I Elisabet Lundströms flock finns urprungsraserna Finskt får och Kajanalandsfår. De har alla sin personlighet.

Att vila på gröna ängar

Sibbo.

Hon är församlingssekreterare, fårfarmare och guide. – Vi försöker vara så civiliserade men jag ser mycket av djurens beteende bland oss människor, säger Elisabet Lundström.

7.8.2020 kl. 11:13

Elisabet Lundström jobbar deltid som församlingssekreterare i Sibbo svenska församling och deltid som ekojordbrukare och fårfarmare, tillsammans med sin man och deras son med flickvän som kommer att ta över så småningom.

– Jag har funderat mycket över varför det blev just får, men det är för att det finns ett nyttotänk bakom allt. Man får så mycket ut av dem, kött, ull och att kunna erbjuda människor, ofta barn, att umgås med får. Dessutom håller de landskapet öppet.

Betande djur hör till, anser hon.

– Men det har blivit allt mer sällsynt i södra Finland. Det är rogivande att se på betande och idisslande djur.

Hon förundras över att hundratals människor kan delta i utlottningen om sommarjobb som fåraherde.

– Det berättar något om ett underliggande behov hos människan. Jag tror att många har det här behovet att vara ute i naturen och umgås med djur, men det har blivit främmande på en ganska kort tid.


Turister och får

Under somrarna brukar Elisabet och hennes man ta emot besökande kryssningsresenärer på gården, även om det i år inte blir av på grund av coronaviruset.

– Vi vill föra fram budskap om ekoodling, visa hur det ser ut i Finland, att djur betar ute och att vi har ren luft. Det kan vara ganska fascinerande för någon från Hongkong.

Elisabet Lundström brukar också jobba som guide ibland. Hon började guida 1986 i Helsingfors, men har också gått kurser för att guida i Borgå, Sibbo och Tusby.

– Det är otroligt vilka människomöten det leder till, sådana som jag kan minnas länge, länge.


Flocken behöver en ledare

Antalet får hemma hos Lundströms är kring trettio.

– När flocken är så pass liten kan man lägga märke till att de har olika personligheter.

Hur får beter sig är intressant.

– Jag tänker ofta på flockdynamik och hur viktigt det är med en bra ledare. Herden visar vägen, men i flocken ska det också finnas en ledartacka. Hela flockens beteende är beroende av hur hon beter sig. Är ledartackan försiktig blir alla djuren försiktiga.

Hon ser också många likheter mellan människor och djur.

– Vi försöker vara så civiliserade, men jag ser mycket av djurens beteende bland människor, för att jag umgåtts så mycket med djur. Till exempel det hur vi instinktivt gör något när vi är rädda.

I församlingssekreterarjobbet uppskattar hon mångsidigheten.

– Och att få träffa församlingsmedlemmarna är trevligt, även om direkta besök på kansliet blivit allt färre.

I Bibeln finns många liknelser med får och lamm.

– Det känns bibliskt ibland när man går med fåren med en stav i handen, och får vila på gröna ängar.

Ulrika Hansson

Kolumn. ”Hur kan mina fingrar vara så kloka? Hur kan de veta vad jag har i handen fast jag inte tittar?” 9.6.2021 kl. 15:05

Solf. Först tänkte hon ”inte kan jag jobba med musik”, sedan insåg hon att det var det hon gjort mest. Heidi Lång är van att spela i kyrkan. Nu får hon första gången pröva på alla delar i kantorsjobbet. 9.6.2021 kl. 15:05

BORGÅ. Att stiga in i domkyrkan en timme en sommarkväll och ta del av ett varierat musikutbud är en uppskattad tradition. 9.6.2021 kl. 10:05

Kolumn. Jag sitter och förbereder ett pass kring klimathotet som jag ska hålla för konfirmanderna i sommar. Jag googlar runt och möter rubriken ”Klimatångest allt vanligare bland unga”. Det går inte att undvika frågan – den är alltför närvarande i ungdomars liv idag. Men jag har svårt att veta hur jag ska närma mig den. Hur talar man om den globala uppvärmningen med en generation som allt mer börjar tro att allt hopp är ute? 10.6.2021 kl. 06:30

jakobstad. Sommarteolog och sommarkantor. Man kan ju tro att de kommer att jobba mycket tillsammans. Men Anna-Pia Svarvar och Emilia Tikkala vet än så länge bara om en gemensam gudstjänst. 10.6.2021 kl. 07:00

jakobstad. Som hjälpledare får man nya vänner, både bland konfirmanderna och bland de övriga ledarna. Och så får man ha kul. 10.6.2021 kl. 06:01

mariehamn. En privatperson kan göra små förändringar, en församling kan göra stora. Jessica Bergström och Lisbet Nordlund jobbar med att uppdatera församlingens miljödiplom. 28.5.2021 kl. 09:59

Kolumn. Coronan kom ändå med en del oförutsedda positiva bieffekter, skriver My Ström. 28.5.2021 kl. 09:56

pargas. När Ann-Maj Lauréns dotter dog blev hon arg på Gud och slutade gå i kyrkan. Men intresset fanns kvar, och med åren hittade hon sin plats i församlingen. 28.5.2021 kl. 08:53

PEDERSÖRE. Barnatron ger Karola Bodbacka trygghet medan hon genomgår sin tredje cytostatikabehandling. 27.5.2021 kl. 10:31

Kolumn. På församlingens webbsida kan du läsa att barnläger är kul och kompisskapande. Som barn är det kul och kompisskapande man tar med sig för stunden och sommaren. Som ledare på läger sätter jag personligen mera vikt vid den följande meningen på vår webbsida: där lär vi känna Jesus – kraften. 27.5.2021 kl. 10:25

PEDERSÖRE. Sandra Häggblom har vuxit upp med läger. Fortfarande hör lägren till hennes program varje sommar. 27.5.2021 kl. 10:17

Kolumn. Kyrkans dörrar kan inte stängas för någon. I dessa tider är det speciellt viktigt att hålla dörrarna öppna. 26.5.2021 kl. 16:15

NÄRPES. Han har tjugo års erfarenhet av hjärtövervakning och EKG. Den andliga vägen har präglats av starka personliga upplevelser. 26.5.2021 kl. 16:05

NÄRPES. Vardagsnära tankar kombinerade med fina foton. Det hittar man på Kristinestads svenska församlings Instagramsida. Oftast är uppdateringarna gjorda av Siv Bergman. 26.5.2021 kl. 15:36