Eller skall lagstiftningen till den delen göras helt neutral och varje medborgare fritt få välja under vilka former hon eller han vill arrangera sin samlevnad?
| Illustration: Jan Lindström |
Det är att hoppas att lagstiftarna fattar sina beslut fullt medvetna om att de två nämnda samlevnadsformerna ingalunda är de enda som riksdagen tvingas ta ställning till.
I Sverige pågår som bäst en livlig debatt och ett minst lika livligt lobbande för könsneutralt äktenskap. I korthet är det fråga om att äktenskapslagstiftningen skall vara könsneutral så att samkönade par får ingå äktenskap på samma villkor som heterosexuella.
Bakom hörnet väntar redan en ny debatt som kommer att handla om månggifte.
Huvudargumentet för månggifte kommer med stor sannolikhet att vara att det inte är statens sak att ta ställning till hur många partners en kvinna eller man vill leva tillsammans med.
Med tanke på den pågående debatten är argumentet helt följdriktigt. Om man går in för att staten inte skall blanda sig i könsaspekten i ett förhållande kan det rimligtvis inte heller vara statens sak att ta ställning till kvantitetsfrågan.
För cirka en månad sedan antog Vänsterförbundets partikongress ett politiskt målsättningsprogram för 2007-2010.
En målsättning är att äktenskapslagstiftningen skall göras könsneutral. En annan att par av samma kön skall ges adoptionsrätt och fullt ut samma rättigheter och skyldigheter som föräldrar av olika kön.
Det behövs ingen siarförmåga för att säga att det kravet kommer att framföras också av andra så kalla progressiva krafter.
Och det behövs ingen siarförmåga för att säga att allt som görs för att slå vakt om äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna allt högljuddare och aggressivare kommer att stämplas som konservativt och förkastligt.
På sin partidag i Vanda beslöt Svenska folkpartiet ”att aktivt verka för en positiv utveckling av adoptionsrätten för homosexuella par” samt ”att revidera partnerskapslagen så att på alla punkter motsvarar en könsneutral äktenskapslagstiftning”.
För alla som vill slå vakt om barnens rätt till en mamma och pappa och om det traditionella äktenskapet är beslutet djupt beklagligt.
Det är att hoppas att sfp vid närmare eftertanke i denna fråga väljer att handla som Vänsterförbundets ordförande efter beslutet att aktivt arbeta för en totalseparation mellan staten och kyrkan.
Hennes besked var att man inte kommer att lägga två strån i kors i den saken.
För alla som vill slå vakt om äktenskapet och om barnens rätt till en mamma och en pappa finns det däremot all orsak att handla precis tvärtom och lägga många strån i kors och knäppa händerna i bön för den traditionella familjen och alla värderingar som hör samman med den.
