Christian Dahlin och Johan Österholm är både nyblivna pensionärer och engagerade i Missionsstugans verksamhet.

De jobbar för missionen

frivilligarbete.

Missionsstugan i Jakobstad har återupptagit verksamheten efter att coronarestriktionerna hållit den stängd. Öppethållningsdagarna beror på antalet frivilligarbetare.

6.8.2020 kl. 09:15


Det har varit intensiva dagar på missionsstugan sedan den öppnade på nytt efter stängningen i mars. Nu är varumottagningen i full gång och loppmarknaden är för tillfället öppen två dagar i veckan, måndagar och onsdagar.

– Vi har öppnat i mindre skala. Det beror på att vi inte fått tillräckligt många medarbetare som är villiga att stå i kassan, säger Johan Österholm. Över hundra frivilliga är engagerade i verksamheten, de flesta är sjuttio plus.

Riskgrupperna sorterar varor när stugan är stängd, medan de övriga säljer och bär ut varor i butiken.

– Det finns ett rätt stort intresse för nya och yngre att komma med i verksamheten. Men ändå är de inte tillräckligt många för att vi ska kunna öka öppethållningsdagarna. Speciellt behöver vi flera män till försäljningen. Det behövs två män varje öppethållningsdag, säger Christian Dahlin.

Coronan ändrade lite på läget. Alla vill inte längre står i kassan.

– Det är ganska intensivt i kassan. Man ska tala med kunderna och samtidigt räkna plaggen de köper. Så kommer man av sig efter det sjuttonde plagget och får börja om från början. Sen möter man ju kunder som talar olika språk. Därför är det bra att kunna lite finska och engelska, säger Dahlin.

Egen erfarenhet av missionsfältet Dahlin och Österholm är båda nyblivna pensionärer. Dahlin gick i pension i oktober i fjol och Österholm vid årsskiftet. Bägge två har valt att jobba frivilligt två gånger i månaden.

– Jag sade länge att när jag går i pension så ska jag börja jobba i Missionsstugan. Jag vill träffa människor och jag kände redan från tidigare de flesta som jobbar här. Samtidigt kan jag göra en insats för missionen och diakonin i stället för att sitta hemma och lösa korsord, säger Dahlin.

Johan Österholm har också en praktisk erfarenhet av missionsfältet. Mellan åren 1987 och 1995 var han och frun Anki utsända som missionärer till Senegal av Finska Missionssällskapet. Han sitter i ledningsgruppen för Missionsstugan och sedan verksamheten omorganiserades för tolv år sedan har hans fru, svärmor och svägerska deltagit aktivt.

– Det är nog ganska naturligt att jag är med här. Och jag tycker också det är viktigt att engagera sig att göra något som hjälper någon annan, säger han.

Han ser att Missionsstugan hjälper på många plan: Den hjälper folk med stort socialt behov som jobbar där. Den hjälper dem som ger saker i stället för att kasta bort dem. Den hjälper kunderna som får köpa billigt. Den hjälper diakonin som kan dela ut köpkort till dem som behöver. Den hjälper också de fem samarbetsorganisationerna i Estland och Litauen som tar emot det mesta av kläderna som inte säljs här. De har antingen egna loppmarknader eller delar ut till hjälpbehövande. Slutligen hjälper den också Pedersöre församlings mission och den lokala diakonin dit intäkterna går.

Dahlin och Österholm uppger att de kommer in mellan 1 00 och 2 000 euro under de fyra timmar stuga är öppen. Men en försäljning på tusen euro kommer det in fyra euro per minut. Det är en rätt stor omsättning på varorna som vanligtvis kostar mellan 50 cent och några euron.

– Det är viktigt att det är en stor omsättning på varorna. Det gör att folk kommer in. En del kommer in flera gånger per dag, säger Österholm.

Christian Dahlin och Johan Österholm är både nyblivna pensionärer och engagerade i Missionsstugans verksamhet.

Johan Sandberg

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31

Solf. Från bostad till barn- och ungdomsutrymme till förvaringsplats. Till slut fick Lovisas stuga nytt liv som loppis och café. I dag drivs verksamheten i missionsstugan av cirka 25 frivilliga. 14.10.2020 kl. 16:30

korsholm. När psalmsången begränsas av säkerhetsskäl får traditionella koncept bli digitala. Körer i alla åldrar leder virtuell allsång under två höstkvällar. 7.10.2020 kl. 08:55

Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37

Kolumn. "Jag tänker mig att lärjungarna sitter tysta och lite molokna där bredvid Jesus när han talat, för det är så jag känner mig när jag läser orden. Hur ska jag kunna bli som ett barn igen?" 1.10.2020 kl. 11:29

Väståboland. Anders Frostenson framstår som gemytlig, känslig, begåvad och lite bohemisk. Han skrev psalmer under promenader, ibland med en stav i snön för att inte glömma. 1.10.2020 kl. 09:56

Borgå. Det är de små sakerna som kan vara avgörande, som att köpa ett sparkbräde till ett barn. Det vet Åsa Eriksson som jobbat många år inom diakonin. Nu står pensionering för dörren. 30.9.2020 kl. 16:18

Kolumn. "Vilken nytta har vi av att allting ser bra ut?" 30.9.2020 kl. 16:09

vanda. Att få utbyta tankar med jämnåriga är en del av livskvaliteten. En Må bra-dag för äldre har fokus på exakt det. 30.9.2020 kl. 15:56

Solf. I Solf får varje fyraåring en egen barnbibel. Församlingen vill uppmuntra familjer att läsa tillsammans. 1.10.2020 kl. 08:15

Kolumn. På söndag firar vi Mikaelidagen, änglarnas dag. Vi får fundera på hur vi kan vara änglar för de människor vi möter. 1.10.2020 kl. 08:00

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

Närpes. Hon hade jobbat med att stöda människor på många olika plan. Med tiden insåg hon att hon vill göra just det här, men från ett annat perspektiv. I juni vigdes Birgitta Lillbäck till diakon i sin hemkyrka. 30.9.2020 kl. 12:35

Kolumn. "De som är trygga i sin personlighet och i sin tro har lättare att acceptera och samexistera med andra som inte tycker och tänker som dem i allt", skriver Patric Sjölander. 30.9.2020 kl. 12:33

malax. – Jag har alltid bott nära kyrkan och hört kyrkklockorna kalla till gudstjänst. Från mommos köksfönster kunde vi se brudpar eller begravningståg skrida ner för kyrktrappan. 30.9.2020 kl. 12:32