Tove Janssons målande reduceras till en dekorativ kuliss i pjäsen Tove, skriver Erika Rönngård.

Svenska teaterns Tove är ett vänligt porträtt av en person som gett så många så mycket tröst

Recension. På Svenska teatern blir Tove Jansson en konstnär som målar förvånansvärt lite. 9.2.2017 kl. 11:41

Det är svårt det där med nationella storheter. Svårt att se dem som människor och inte enbart som just storheter. Svenska teaterns uppsättning lyckas någorlunda bra när det gäller att skaka helgonglorian av Tove Jansson – deras Tove är inte alltid så genomsympatisk. Hon har sina skaparkriser och hon har ungefär lika begränsat tålamod med att vara en ständigt tillgänglig sagomamma som vem som helst skulle ha – men blir aldrig vare sig skandalös eller helt osympatisk. Samtidigt har man reducerat Toves konstnärsskap till just den där lite krisande och ganska bohemiska sidan. Det är mycket prat om vad hon vill göra och att det inte blir som hon vill och inte är lönt, men själva målandet reduceras till en dekorativ kuliss. Tove har glömt bort att Tove Jansson trots viss prestationsångest och trots en del nedgörande kommentarer från kritikerna faktiskt producerade mycket konst och illustrationer och inte bara satt och ondgjorde sig över hur svårt det var.

Helhetsintrycket av pjäsen är ändå gott. Övergångarna mellan de olika scenerna i olika skeden av Toves liv sitter fint och skådespelarna imponerar – det känns som om det verkligen är Tove Jansson vi ser på scenen, både i Ylva Ekblads äldre upplaga och i Alma Pöystis yngre. Pjäsens dramaturgi fungerar också väl – det här är en skildring som vinner mycket på att Tove Janssons familj, som påverkade henne så mycket, gör entre först i andra akten när vi redan fått se föräldrarnas spår i henne. Däremot hade andra akten mått bra av att vara kortare och den avslutande scenen tillför mycket lite nytt till helheten.

Scenerna mellan Tove och fadern Viktor Jansson hör till pjäsens mest berörande – deras hätska motvilja mot varandras åsikter i kombination med en okuvlig kärlek. I förhållandet till fadern förstår man hennes ambivalens helt och fullt. Ännu tydligare mejslas Toves egen familj ut när hon reser till Japan och träffar den unga Miyukis familj, en familj där man till skillnad från Toves egen familj alltid respekterar varandras val.

Men oavsett vilken typ av familj man vuxit upp i kan man ändå fängslas av Mumindalen och dess invånare, och det lyfter Tove fram flera gånger. Tove Jansson skrev den första muminboken under kriget och muminvärlden blev en tillflykt för henne när världen brann. I Tove ser vi hur mumintrollen produktifieras och hamnar på handdukar och tandborstar, men framför allt ser vi hur Mumindalen och dess vänliga och vidsynta invånare talar till vitt skilda personer. Därför känner jag mig innerst inne lättad över att Tove mestadels är ett vänligt porträtt av en person som gett så många så mycket tröst. Trots det där med att man inte ska sätta helgonglorior på storheterna.

Erika Rönngård

kris. "Många gånger fylls vardagen av många små saker som ökar den totala arbetsmängden och stressen." 7.11.2017 kl. 11:15

Avsked. Ljuset är en stark symbol. Det följer oss från dopet till döden. Det tröstar, stillar och hjälper oss att minnas. 3.11.2017 kl. 15:31

Nyskrivet. I Petrus församling ska nya lovsånger spelas in. Och i Johannes församling förbereder man en välgörenhetskonsert. 26.10.2017 kl. 00:00

Mässa. Kantor Dag-Ulrik Almqvist fick fyra frågor om ”Glädje!” – en gudstjänstvecka i Johannes församling. 26.10.2017 kl. 00:00

Duga. "Varifrån kommer allt detta skuldbeläggande?", undrar Maria Sten. 26.10.2017 kl. 17:29

Träffpunkt. Nu har målfärgen torkat och möblerna hittat sina platser. Det nya mångkulturella dagcentret är redo att bli en mötesplats för migranter och helsingforsare. 11.10.2017 kl. 18:50

musik. I Johannes församling kan vem som helst försöka sig på orgelspelande. 11.10.2017 kl. 18:44

Uniformer. Ibland glömmer Stefan Forsén bort att det syns vad han är, inte minst i metron. 11.10.2017 kl. 18:39

Tillsammans. Senior-nätverket är en unik sastning för att motverka ensamhet. I oktober blir det festival. 29.9.2017 kl. 12:50

Praktiskt. En gudstjänst kan ibland vara att inte alls sätta sig i kyrkbänken utan i stället besöka ett äldreboende. 29.9.2017 kl. 12:41

Änglar. Har du tänkt på att i kyrkan sitter vi som i en buss? Det är ingen dum tanke. 29.9.2017 kl. 11:16

Volontärer. Nu behövs fler frivilliga ekonomirådgivare i Helsingfors. Utbildning av nya rådgivare startar 17.10, anmäl dig senast 5.10. 29.9.2017 kl. 13:00

Konferens. På Blomma-konferensen i Helsingfors pratar Eva Gädda om att hitta hem i sin kallelse, personlighet och karriär. 14.9.2017 kl. 00:00

Tävling. ”Vår julgran är fruktansvärt tråkig”, sa församlingsborna. Kyrkoherde Johan Westerlund svarar nu med att ordna en dekorationstävling där vem som helst kan presentera sin vision för årets julgran och själv förverkliga den. 14.9.2017 kl. 00:00

Faser. Ibland måste något dö för att något nytt ska komma istället. I naturen accepterar vi det men när det gäller våra egna liv är det svårare att smälta. 14.9.2017 kl. 00:00