Språkcaféet bjuder både på program och samtal.

En härlig, salig blandning!

nykarleby.

Varje kväll i Språkcaféet känns meningsfull, säger Melina Saari, som hoppas att vem som helst ska våga kika in en tisdagskväll och lära känna invandrare som längtar efter nätverk.

3.9.2020 kl. 15:26

Det första fröet till Språkcaféet såddes år 2015, då det började komma asylsökande till Nykarleby. Då formades stödet som senare blev föreningen Nykarleby Flyktingvänner.

– Vi har hållit på i många år redan, men nu är verksamheten mer strukturerad. Vi har asylsökande kvar som fått uppehållstillstånd och vill bo kvar i lilla Nykarleby. Men nu har vi också kvotflyktingfamiljerna som behöver integreras, berättar Melina Saari, som är koordinator för Språkcaféet.

Språkcaféet ordnas av Nykarleby flyktingvänner i samarbete med Nykarleby församling. Andra samarbetspartner är Kredu, Lions-älvorna i Nykarleby, Röda korset och Nykarleby stad – men också alldeles vanliga flyktingvänner deltar i verksamheten.

– Det finns faktiskt ett behov av de här träffarna. I andra kommuner får de som kommer ofta vänfamiljer, men vårt språkcafé fungerar lite som en stor vänfamilj, säger Melina Saari.

Coronaepidemin gjorde våren utmanande, men Språkcaféet ordnade träffar också på sommaren – många av familjerna hade tråkigt och längtade efter program. I höst träffas man varje torsdag klockan 18–20 oftast i församlingshemmet, där det finns ett bra lek-
rum för barnen och ungdomsutrymmen med möjlighet att spela biljard och andra spel.

– Den första timmen brukar vi ha program, och den andra är fikapaus och samtal. I början kom också papporna med – nuförtiden brukar de skjutsa mammor och barn och så har de kanske ett eget café hemma hos någon i stället.

Språket är, som Melina Saari säger, ”en salig blandning”.
– När vi träffas känns det att språket inte är så viktigt. De flesta vill lära sig svenska och man kommer långt med kroppsspråk.

Varför är Språkcaféet viktigt?
– Det är viktigt att det finns en plats där man kan fråga hur saker fungerar i vårt samhälle. Men det är också viktigt att ha trevligt tillsammans. Det är inte så många som öppnar sina dörrar för invandrare, och de vill gärna få vänner. För dem som har småbarn hemma är det också viktigt att komma hemifrån och få en andningspaus.

Minst fyra finländska frivilliga måste vara på plats vid varje Språkcafé-träff – barnen har mycket energi och hjälpande händer behövs.

Vad har det gett dig själv att vara involverad i Språkcaféet?
– Jag har själv bott utomlands i perioder och vet att det kan vara ganska jobbigt att hitta sammanhang i ett främmande land – det har gjort att jag känt att jag vill vara involverad i arbetet med invandrare.

– Visst kan man ibland efter en lång arbetsdag känna att man hellre skulle ligga hemma på soffan än bege sig till caféet. Det kan vara lite kaos ibland, och små missförstånd. Men sen kommer man dit, och barnen kramar om en efteråt och säger: Vi ses nästa vecka, Melina! Då känner jag alltid att det var värt det.

Hon hoppas att alla ska känna att tröskeln är låg att komma med som frivillig.
– Dörren är öppen och det är bara att titta in en torsdag och känna efter. Man måste inte komma varje gång – man kommer inte för att man måste, utan för att det är roligt!

Sofia Torvalds

Åbo. Morgonmålet går smidigare och vinterkläderna tycks plötsligt ha blivit mycket lättare att få på när man har en vän som väntar, skriver Malena Björkgren. 2.2.2022 kl. 11:47

kvevlax. I många familjer har det blivit mycket hemmatid just nu, och det kan vara svårt att få tiden att gå. Här kommer lite tips från dagklubben om vad man kan göra hemma tillsammans med barnen. 1.2.2022 kl. 12:57

Kolumn. I skrivande stund sitter jag hemma vid mitt köksbord under en filt. 1.2.2022 kl. 12:47

kvevlax. För att få ungdomar att öppna upp behöver man ses många gånger och ansikte mot ansikte, konstaterar ungdomsarbetsledare Jukka Ihatsu. 1.2.2022 kl. 12:43

Larsmo. Då pandemin sköt upp en inplanerad kurs valde Boris Salo att spela in kursen i stället. Nu får flera församlingar glädje av den. 20.1.2022 kl. 14:00

sibbo. – Vi har det lite annorlunda än många andra, men vi har det bra, säger Dan Wickholm, som förra året utsågs till årets pappa. 1.2.2022 kl. 12:35

Kolumn. "Kyrkan har överlevt ofredsår och krig, tidigare pandemier, svältår och andra prövningar, och när coronapandemin är över står den fortfarande där." 1.2.2022 kl. 11:06

BORGÅ. Det blir en ljusfestival i Borgå också i år. – Vinterns mörker viker och ljuset tar över, säger evenemangsplanerare Katarina Broas. 1.2.2022 kl. 10:59

KORSNÄS. I Korsnäs drog församlingsarbetarna ut på fyra hjul med julens budskap. Skolor, äldreboende och Kårkulla fick besök av den glada julbussen under advent. 28.1.2022 kl. 13:44

Kristinestad. – Det är bra att det också är någon yngre med! säger Diana Lillhannus. Hon är yngst i församlingsrådet i Kristinestads svenska församling. 28.1.2022 kl. 13:44

jomala. I maj i fjol vann åttaåriga Molly Anderson sångtävlingen Vokalisten på Åland. – Jag vill bara sjunga! säger hon. 20.1.2022 kl. 10:52

Kolumn. "Jag vill bara vara med”, och så tittade hon på mig med en sådan blick som har erfarenhet av ett långt liv" 20.1.2022 kl. 10:49

HOUTSKÄR. Efter en paus på ett drygt år är Janette Lagerroos kaplan i Houtskär igen. – Alla är så glada och uppmuntrande! 20.1.2022 kl. 10:41

korsholm. Inställda grupper och högst tio personer i gudstjänsten är den krassa verkligheten just nu. – Det vi kan göra, det gör vi, säger kyrkoherde Mats Björklund. 20.1.2022 kl. 10:35

Kolumn. "Jag tänker drömma om att nya gemenskaper ska bildas." 20.1.2022 kl. 10:31

Mest läst