Anna Tikum
Bloggen:
Anna Tikum
Anna Tikum har nyligen flyttat med sin fem månader gamla dotter Ronya och sin man Bertrand till Senegal. Följ med den första tiden i ett nytt land.

Ett halvt år

29.11.2011 13:13
I går blev Ronya ett halvt år gammal. Vi började vårt firade med ett besök hos doktorn. Egentligen skulle vi bara diskutera malarian och få Ronyas vikt och längd. Men när vi visade rådgivningskortet från Finland tyckte han att hon fått alldeles för lite vaccin i sig, så han gav vår stackars dotter en spruta i armen och en i benet. Jag är inte helt säker på vad det var hon fick, och det bekymrar mig nog lite grann. Men barnläkaren lär vara bra, så jag får väl bara lita på att han har koll på vad hon redan har fått i Finland. Men inte nog med dessa stick i kroppen. Innan vi kom från sjukhuset hade doktorn också ordnat med hål i öronen åt Ronya. Ja, det blev så.
Mitt barn är nu en flicka också i Senegal. Örhängen är alldeles tydligt det som skiljer pojkar från flickor här i landet. Ingen frågade på hela dagen vilket kön Ronya hade. Det har aldrig hänt sig förr att en dag passerat utan den frågan. I stället fick vi höra vilken söt liten flicka hon var. När jag och Ronya stod i hissen påväg upp till lägenheten sade jag något åt grannen som bor ovanför oss som jag ännu inte vågat dela med mig åt Bertrand. Ronya hade på sig sin blåa klänning och sina pinfärska örhängen. Hon såg alltså så prinsessig ut som man bara kan. Grannen började jollra sådär som de gör med små barn och konstaterade att Ronya var en väldigt söt flicka. Jag vet inte riktigt varför jag sedan sade det jag sade. Det liksom bara slank ur mig. Jag tittade kvinnan i ögonen och hörde mig själv säga att mitt barn var en pojke!!? Jag hann tyvärr inte se kvinnans min, för just när jag hade utalat orden nådde hissen vår våning och jag steg ur. Men jag antar att hon blev lite förvirrad. Jag vet som sagt inte vad som flög i mig. Men jag måste säga att det var otroligt tillfredsställande....
Förutom sprutorna, hålen i örona och den dagliga glassen firade vi Ronya med lite presenter och tidsfördriv i ett shoppingcenter alldeles invid Atlanten. Och jag lovade Ronya att vi aldrig mer ska fira hennes födelse med att picka en massa hål i henne.
Här följer Ronyas halvårsrapport åt mommo och moffa:
-Längd: 65 cm
-Vikt: 7400 g (tror jag...läkaren hade så slarvig handstil)
-Två tänder
-Sitter helt själv
-Kryper med en väldig fart (men så att hon vilar sig en sekund på magen mellan vartannat steg)
-Steg på sin halvårsdag första gången själv upp och stå genom att hålla i soffbordet
-Visar tydliga tecken på att bli en clown
I doktorns väntrum, ännu ovetande om alla hemska stick som komma skulle.
Så här fin blev Ronya med sina örhängen.
Pappas presenter till Ronya (telefonen är inte riktig).
Annika
30.11.2011 19:22
En sådan stor söt prinsessa! Tycker hon just var nyfödd och så kryper hon och till och med stiger upp och står redan. Duktig flicka! Förstår att du gav efter för örhängerna och precis som Kaija så är jag inte så förvånad över din kommentar åt grannen. ;) Skrattade gått när jag läste det. skulle dock gärna ha sett reaktionen... :) Synd att november gick så fort. Har varit ett nöje att läsa din blogg och ta del av er vardag. Hoppas du snabbt lär dig franska så du kan fortsätta blogga! Sköt om er! Kram
Anna Tikum
30.11.2011 18:29
Till alla som kommenterat: Tack alla ni som kommenterat! Det är mycket roligare att skriva när man vet att någon läser. Hade tänkt kommentera skilt åt er alla, men som ni ser i sista inlägget så har jag bara lite tid kvar på min "mukkula"... Ha det gott!
Anna
moffa och mommo
30.11.2011 16:06
Det fattas ett sista franska streck: (som kommentar till det sista) - precis som sin mamma ....
OCH - tänk på Ronyas grånande morföräldrar och sluta för all del inte att blogga .....
Ann-Marie Wikström
30.11.2011 8:38
Vi instämmer med alla andra som önskar att du fortsätter blogga! Det är så roligt att läsa om din vardag där!

En mamma
30.11.2011 8:30
Jag känner dig inte men tycker att det är jätteintressant att följa med din blogg så jag hoppas också att du fortsätter blogga nån annanstans!
Kaija
29.11.2011 22:20
Grattis Ronya! :) Tänk va tiden går! Hon är söt både med örhängen och utan, men ja kan tänka mej att det är lättare för dej då hon nu har dem. Du slipper frustrationen över att en helt tydlig prinsessa kallas pojke! Prinsessor behöver bli rätt bekräftade att dom är prinsessor!! Va bra att du släppte ur dej de där att hon är pojke! Hah! :D Lite typiskt dej! Förvånar mej inte alls! :) Ha de gott! Kram!
Barbro Ekholm Nestander
29.11.2011 22:09
Hej Anna! Trevligt att hitta din blogg via rundbrevet. Har några påbörjade brev både irl och i tankarna till dig, som ännu inte blivit skickade. Men jag tänker ofta på er.
Tor-Erik är en bekantskap från ungdomsåren i "Vasa svenska" (fast jag ju var metodist då). Vet inte om han minns mig, men du kan ju hälsa.
Ha det gott! Ska försöka få iväg ett brev.
Kram! Barbro i Gislaved
Anna-Mia
29.11.2011 21:46
Alldeles underbart att läsa din blogg. Jag skrattar ibland så att tårarna rinner och säger: "Kom Stocka, kom och läs det här" eller "hör på det här". Sån söt dotter ni har! Har fått din "kram" och skickar nu en tillbaka :)
Marika
29.11.2011 20:55
Snälla, FORTSÄTT BLOGGA!!!
Stora damen har hon ju blivit! Det måste nog vara klimatet det beror på:) Inte tycks hon ju lida så mycket av örhängena heller... Kanske jag borde tipsa våra barnläkare på jobbet också!
Hahhhaaa ! En pojke! En pojke! Mycket bra.
CamillaB
29.11.2011 17:54
Men rätt märke på telefonen iallafall, för jag antar att TOKI är en variant av NOKIA. :) Grattis till halvtåringen! Örhängena passar henne fint. Nästa gång firar ni hennes första födelsedag då. De växer lika snabbt som ogräs de små liven. Så det gäller att njuta, njuta, njuta av varje liten sekund.
Åsa
29.11.2011 17:10
Tack för din fina blogg och för att vi fått följa med er vardag och helg!
Cati
29.11.2011 14:34
Tack Anna för din underbara blogg. och dina dråpligheter=) jag hoppas du fortsätter blogga. Det finns ju andra ställen. men vi måste få veta var du bloggar.
ha en välsignad Adventstid!

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13