Saara Henkola och barnen Mayra och Isac tar paus i jobbet med skogsutflykter.

Det är dags att sänka ribban

Borgå.

Många föräldrar sliter just nu med distansjobb och barnen hemma. – Visst har man dåligt samvete, men i mycket försöker jag just nu gå där ribban är lägst, säger Saara Henkola.

22.4.2020 kl. 12:30

Hemma hos Saara Henkola är schemat späckat på vardagarna, och allt jobb görs hemma på grund av coronasituationen. Hon jobbar själv som ungdomsarbetsledare i Borgå svenska domkyrkoförsamling och har två barn som just nu går i hemmaskola, Mayra nio år och Isac tolv år. Varannan vecka bor de hos sin pappa.

– Känslan av att vara en urusel mamma, den är ganska överhängande nu. Och samtidigt är man inte lika produktiv på jobbet. Men jag försöker tänka att det här är övergående och att det helt enkelt är omöjligt att jobba på samma sätt som tidigare.

Barnen jobbar på varsitt håll i huset för att inte störa varandra.

– Man märker nog av en oro hos dem och kort stubin på grund av coronasituationen. Men till hemskolan är de positivt inställda. De tycker att det går snabbare och att det är bra när ingen stör, såsom det kan vara i ett klassrum.

Minutschema

Barnen behöver stöd i sitt skolarbete, var och en på sitt sätt, och Saara själv har bland annat virtuella jobbmöten och gör livesändningar för församlingsmedlemmarna.

– Kreativiteten är långt borta i det här läget, men ändå måste jobbet göras. Man behöver lugn i hjärnan för att tankar från djupet ska komma upp. Sedan ska de också levereras.

Samtidigt ska skoluppgifter lämnas in före en viss tid för att det inte ska bli anmärkningar om ogjorda uppgifter. Men sänkta krav är något familjen satsar på nu.

– Nu är inte tid att högprestera.

– Nu är inte tid att högprestera. En hemuppgift i skolan var att man skulle bygga ett instrument. Vi tog en plastflaska från Lidl och fyllde den med stenar, så hade vi en maracas.

Hon är annars typen som tycker att skoluppgifter ska göras ordentligt.

– Men nu går vi där ribban är lägst. Vi bygger till exempel inte en fågelholk, som en hemuppgift gick ut på, och jag har inte dåligt samvete över huvudtaget.

De veckor barnen bor hos sin pappa jobbar Saara Henkola intensivt.

– Jag gör långa dagar och kompenserar på det viset. Men när hinner man med sig själv, att bara få vara och stänga av?

Närheten fattas

Just nu saknar Saara Henkola den kontakt hon är van vid.

– Att närheten fattas, det känns jobbigast.

– Att närheten fattas, det känns jobbigast, att inte få krama mina vänner och mina föräldrar. Jag för matkassar till mina föräldrar som är över sjuttio, och i stället för att krama måste jag säga till mamma: Kom ihåg att tvätta händerna när du packat upp varorna.

En positiv sak i en undantagstillvaro tycker Saara Henkola är att kunna vara mycket ute.

– Det har varit ett helt otroligt väder! Nu får man uppleva våren på ett helt annat sätt. Det är fint!

Hon tar skogspromenader med barnen, de äter tillsammans, läser och spelar brädspel.

– Och så tar vi lite snabbare till en Netflixfilm än vi annars skulle göra, för att nolla hjärnan.

Ulrika Hansson

Kolumn. Under min barndom på 40- och 50-talet umgicks man flitigt med grannar och vänner. Man besökte varann otvunget och flera gånger i veckan, ofta utan att meddela på förhand att man skulle komma på kvällskaffe. 11.5.2021 kl. 11:30

nykarleby. Uppdraget är att dekorera kyrkan. Maria Sjöblom hör till en grupp som kallar sig blomsterflickorna. 29.4.2021 kl. 12:31

Kolumn. ”Borta bra men hemma bäst.” Så står det på en sten utanför Kuddnäs, Zacharias Topelius barndomshem i Nykarleby. 29.4.2021 kl. 12:40

nykarleby. Sedan Henriette Fors flyttade till Jeppo från Danmark har hon varit aktiv i församlingen. Nu är hon ordförande för områdesgruppen, där hon vill jobba speciellt för barnen. 29.4.2021 kl. 12:34

KRISTINESTAD . Coronatiden har varit utmanande för både klienter och personal på serviceboendena. Kurt Högnäs tycker ändå inte att tillvaron känts alltför kämpig. 28.4.2021 kl. 00:00

Kolum. Så plötsligt kan ett liv vara slut. Gränsen mellan liv och död kan vara otroligt tunn och skör. För hans del blev det ett långt och innehållsrikt liv, men ändå var ingen av oss beredda. 28.4.2021 kl. 00:00

BERGÖ. På Bergö finns gott om berättelser. Iris Sjöberg samlar in och skriver ner dem. 28.4.2021 kl. 00:00

korsholm. Att få ta del av Kaj Löfviks naturintresse är en njutning i såväl ord som bild. Den här dagen skriver han på Facebook: ”Sol och värme för en frusen trädgård är som kärlek för en frusen själ, plötsligt är det som var snö och is ett blommande paradis.” 28.4.2021 kl. 09:30

Kolumn. "Nu är det vår och aldrig är väl Guds nåd så påtaglig? Det är kanske aldrig annars så lätt att se hela kristendomens budskap gestalta sig framför våra ögon." 28.4.2021 kl. 09:30

Borgå. De fick ställa in det mesta av sitt planerade bröllop – men ser ändå fram emot att bli gifta. 28.4.2021 kl. 09:30

Kolumn. En blå klänning och en känsla av förväntan. Solveig Halonen skriver om det vi inte kan välja – och om sakerna vi kan. 28.4.2021 kl. 09:30

Åbo. – Hon har öppnat dörrarna till en spännande värld! säger han. 19.4.2021 kl. 10:17

jakobstad. I över tio år levde Kenth Kummel och hans fru som i två olika läger. Hon var församlingsaktiv medan han föredrog kompisarna på krogen. 14.4.2021 kl. 10:14

MALAX . Leif Tast vill vara ett stöd för människor omkring sig. I församlingen önskar han sig låga trösklar. 14.4.2021 kl. 10:14

NÄRPES . Ingemo Gullans är en sann föreningsmänniska, men hon njuter också av stillhet och ro. 14.4.2021 kl. 10:25