Jag sitter i bilen med pojkarna, tre och fem år gamla. Vi kör hemåt efter en lång och rolig dag i parken och i kyrkan. ”Titta pappa! Gula löv!” säger treåringen. ”Då blir det höst!” tillägger femåringen med myndig stämma. Vi talar ett tag om träden som verkar dö till hösten, men som kommer tillbaks igen med nya löv på våren.
”Det heter klorofyll” förklarar jag pedagogiskt. ”Träden behöver det för att leva. Om de inte skulle dra in det och spara kraft i stammen under vintern, skulle det inte komma några löv nästa år. Om träden klamrade sig fast vid det de har nu, skulle de dö.”
Det är en paradox. Sånt som vid första anblicken inte verkar passa ihop. Ibland måste något dö för att något nytt ska komma istället. I naturen accepterar vi det men när det gäller våra egna liv är det svårare att smälta.
”Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt.” säger Jesus. Här talar han om sig själv, han som måste dö för att andra ska leva. Men han talar också om oss och våra liv, för han fortsätter: ”Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det”. (Joh 12:24-25 SFB)
Vad betyder det här för oss idag? Säkert flera saker. Kanske en del av svaret är att vi behöver erkänna att det finns årstider och faser i våra liv. Ibland behöver något dö för att det nya ska komma. Kanske jag behöver prioritera om inför hösten? Säga till Gud mera ofta: ”Fader, ske din vilja, inte min. Din vilja är det bästa för mig, för min familj och för världen. Jag litar på dig.”
Daniel Björk
Daniel jobbar som kyrkoherde i Petrus.
I dag ska han njuta av livet.
Hans tips är dokumentärserien ”Last Chance U” på Netflix, där man får följa några unga killar som misslyckats i livet på olika sätt men som får en ny chans genom amerikansk fotboll.
Hans kalenderglimt är Alphakursen som börjar på Café Torpet torsdagen 21.9 kl. 18.30.
