Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson tros med att jobba i team.

De hoppas och tror åt dem som inte orkar

jakobstad.

Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd.

15.10.2020 kl. 16:13

Sedan ett år tillbaka har Sara Löfs-Snellman jobbat som diakon i Jakobstad, Gerd Erickson började i september, efter att tidigare ha jobbat som diakon i Kronoby.
Båda brinner för att hjälpa människor.

– Jag har jobbat som närvårdare i många år. Jag har aldrig kunnat tänka mig ett annat yrke än ett sådant där jag får finnas till för andra. Jag tycker om att samhället och vi människor tar tag i saker på ett sådant sätt att människor mår bättre, säger Sara Löfs-Snellman, som blev diakonvigd för en dryg vecka sedan.

Gerd Erickson säger att det egentligen inte ingick i hennes planer att bli diakon – hon skulle bli behörig ungdomsarbetsledare. Men när hon dessutom ville få socionombehörighet blev hon diakon på köpet.

– Senare har jag fattat att det var Herren som ledde mig. Med all den livserfarenhet jag har känner jag att jag blivit utrustad för det här arbetet.

Båda gillar de människomöten jobbet bjuder på. Gerd Erickson har ett särskilt ansvar för missionen och ungdomsverksamheten, dessutom är hon skeppskurator.

– Jag är glad över att jag också kommer att få jobba i skriftskolan, med ungdomar. Genom alla år har jag jobbat med ungdomar i konfirmandåldern. Många ungdomar mår dåligt idag och de behöver fler vuxna i sitt liv. Jag gillar att få följa med dem en bit på vägen – ofta under en svår period, säger Gerd Erickson.

Sara Löfs-Snellman har i sin tur ett större ansvar för invandrararbetet i församlingen, och för verksamheten med personer med funktionsvariation.

– Tidigare jobbade jag som frivillig med invandrare. Då insåg jag att vi är lika, allihopa. Det är så fint att se hur människor får mer mod och växer. Jag vill tro att det aldrig är för sent för någon. Vår uppgift är att hoppas och tro också för dem som inte kan göra det själva, säger Sara Löfs-Snellman.

Utmaningen i diakonin är att man skulle vilja hjälpa så mycket mer än man kan.
– Jag skulle vilja ha mer tid att söka upp människor, att besöka dem och lyssna på deras berättelser, säger Löfs-Snellman.

Gerd Erickson påpekar att männis-kors problem idag är väldigt mångfacetterade.
– Det handlar kanske inte bara om arbetslöshet utan också om sjukdom, och det finns inga lätta lösningar. Det är inte heller lätt att söka hjälp – alla har ju sin stolthet. Att be om hjälp väcker känslor av skuld och skam, säger Erickson.

Båda gillar att jobba i ett team där de har stöd av varandra.
– När man inte vet hur man ska göra har man en kollega att gå till. Vi uppmuntrar varandra – men vi skrattar och skojar också!

Sofia Torvalds

Borgå. ”Hej! Snälla kan ni be för det här!” Så kan en vanlig fråga se ut i de bönegrupper Brenda Serralde Luna är aktiv i på Whatsapp och Messenger. 2.9.2020 kl. 00:00

korsholm. Bästa stunden på ett läger är när alla vågar släppa fasaderna, tycker hjälpledarna Wilma och Isabelle Lithén. I församlingen har de fått hitta en ledarroll och lärt sig mer om vad som händer bakom kyrkans kulisser. 2.9.2020 kl. 09:40

korsholm. Kyrkan borde finnas där människor är, på de sociala medier där yngre och äldre tillbringar sin tid. Ett annorlunda år har sänkt tröskeln för att ta itu med nya idéer och projekt. 2.9.2020 kl. 09:32

korsnäs. Kommundirektör Christina Båssar tycker om närheten och flexibiliteten som den lilla orten erbjuder. Församling och kommun står varandra nära här – och har återväxten som gemensam utmaning. 2.9.2020 kl. 09:31

Kolumn. Hur kan jag förmedla omsorg till dem jag bryr mig om? När vi inte kan röra varandra, när ansikten göms bakom munskydd. 2.9.2020 kl. 09:21

malax. Jenni Broo vill stå på de svagas sida. Nu jobbar hon med barn och trivs med att få berätta om Jesus. Hennes egen tro har förändrats med åren, att få svar på bön har gett den stadga. 2.9.2020 kl. 09:19

mariehamn. Angela och Sven Sjöberg bor i ett blått, gammalt hus som de kallar Muminhuset i Finström, på norra Åland. De är aktiva både i sin egen församling och i Mariehamn. 21.8.2020 kl. 13:23

Kolumn. Jag har under en tid fått agera byggare. Rätt snabbt insåg jag att jag med min fars gener och med god handledning klarar av att både såga med girsåg, hantera skruvdragare och borrmaskin, spackla och måla, lägga armeringsnät för fasadrenovering, dra ut stora gamla böjda spikar, banka ut en del för återanvändning och spika in nya långa spikar i hårt virke. Och vad roligt det har varit! 21.8.2020 kl. 13:31

bibelskola. Coronan satte käppar i hjulet för Benjamin Asplund som deltog i Surfing the Nations grundutbildning tidigare i år. Utbildningen kortades av och han fick lägga sina framtidsplaner på hyllan. 21.8.2020 kl. 11:21

VÄSTÅBOLAND. Solveig Björklund-Sjöholm är ny ungdomsarbetsledare i Väståboland – men hennes första tid i församlingen gick i coronans tecken. Nu sjuder hon av iver att få utföra sitt drömjobb. 21.8.2020 kl. 13:39

Kolumn. De senaste månaderna har vi fått anpassa oss till en ny tillvaro. Alla önskar vi nu att pandemin så fort som möjligt skall vika undan och att vi snart ska ha ett fungerande vaccin mot viruset. 21.8.2020 kl. 11:05

Sjömanskyrkan. Redan som ung hade Kirsti Wikström klart för sig att hon skulle börja jobba för sjömanskyrkan som pensionär. 21.8.2020 kl. 10:55

Borgå. – Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen. 20.8.2020 kl. 12:49

Kolumn. "Många gånger under dagens lopp sökte Bella kontakt med farmor i köket." 20.8.2020 kl. 12:43

musik. För Isabel Hanna och Hilja Risku blir det här en spännande höst. De börjar högstadiet – och de ska sjunga sin egenskrivna låt i tv-sändning. 19.8.2020 kl. 09:21