Simon Lampenius tror på samarbete och uppmuntran, när det gäller att jobba för miljön.

Simon Lampenius: "Miljödiplomet har en miljöfostrande aspekt som kanske kan inspirera andra"

Borgå.

Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran.

14.10.2020 kl. 00:00

De flesta av oss har hört om och kanske känt miljö- och klimatångest.

– Forskning visar att det inte är produktivt att belasta någon och säga: Det är din uppgift att lösa det här. I stället måste vi uppmuntra till känslan av att också du kan bidra. Det kan minska ångesten.

Det säger Simon Lampenius som är kommunikationschef vid Borgå kyrkliga samfällighet. Det som också minskar negativa känslor är att göra något tillsammans. Samfälligheten och församlingarna i Borgå strävar efter att i år få kyrkans miljödiplom som beviljas av Kyrkostyrelsen.

– Diplomet är ett certifieringsverktyg som går ut på att man ska uppnå vissa nivåer som är uppställda i verktyget. Man får ett visst antal poäng beroende på vilka åtgärder man gjort.

Lampenius hoppas samfälligheten ska lyckas.

– Men i så fall får vi inte diplomet för livstid, utan det görs nya utvärderingar där vi måste visa att vi uppnår målen. Det är ett fortlöpande arbete.

– Något som slagit mig är på hur många punkter man kan tänka på de här frågorna. Vi släcker lampor och sopsorterar, men församlingar äger till exempel också skog: Hur sköts den? Det omfattar också fordon; fastighetsväsendet har en hybridbil och en elbil. Det gäller dessutom kontorsmaterial, mat, städning, uppvärmning och så vidare.

Hur påverkar det församlingsborna?

Det miljöarbete som nu görs i församlingarna kommer den vanliga församlingsbon bara till viss del att märka av.

– Det kan till exempel vara i form av en tacksägelsegudstjänst för skörden, genom eko-
fastatemat och genom att vi försöker prata om hållbarhet, informera och inspirera.

Vid servering försöker man i mån av möjlighet bjuda på närproducerade och ekologiska varor.

– Och i barnverksamheten pysslar vi till exempel av återvinningsmaterial när det är möjligt. Men de här frågorna har vi tänkt på länge, det är inget nytt.

Hur tänker du om du slås av hopplöshet inför stora miljöfrågor?

– Vi måste försöka samla energi från varandra, uppmuntra varandra och inte vara för hårda heller. Vi kan inte vara miljösmarta i alla livssituationer. Om man har småbarn så finns det kanske inte ork eller tid att laga ekologisk morotspuré. Vi måste ha en nådefull approach till det.

Vi har ansvar

Det har betydelse att kyrkan och församlingar är med och arbetar för miljön.

– Redan i skapelseberättelsen kan man hitta motiveringar: vi har ansvar för den här planeten och för varandra. Vi kan föregå med gott exempel och visa att det här är viktiga saker att prata om och göra något för.

När församlingarna i Borgå nu ska försöka fullfölja sitt miljötänk är Lampenius glad över att jobbet förankrats på olika nivåer.

– Vi har frivilliga och förtroendevalda som jobbat hårt för det här, som är aktiva och kommer med idéer. Dit hör bland andra Benita Ahlnäs, Jere Riikonen och Anu Harjumaaskola.

Ulrika Hansson

Väståboland. Jan Bambu Eriksson säger att kyrkan är en plats där du kan lugna ner dig och stänga ute världen. – Det blir en slags meditation. Och rutinerna är desamma, du stiger upp lite och sätter dig igen. 16.9.2020 kl. 10:35

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Kolumn. Jag erkänner direkt att jag inte skriver det här på grund av att jag själv skulle vara speciellt duktig på att lyssna på folk som bara klagar. Jag skriver för att det känns olustigt att rensning bland människor verkar vara något som normaliseras. 16.9.2020 kl. 09:32

Kristinestad. Vad kan jag göra av gamla strumpbyxor och Pringles-rör? Simone Öhman brukar locka till sig kreativa uppgifter var hon än är. I församlingen har hon också fått andra värdefulla erfarenheter. 16.9.2020 kl. 09:30

Kolumn. Camilla Svevar skriver om en höst då det gäller att ha både en A- och en B-plan, och funderar om vi nu kan få se en nystart för frivilligt arbete. 16.9.2020 kl. 09:19

Replot. Replot och Björkö kyrkor står mitt i sina byar, nymålade och klarröda. En som tillbringar mycket tid i dem är kyrkvaktmästaren Barbro Lähdesmäki. Någon som känner byns kyrka väl är också Jarl Nystrand, 16.9.2020 kl. 09:04

nykarleby. Gå på dejt med din partner – och lär er att kommunicera bättre. Kredu ordnar en kurs för friskvård i äktenskapet. 3.9.2020 kl. 15:36

Kolumn. För en tid sedan var frun på en äppelprovning. Efteråt kunde jag inte låta bli att ställa frågan: Nå, hur ser det fullkomliga äpplet ut? 3.9.2020 kl. 15:30

nykarleby. Varje kväll i Språkcaféet känns meningsfull, säger Melina Saari, som hoppas att vem som helst ska våga kika in en tisdagskväll och lära känna invandrare som längtar efter nätverk. 3.9.2020 kl. 15:26

sund-vårdö. Ibland blir det fel. Förlåt oss stressade redaktörer! Församlingsannonseringen för Sund-Vårdö föll bort ur detta nummer av Kyrkpressen (18/2020). Här kommer den digitalt i stället! Barnkören startar igen, friluftsgudstjänst, mässa i Taizéstil och mycket mer! 2.9.2020 kl. 15:07

Åbo. Deltagarna i Frukostklubben räds inga ämnen. De vill komma ifrån boskillnaden mellan religiösa och sekulära frågor. 2.9.2020 kl. 00:00

Kolumn. Vi är utspridda i en vidare ring än vanligt, men vi är tillsammans. 2.9.2020 kl. 00:00

Väståboland. I Pargas har församlingarna och staden samarbetat på ett lyckat sätt. Resultatet är familjekaféet Jolla som bjuder på otvungen samvaro för andra året i rad. 2.9.2020 kl. 00:00

sibbo. Klubbar för barn och deras föräldrar har startat i Sibbo. Isabella Munck hoppas på en så normal höst som möjligt. 2.9.2020 kl. 00:00

Kolumn. Varken livet eller världen är simpla. De kan varken kontrolleras eller förutspås. 2.9.2020 kl. 00:00