Raili Svahnström (randig blus) står närmast fönstret, Eeva Granström har rött förkläde.

I Nagu gör de gott tillsammans

Nagu.

I Nagu hjälper församlingens ideella arbetare till med Gemensamt Ansvar-insamlingen. – När jag var barn under kriget fick jag ett par skor av en välgörenhetsorganisation, nu betalar jag tillbaka, säger Raili Svahnström.

26.3.2020 kl. 15:20

I Nagu har en grupp frivilliga – eller ideella arbetare, som de kallas idag – i många år jobbat outtröttligt för Gemensamt Ansvar-insamlingen. Varje år på Palmsöndagen ordnar de en församlingslunch, ofta med lotteri och basar. Under årets två andra församlingsluncher samlar de in pengar för missionen.

– Jag är väldigt glad att vi kan ha den här verksamheten, och det är tack vare våra ideella arbetare. Många har varit med troget, år efter år, men vi har också fått med nya. Det är bra att också ha yngre män med, som orkar lyfta diskkorgarna i maskinen! säger Eeva Granström, diakon i Nagu kapellförsamling, som är en del av Väståbolands svenska församling.

Hon berättar att största delen av lunchingredienserna kommer som donationer.

– Förr fick vi ofta älgkött, nu har det varit mycket hjortdjur. Våra ideella arbetare har lokala kontakter. Ibland har de som jagar fått jaga på församlingens marker och gett sitt bidrag på det sättet. Andra har donerat morötter och potatisar och pumpor – lite beroende på årstiden.

Eeva Granström säger att folk känner varandra och hjälper till i Nagu – även om de inte alltid besöker gudstjänsterna.

– Ber man om donationer för ett gott ändamål kan man fråga vackert också i butiken, och får ofta donationer. Företagen och jägarna, alla är med på ett hörn och hjälper. På sätt och vis är hela byn med.

Hon och de ideella arbetarna har tillsammans brukat konstatera att de genom Gemensamt Ansvar-luncherna kan hjälpa familjer på två sätt.

– GA-insamlingens pengar går ju till familjer som behöver hjälp, men dessutom hjälper vi ju dem som kommer och äter. Det är roligt att samlas tillsammans och sitta och prata och äta god, hemgjord mat.

De har försökt hålla priset överkomligt.

– Vi har haft flyktingfamiljer som vi brukat bjuda in till luncherna, och de har fått smaka på typisk finländsk mat. En del av dem har själva velat komma och hjälpa till.

En av de frivilliga som varit med länge är Raili Svahnström.

– I tjugofem år, om inte längre, funderar hon.

Hon kom i tiden med för att hon var intresserad av Gemensamt Ansvar-insamlingen.

– Jag jobbade på banken, och det kom sparbössor från Gemensamt Ansvar-insamlingen som man räknade.

Men hon ville också betala tillbaka för det hon själv fått när hon växte upp under kriget.

– Jag minns att jag som barn fick ett par skor som kom via någon välgörenhetsorganisation. Jag kände att jag får ge tillbaka nu.

Hon berättar att arbetsmängden inför en GA-lunch inte brukat vara överdrivet stor.

– Hela gruppen brukar träffas en gång före middagen och planera, och sedan träffas vi kanske i mindre grupper, enligt behov. Sedan hjälps vi åt med att baka och laga mat.

På en liten ort blir det ofta så att de som är aktiva är aktiva på många håll.

– Vi träffas i olika sammanhang, vi är aktiva Röda Kors-vänner och ordnar bingo och steker våfflor i servicehuset.

Vårens inplanerade GA-lunch skulle traditionsenligt ha gått av stapeln på Palmsöndagen, men på grund av coronaepidemin är den inställd, liksom alla andra samlingar.

– De flesta av oss som skulle arbeta för lunchen är över sjuttio och därför i karantän, påpekar Raili Svahnström.

Men de slutar inte ha kontakt för det.

– När människor blir gamla och ensamma är det tryggt att bo på en liten ort som Nagu. Här är man aldrig ensam. I dessa tider går telefonen het. Det är viktigt att vi håller kontakt med varandra! säger hon.

Och vad GA-lunchen gäller påminner hon om att det kommer nya luncher på hösten.

– Desto bättre blir det nästa gång!

Sofia Torvalds

Närpes. I femtio år har Jan-Erik Widjeskog jobbat med ljud och bild i olika former. Under åren vid När-TV har han också rapporterat från missionsfältet i Kenya och besökt emigranter i USA. Och han var med när kyrkan fick egen kanal. 5.8.2020 kl. 09:19

malax. Drömmen om den egna firman blev verklighet. Nu har de samlat erfarenhet av att tvätta kyrkfönster, mura skorsten – och flytta åt en människa de aldrig träffat. 5.8.2020 kl. 09:19

korsholm. Kom för att blir inspirerad av musiken, kom för samvaron, kom för andaktsstunden. På randen mellan sommar och vardag bjuder söndagskvällarna på musik i Korsholms kyrka. 5.8.2020 kl. 09:04

korsholm. När det är sommar kan en präst sitta på tre stolar, men i höst hoppas Korsholms svenska församling kunna välja vem som ska ta över kyrkoherdestolen. 5.8.2020 kl. 09:00

Kolumn. I bilradion sjunger Bee Gees ”How deep is your love” och jag kommer att tänka på några rader från en annan liten sång, ”så hög, jag kan ej nå över den, så djup jag kan ej nå under den ...” 5.8.2020 kl. 08:30

Kolumn. Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar. 18.6.2020 kl. 13:42

Väståboland. Vi har inte så många borgar och slott i Finland – men kyrkor har vi. Guiden Magnus Sundman ser Finlands historia passera i skärgårdens kyrkor. 18.6.2020 kl. 13:36

vanda. Församlingen har kontaktat personer över 70 år för att kolla om de behöver hjälp i coronatider. – De flesta har tackat, en del har blivit verkligt arga. 17.6.2020 kl. 15:05

Kolumn. "Livet är bäverfärgat teddytyg med neongröna spikes" 17.6.2020 kl. 14:57

Borgå. Inte ens coronaviruset kan hindra ungdomar från att bli konfirmander. I Borgå kombinerar man en undervisningsvecka med kortare läger. 17.6.2020 kl. 14:47

Pensionär. Han är fjärde generationens församlingstjänare i Munsala. Nu går Ulf Sundstén i pension från jobbet som kaplan i kapellförsamlingen. 17.6.2020 kl. 01:00

Kristinestad. Ett tiotal arbetare krävdes för den första och kanske största utmaningen i konserveringsprocessen: att få ner altartavlorna från väggen i Kristinestads kyrka. 17.6.2020 kl. 09:19

livsberättelse. Hon började sitt arbetsliv som missionär, fortsatte som rektor för medborgarinstitutet, och slöt cirkeln som diakon. Åren i Kongo och broderns sjukdom är två saker Ebba Carling kan se präglat hennes liv. 17.6.2020 kl. 09:04

Kolumn. "Det var fantastiskt tyckte jag, att det som hade varit obrukbart och dött hade kunnat förvandlas till ett så fint ställe." 17.6.2020 kl. 09:04

kvevlax. – När jag gick uppför kyrkgången tänkte jag: tack gode Gud för att det åter får öppnas kyrkdörrar och folk får samlas. 17.6.2020 kl. 08:33