föräldrarna tagits upp men att han, predikantens son lämnats kvar.
Den finlandssvenska hakan ramlar. Jag är skammad. Jag har läst boken förstår inte att det här var vändpunkten.
– Sidorna 141 till 144, säger Sahlberg vänligt. 141 till 144, memorerar jag genom det stora mässcentret. Slår upp boken, läser sidorna. Läser och förstår fortfarande inte vad fruktansvärt som hänt. Ordet gummistropp för mig på villovägar. Hur kan en gummistropp få ens mamma att försvinna?
Så jag får söka upp författarbrodern för en förklaring.
Språkförbistring lär det kallas. Hörde hemma i Babels tid, trodde jag. Trots förvarningarna.
