Rune Lindblom är präst i Korsholms svenska församling.

Här blev Gud verklig

Kolumn.

Det verkliga Betlehem doftar kryddor och rökelse, inträngt med alla fyrtiotusen invånare på en enda liten bergsrygg bland kullar med olivträd. Hus på hus, som skokartonger travade mitt i ett landskap av kullar och dalar, där vägar och förtorkade ängar samsas om utrymmet.

17.12.2020 kl. 09:41

Min enda julafton i Betlehem är inte som på bilderna. Ingen stjärnklar, varm natt då herdarna kan gå barfota i tunna tunikor och änglarna sjunga i vita linneskjortor. I natt skulle till och med änglarna frusit nere i dalen vid herdarnas äng. Det är mörkt, bara några grader på plus och regnigt, precis som det finländska julvädret.

Vi går nerför
en smal och brant gränd, ner till det stora torget mitt i de äldsta delarna av staden. Går på gräddfärgade skrovliga stenar som blir hala i regnet. Gatan är så smal att bara om man klämde sig upp mot husväggen skulle en bil kunna passera. Julbelysningen förlorar i mångfald endast mot den ännu mer varierande skaran av människor. För trots vätan och kylan är gatorna fulla av människor, allt fler ju närmare torget man kommer. Arabiska kristna som bor i denna helt arabiska men bara till hälften kristna stad, tyska turister med lustig brytning och tunga skor, italienska pilgrimer med radband och egen svartklädd präst, och alla vi andra – religiösa turister och lyckosökare.

Varför kommer vi alla hit? Vad får alla dessa mänskor från världens alla hörn att samlas här i natt? Orsaken är en annan julnatt för länge sedan precis här. Säkert lika eländig och kall. Fullt med människor var det då också. Men här hände det som gjorde att Gud aldrig mera är en tankekonstruktion eller en okänd makt man ber till i nöd och i smyg.

Här blev Gud verklig. Det var här det hände, en julnatt som denna, att Gud fick ett ansikte vi kan se och en röst vi kan höra. Gud blev kropp, verklig och påtaglig. Ljus av ljus, sann Gud av sann Gud. Som för oss människor och vår frälsning steg ner från himlen, blev människa av kött och blod skriver kyrkofäderna.

Därför finns vi här i natt. För att fira och njuta och vara glada att Gud har kommit till vår värld. Genom kylan och julbelysningen kommer vi ut på det regnvåta torget fullt av glada människor. Här finns Födelsekyrkan, helgedomen som byggdes över platsen där det hände. Det var här Gud blev verklighet.

Vi vill alla ha en verklig Gud, den arabiska tonåringen, den tyska herremannen, den italienska tjejen och jag. Och när vi står där i regnet ber alla tyst om samma sak, att julnattens mirakel ska ske också i vårt inre denna jul.

Text: Rune Lindblom

korsholm. Ungdomsarbetsledaren fick friska upp sina videoredigeringskunskaper och prästerna lära sig tala till en församling de inte kan se. De nya erfarenheterna kan användas också när vardagen normaliseras. 6.5.2020 kl. 09:40

korsholm. Hur ser barnens dagar ut när dagklubbarna har paus och skolorna är stängda? Barnledarna Henna Lundström och Sanna Saarela talade med familjen Nyström och frågade hur det går där hemma. 6.5.2020 kl. 09:35

Kristinestad. ”Det här halvåret har nog varit det bäst jag gjort. Jag har fått tillbringa så mycket tid med Gud och fördjupas ännu mera i min relation till honom.” 6.5.2020 kl. 09:27

malax. När två unga pojkar stiger in på sjömansförmedlingen i Göteborg blir det början på en karriär som tagit Wilhelm Bonn över Atlanten, till Australien, Indonesien, Japan, Brasilien och runt Afrikas spets. Men berättelsen får slagsida om han utelämnar det som gett hans liv nytt innehåll, hopp och förtröstan. 6.5.2020 kl. 09:18

Kolumn. I tider av karantän, social distansering, permitteringar, världsoro och stora förändringar söker vi oss gärna ut i naturen, i Guds skapelse. Vandringslederna används flitigt och solnedgångarna har tiotals åskådare. Familjerna söker sig till sina fritidsbostäder. 4.5.2020 kl. 16:17

Larsmo. Erik Blomqvist hann vara kyrkvaktmästare i Larsmo i 34 år innan han gick i pension 2001. 5.5.2020 kl. 01:00

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53

pargas. För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter. 23.4.2020 kl. 14:16

jomala. I stället för att resa bort kan man resa inåt, säger Carina Aaltonen. Hon hoppas att coronakrisen får oss alla att lära oss något nytt. 23.4.2020 kl. 12:51

korsholm. Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna. 22.4.2020 kl. 15:35

korsholm. Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar. 22.4.2020 kl. 15:29

Kolumn. Kyrkoherde Berndt Berg tackar för din tid i Korsholms svenska församling. I den här kolumnen minns han några viktiga ögonblick i sitt liv. 22.4.2020 kl. 15:21

Närpes. Barnledarna saknade sina dagklubbsbarn, så tillsammans med prästen Olle kläckte de idén om en dagklubb i videoform. 22.4.2020 kl. 15:15

Kolumn. Kristina Örn skriver om gåvor vi kan ge och gåvor vi får ta emot. 22.4.2020 kl. 15:12