För Brenda Serralde Luna är bönen ett sätt att bearbeta livet.

Min dialog med Gud

Borgå.

”Hej! Snälla kan ni be för det här!” Så kan en vanlig fråga se ut i de bönegrupper Brenda Serralde Luna är aktiv i på Whatsapp och Messenger.

2.9.2020 kl. 00:00

Virtuella bönegrupper är ganska praktiska och odramatiska.

– Varje gång vi behöver stöd skriver vi i vår kedja: Hej! Snälla be för det här, jag är lite orolig. Meddelandet kan dyka upp mitt i dagen och då kan man ta sig en eller ett par minuter för att be för den här människan. På kvällen om man inte hinner på dagen. Allt är fritt och måste inte ske någon viss tid.

Det berättar Brenda Serralde Luna som har startat en del av de bönegrupper hon är medlem i på Whatsapp och Messenger. I vissa av dem finns deltagare i både Finland och ute i världen. Till vardags jobbar hon som barnledare i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Bönegrupperna har hon startat helt i egen regi.

– Jag är väldigt öppen om att jag tror på Gud, så det gick naturligt att starta bönegrupper.

Hon kommer ursprungligen från Mexiko, men har bott elva år i Finland.

– Jag gifte mig med en bra och söt svenskspråkig kille, säger hon och skrattar.

Hon är född i Mexiko City men växte upp i Santillo i norra Mexiko, där hon också utbildade sig till psykolog.

Det är inte enbart privata böneämnen som kommer upp i grupperna.

– Vi ber till exempel också för poliser och beslutsfattare.

Vad är bön för dig?

– Bön är min egen dialog med Gud, som jag kallar min pappa. Det är min stund med honom, lite som att komma i hans famn och berätta. Samtidigt är det en gemenskap med mina systrar och bröder.

Den gemenskap som finns i kyrkan är en helhet.

– Den är inte beroende av församling. Du vet att de lyssnar och ber för dig.

I den ena bönegruppen finns sex medlemmar.

– Det är ganska lagom eftersom man också pratar om svåra saker. Vi känner varandra men är inte nära vänner. Det måste inte vara din bästa kompis, bara du känner dig trygg att tala om dina tankar och känslor.

Hon tror att bön kan stärka tron och gemenskapen, och hjälpa en att bearbeta livet.

– Du kan tömma din själ genom att tala med Gud. När du talar sätter du ord på dina känslor, och då börjar det det som gör ont i ditt inre helas.

Känns det motigt att be ibland?

– Jo absolut! Det är svårt att veta vilken plan Gud har för vårt liv. Men han vill ge oss det bästa, det som vi behöver.

När Brenda Serralde Lunas mamma blev allvarligt sjuk prövades bönen och tålamodet.

– Vi bad för ett mirakel, att hon skulle bli frisk, men det kom inte. Jag var jättearg och ledsen. Det får man också säga till Gud: Jag gjorde allt by the book, vad gjorde jag för fel? Först senare insåg jag att det var mammas tid att fara till honom. Världen har förändrats så mycket nu i och med coronan och hon var otroligt sjuk. Gud visste mycket bättre än jag.

Just nu ser hon enbart fördelar med virtuella bönegrupper.

– Vi har så otroligt bra kommunikationsvägar numera. Det stöd man känner är jättefint. Man känner sig inte ensam.

Ulrika Hansson

jomala. – Det är lite spännande och lite nervöst, så mycket är nytt. Erica Långström har lämnat Jomala, församlingen hon storgillar, för att studera religionsvetenskap i Åbo. 16.9.2020 kl. 10:55

Väståboland. Jan Bambu Eriksson säger att kyrkan är en plats där du kan lugna ner dig och stänga ute världen. – Det blir en slags meditation. Och rutinerna är desamma, du stiger upp lite och sätter dig igen. 16.9.2020 kl. 10:35

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Kolumn. Jag erkänner direkt att jag inte skriver det här på grund av att jag själv skulle vara speciellt duktig på att lyssna på folk som bara klagar. Jag skriver för att det känns olustigt att rensning bland människor verkar vara något som normaliseras. 16.9.2020 kl. 09:32

Kristinestad. Vad kan jag göra av gamla strumpbyxor och Pringles-rör? Simone Öhman brukar locka till sig kreativa uppgifter var hon än är. I församlingen har hon också fått andra värdefulla erfarenheter. 16.9.2020 kl. 09:30

Kolumn. Camilla Svevar skriver om en höst då det gäller att ha både en A- och en B-plan, och funderar om vi nu kan få se en nystart för frivilligt arbete. 16.9.2020 kl. 09:19

Replot. Replot och Björkö kyrkor står mitt i sina byar, nymålade och klarröda. En som tillbringar mycket tid i dem är kyrkvaktmästaren Barbro Lähdesmäki. Någon som känner byns kyrka väl är också Jarl Nystrand, 16.9.2020 kl. 09:04

nykarleby. Gå på dejt med din partner – och lär er att kommunicera bättre. Kredu ordnar en kurs för friskvård i äktenskapet. 3.9.2020 kl. 15:36

Kolumn. För en tid sedan var frun på en äppelprovning. Efteråt kunde jag inte låta bli att ställa frågan: Nå, hur ser det fullkomliga äpplet ut? 3.9.2020 kl. 15:30

nykarleby. Varje kväll i Språkcaféet känns meningsfull, säger Melina Saari, som hoppas att vem som helst ska våga kika in en tisdagskväll och lära känna invandrare som längtar efter nätverk. 3.9.2020 kl. 15:26

sund-vårdö. Ibland blir det fel. Förlåt oss stressade redaktörer! Församlingsannonseringen för Sund-Vårdö föll bort ur detta nummer av Kyrkpressen (18/2020). Här kommer den digitalt i stället! Barnkören startar igen, friluftsgudstjänst, mässa i Taizéstil och mycket mer! 2.9.2020 kl. 15:07

Åbo. Deltagarna i Frukostklubben räds inga ämnen. De vill komma ifrån boskillnaden mellan religiösa och sekulära frågor. 2.9.2020 kl. 00:00

Kolumn. Vi är utspridda i en vidare ring än vanligt, men vi är tillsammans. 2.9.2020 kl. 00:00

Väståboland. I Pargas har församlingarna och staden samarbetat på ett lyckat sätt. Resultatet är familjekaféet Jolla som bjuder på otvungen samvaro för andra året i rad. 2.9.2020 kl. 00:00

sibbo. Klubbar för barn och deras föräldrar har startat i Sibbo. Isabella Munck hoppas på en så normal höst som möjligt. 2.9.2020 kl. 00:00