För många är ljuständning på gravarna under allhelgonahelgen en mycket viktig tradition.

Livets väg är också ljusets väg

Avsked.

Ljuset är en stark symbol. Det följer oss från dopet till döden. Det tröstar, stillar och hjälper oss att minnas.

3.11.2017 kl. 15:31

Barbro Eriksson är sjukhuspräst på Mejlans sjukhusområde i Helsingfors. Hon ser livscykeln på nära håll i sitt jobb, från dop till avskedsandakt och allt där emellan.

Vid dopet

– Ljuset ges brinnande vid ett dop. Det blir en tyst symbol för det Jesus sa: Jag är världens ljus.

Ibland tar livet helt andra vägar än vi hade hoppats på.

– Jag minns speciellt när jag jordfäste ett barn som jag hade döpt några år tidigare. Mamman funderade på vad hon skulle göra med dopljuset. Hon beslöt sig för att tända det och låta det brinna ner. Det tog sjuttio timmar, och hon släckte det inte under den tiden.

I sjukrummet

Ofta ombeds sjukhusprästen att hålla en avskedsandakt när någon dött.

– Det blir ett värdigt slut som på något vis sätter ramar på sorgen. På sjukhuset är allting väldigt avskalat, då blir ljuset en mycket stark symbol.

Men i sjukhusmiljö är levande ljus inte tillåtna av säkerhetsskäl, och det kan tyckas låta sterilt att prata om ledljus.

– Men de moderna ledljusen har till och med fladdrande låga numera. Jag har ibland ett ledljus i fickan inför en avskedsandakt.

Också andra symboler är viktiga under en avskedsandakt, som kan hållas flera dygn före döden eller efter att någon avlidit.

– Jag har min bönbok med mig och en ikon på Jesus och Jesu mor. Jag brukar också plocka fram ett kort med en ängel. Det får bli altartavla när jag ber att Guds änglar ska ta emot den döende.

– I kyrkan använder vi många symboler. Det är svårt att sätta ord på sorg och död. Jag tror att kyrkans symboler och ritualer lugnar och tröstar.

– Vi får komma ihåg att Jesus själv var ångestfylld inför sin död. Och till tröst för dem som inte finns till hands när en nära anhörig dör: lärjungarna orkade inte vaka med Jesus. Och det berättas att de efter hans död var rädda.

Vid graven

På alla helgons dag fylls mörkret av hundratals ljus på många begravningsplatser. I Barbro Erikssons barndomshem har det alltid varit en viktig tradtion med ljuständning på gravarna.

– Min mamma är 92 år och hon sköter det fortsättningsvis. Hon tänder alltid gravljus på alla helgons dag och på julafton. Det har varit oerhört viktigt för henne att hon själv får göra det.

Ljuständningen i kyrkan under allhelgonahelgen fyller en slags kollektiv funktion.

– När vi ser att 50 ljus tänds för dem som gått bort sitter kanske 300 personer i kyrkan som har sorg.

I vardagen

När en nära anhörig till Barbro Eriksson gick bort för ett par decennium sedan berättade hon det för en äldre släkting men fick inte de traditionella kondoleanserna till svar.

– Min släkting sa bara: vi tänder ett ljus och minns. Det kändes fint.

Ljuset drar ner på takten.

– Man blir stilla inför tända ljus. Därför blir det andakt.

Och med sorg kan man inte skynda.

– Människor tror att det är bråttom ut ur sorgen, men man får ge sig tid. Det får ta tid att sörja

Ulrika Hansson

Kolumn. Skoldagarna börjar vara räknade. Ett oändligt långt sommarlov hägrar om du är i början av din skolkarriär, en rätt lång och sorgfri sommar om du är i mitten av din skoltid och en aningen oviss sommar om du snart ska sluta din skolgång. 26.5.2025 kl. 15:05

HALLÅ DÄR. I sommar kommer Odin Grönroos, ny ungdomsarbetsledare i Petrus församling, att jobba på Petrus församlings konfirmandläger ute på kyrkans egen lägerö Lekholmen. 26.5.2025 kl. 15:01

HALLÅ DÄR. Han är ny ungdomsarbetsledare i Johannes församling. – Jag har varit med som ledare på många läger, ända sedan min egen konfirmandtid. Riktig hur många läger det blivit vet jag inte, jag slutade räkna vid 50. 7.5.2025 kl. 13:15

Kolumn. Jag vandrar. Ett tak av trädkronor och mjuka, dämpade ljud lugnar mina tankar. Här ute i Guds ändlösa skapelse får jag vila. Jag kommer att tänka på coronatiden då skogen var mitt andra vardagsrum och den dagliga promenaden en pilgrimsvandring tillbaka till mig själv. 7.5.2025 kl. 13:10

PERSONEN. Det finns en utväg, det finns en dörr som öppnar sig mot livet. Sök den – helst tillsammans med någon annan. 7.5.2025 kl. 13:02

Helsingfors. Hur fungerar gudstjänsten bäst för barnfamiljer? Församlingarna försöker variera mellan söndagsskola och familjeanpassade gudstjänster. 6.5.2025 kl. 21:11

HALLÅ DÄR. Hon ordnar ungdomskvällar på Svartholmen i sommar. – Vi kommer prova några nya koncept på församlingarnas ö Svartholmen i sommar, bland annat ungdomskvällar varje onsdag. Historiskt sett har ju Svartholmen varit en plats för ungdomar, med bland annat lägerverksamhet. 6.5.2025 kl. 21:04

Kolumn. I vårt engelskspråkiga arbete i Matteuskyrkan är våra församlingsmedlemmar både familj- och gudstjänstinriktade. Jag hör ekon om nedläggning av söndagsskolor från andra kyrkor – men hos oss är den väsentlig. Kanske vi gör det på ett annorlunda sätt. 6.5.2025 kl. 21:01

Kolumn. Min guddotter lever i nuet. Hon behöver knappt fatta några beslut – annat än vilken bok som ska nu ska läsas. Och för en liten stund får jag en glimt av den världen. Den värld där endast det som sker här och nu existerar. 9.4.2025 kl. 17:49

HALLÅ DÄR. Han för fram budskapet om tro och hopp i krisdrabbade Venezuela. 9.4.2025 kl. 17:16

PÅSKANNANDAGEN. Påskannandagen är för mig en riktig knutpunkt i kyrkoåret, och berättelsen om Emmausvägen en av de riktigt stora, säger Anna Maria Böckerman, kantor i Johannes församling. 9.4.2025 kl. 17:10

PÅSKDAGEN. – Tanken om att frälsningen gäller hela skapelsen (och inte enbart människorna) har blivit allt viktigare för mig under de senaste åren, säger Anne Koivula, församlingspastor i Petrus församling. 9.4.2025 kl. 16:57

LÅNGFREDAGEN. Jesu död är ett stort löfte om att Gud är med oss också när allt det onda sker omkring oss. 9.4.2025 kl. 16:42

SKÄRTORSDAG. Om du inte annars brukar gå till nattvarden uppmuntrar jag dig att gå nu. Det firas nattvard i nästan alla kyrkor och kapell, säger Tua Sandell, diakonissa i Petrus församling. 9.4.2025 kl. 16:36

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10