Camilla Pagliaroli
Bloggen:
Camilla Pagliaroli
Camilla Pagliaroli är uppvuxen i Österbotten men jobbet, livet och Gud förde henne ut i världen för drygt tio år sen. Nu njuter hon av ett långsammare familjeliv bland olivträd och vinrankor i Toscana.

När Gud öppnar en dörr...

06.05.2012 15:05
Den italienska byråkratin kräver en oändlig dos med tålamod. Det är så annorlunda här. Beslutet att få ett visst dokument stämplat och godkänt beror ibland på vilket humör byråtjänstemannen är på. Jag brukar skämta och säga det beror på hurudan hans morgon-cappuccino var, och ibland tror jag inte jag är alldeles långt från sanningen.
Vi läste om åsikter och erfarenheter som andra immigranter haft, och deras historier skiljer sig ordentligt från varandra, och likaså från vår verklighet. Så vi lärde oss ganska snabbt att se på alla våra upplevelser som helt 'nya'. Här är vi begränsade med våra språkkunskaper och vi känner inte till hur allt fungerar. Ute på sju famnars vatten får Gud en central roll i alla transaktioner och vi måste lita på att Han tar hand om oss, på ett helt annat sätt än vi skulle ha gjort i våra respektive hemländer, där vi kunde påverka den byråkratiska processen, åtminstone lite.
Två veckor efter vi landat här i Livorno för drygt 3 år sen, öppnades plötsligt och oväntat en dörr för oss att hyra en lägenhet inne i stan. Visst var vi glada, men samtidigt lite förvånade eftersom varkendera av oss hade inkomst här i Italien ännu, så vi hade tänkt att vi måste vänta längre, men en syster och fastighetsmäklare i vår församling var villig att stå som vår garant. Men vikten av hennes generositet förstod vi inte riktigt då, så vi beslöt oss försöka se lite fler potentiella lägenheter innan vi gjorde vårt slutliga val. Ju mer tiden gick, desto mer frustrerade blev vi, både med sökandet och med varandra, eftersom ingenting var rätt, alla dörrar till andra alternativ var så att säga stängda.
Lite senare blev vi erbjudna en möjlighet att öppna ett italienskt bankkonto på ett väldigt enkelt och behändigt sätt hos en modern bank som, liksom i våra respektive länder, ger möjlighet att hantera de flesta transaktioner via nätbank. Men på samma sätt som med lägenheten, kände jag att jag inte ville tacka ja direkt, utan ta lite tid på mig och jämföra med andra banker här, för jag hade min idé om vad jag ville ha, och vad jag ville betala för dessa tjänster. Efter en hel del sökande upptäckte vi bara flera stängda dörrar till andra banker här, och insåg så småningom att Gud ville lära oss någonting genom dessa upplevelser.
Han hade öppnat dessa dörrar för oss. Men vi valde att söka efter andra alternativ. Vi hade vår egen åsikt om vad vi trodde var bäst för oss. Och visst tror jag att vi så småningom kunde ha funnit alternativ som hade fungerat, men det skulle ha krävt mer energi, tid och även frustration. Guds öppna dörrar var våra bönesvar, och visade hans omsorg om oss här: när vi väl valde att stiga in genom dessa båda dörrar som så bekymmerslöst öppnat sig för oss, kunde vi istället fokusera vår energi på nästa byråkratiska projekt. Vi blev helt enkelt förda framåt. Vilken härlig känsla!
Vår längtan när vi var i New York var ju att kunna ha en mer levande relation med Gud, och visst känner vi att vi är i Hans händer här. Denna förtröstan på Hans omsorg om vår vardag är ett steg framåt i vår tro på ett annat sätt än vi upplevt tidigare. När dörrar också stängs ser vi, ofta i efterskott, att det faktiskt skedde för vårt bästa, och det gör oss mer frimodiga att våga be på detta sätt, och sen våga stiga in genom den dörren Han öppnar utan tvekan och ta emot välsignelsen som obevekligen följer.
Guds öppna dörrar är våra bönesvar, och visar hans omsorg om oss
Stort tack för din uppmuntran, Britta!
Britta
6.5.2012 20:05
Tänk att vi har en envishet att göra allt själv, ibland ser vi inte den kärlek Herren vill slösa över oss. Tack för din blogg. Intressant att läsa för oss som är kvar i gamla landet.

slef. Trots att Evangeliföreningen sålt sin mjölkko, en industrifastighet i Esbo, satsar föreningen friskt på ny verksamhet och nyanställningar. En ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby är också under planering. 2.2.2025 kl. 09:07

BORGÅ STIFT. Borgå stift gör en ny strategi 18 år efter den föregående. Fast till mångas överraskning är den inget färdigt visionsdokument, utan ett arbetshäfte med frågor. Kyrkpressen frågade biskop Bo-Göran Åstrand varför. 3.2.2025 kl. 13:41

UK. Äktenskapsfrågan och samarbetet mellan kyrka och skola – det var frågor som väckte debatt när Borgå stifts ungdomsparlament Ungdomens kyrkodagar samlades i Karis i helgen. 3.2.2025 kl. 17:22

forskning. Läkarvetenskapen vet inte exakt vad som orsakar PMS, men många kvinnor vet vad det är att inte riktigt känna igen sig själv några dagar varje månad. Sara Högberg blev less på bristen på kunskap och skrev en forskningsplan. Nu doktorerar hon i teologi – och forskar på menscykeln. 29.1.2025 kl. 17:52

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

MÄNNISKOMÖTEN. Robin Nyman är som bäst på väg att baxa en bastu genom Europa för att nå Basel den 17 maj där humorgruppen KAJ från Vörå ska delta i Eurovisionen. 8.5.2025 kl. 13:26

kyrkostyrelsen. 57-årig kyrkoherde från Uleåborg med ovanligt mångsidig erfarenhet inom kyrkan blir ny högsta chef för Kyrkostyrelsen och dess 300 anställda. 7.5.2025 kl. 09:58

ESTLAND. Estland hör till Europas mest konfessionslösa länder. Endast 29 procent av Estlands befolkning har en religiös övertygelse, uppger Estlands statistikcentral. Bland estlandssvenskarna har kyrkan en etablerad ställning. 6.5.2025 kl. 14:15

Begravningsplatser. Staten betalar allt mindre för att den evangelisk-lutherska kyrka sköter gravväsendet i Finland. Men ett förslag om att välfärdsområdena skulle ta över begravningsplatserna röstades ner med klar majoritet. 6.5.2025 kl. 19:36

betraktat. Det slår mig ibland hur lätt det är att missa det goda hos någon. Inte för att det inte skulle finnas där, utan för att man ofta söker efter något större, något mer iögonfallande. Godhet skriker sällan. Den viskar. Den sitter i ett sätt att se på världen och i en närvaro som inte kräver så mycket eller något tillbaka. 6.5.2025 kl. 13:55