Camilla Pagliaroli
Bloggen:
Camilla Pagliaroli
Camilla Pagliaroli är uppvuxen i Österbotten men jobbet, livet och Gud förde henne ut i världen för drygt tio år sen. Nu njuter hon av ett långsammare familjeliv bland olivträd och vinrankor i Toscana.

När Gud öppnar en dörr...

06.05.2012 15:05
Den italienska byråkratin kräver en oändlig dos med tålamod. Det är så annorlunda här. Beslutet att få ett visst dokument stämplat och godkänt beror ibland på vilket humör byråtjänstemannen är på. Jag brukar skämta och säga det beror på hurudan hans morgon-cappuccino var, och ibland tror jag inte jag är alldeles långt från sanningen.
Vi läste om åsikter och erfarenheter som andra immigranter haft, och deras historier skiljer sig ordentligt från varandra, och likaså från vår verklighet. Så vi lärde oss ganska snabbt att se på alla våra upplevelser som helt 'nya'. Här är vi begränsade med våra språkkunskaper och vi känner inte till hur allt fungerar. Ute på sju famnars vatten får Gud en central roll i alla transaktioner och vi måste lita på att Han tar hand om oss, på ett helt annat sätt än vi skulle ha gjort i våra respektive hemländer, där vi kunde påverka den byråkratiska processen, åtminstone lite.
Två veckor efter vi landat här i Livorno för drygt 3 år sen, öppnades plötsligt och oväntat en dörr för oss att hyra en lägenhet inne i stan. Visst var vi glada, men samtidigt lite förvånade eftersom varkendera av oss hade inkomst här i Italien ännu, så vi hade tänkt att vi måste vänta längre, men en syster och fastighetsmäklare i vår församling var villig att stå som vår garant. Men vikten av hennes generositet förstod vi inte riktigt då, så vi beslöt oss försöka se lite fler potentiella lägenheter innan vi gjorde vårt slutliga val. Ju mer tiden gick, desto mer frustrerade blev vi, både med sökandet och med varandra, eftersom ingenting var rätt, alla dörrar till andra alternativ var så att säga stängda.
Lite senare blev vi erbjudna en möjlighet att öppna ett italienskt bankkonto på ett väldigt enkelt och behändigt sätt hos en modern bank som, liksom i våra respektive länder, ger möjlighet att hantera de flesta transaktioner via nätbank. Men på samma sätt som med lägenheten, kände jag att jag inte ville tacka ja direkt, utan ta lite tid på mig och jämföra med andra banker här, för jag hade min idé om vad jag ville ha, och vad jag ville betala för dessa tjänster. Efter en hel del sökande upptäckte vi bara flera stängda dörrar till andra banker här, och insåg så småningom att Gud ville lära oss någonting genom dessa upplevelser.
Han hade öppnat dessa dörrar för oss. Men vi valde att söka efter andra alternativ. Vi hade vår egen åsikt om vad vi trodde var bäst för oss. Och visst tror jag att vi så småningom kunde ha funnit alternativ som hade fungerat, men det skulle ha krävt mer energi, tid och även frustration. Guds öppna dörrar var våra bönesvar, och visade hans omsorg om oss här: när vi väl valde att stiga in genom dessa båda dörrar som så bekymmerslöst öppnat sig för oss, kunde vi istället fokusera vår energi på nästa byråkratiska projekt. Vi blev helt enkelt förda framåt. Vilken härlig känsla!
Vår längtan när vi var i New York var ju att kunna ha en mer levande relation med Gud, och visst känner vi att vi är i Hans händer här. Denna förtröstan på Hans omsorg om vår vardag är ett steg framåt i vår tro på ett annat sätt än vi upplevt tidigare. När dörrar också stängs ser vi, ofta i efterskott, att det faktiskt skedde för vårt bästa, och det gör oss mer frimodiga att våga be på detta sätt, och sen våga stiga in genom den dörren Han öppnar utan tvekan och ta emot välsignelsen som obevekligen följer.
Guds öppna dörrar är våra bönesvar, och visar hans omsorg om oss
Stort tack för din uppmuntran, Britta!
Britta
6.5.2012 20:05
Tänk att vi har en envishet att göra allt själv, ibland ser vi inte den kärlek Herren vill slösa över oss. Tack för din blogg. Intressant att läsa för oss som är kvar i gamla landet.

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13