Bloggarkiv
Pusselbitar
Måndag 15.10
Klockan är några minuter över 8 när jag kommer till kontoret. Lyckades undvika de största hålen i asfalten men är trots det lite öm av cykelfärden. Byter till innesandaler fastän det knappast spelar så stor roll. Golvet, bordsytorna, hyllorna, alla papper, allt utan undantag är täckt av ett tjockt lager av vägdamm. Visst är Kathmandu känd för att vara en dammig plats men nu är problemet exceptionellt stort. Sedan flera månader tillbaka håller man på att bredda gatorna. Murar och hus måste flyttas ett par meter längre inåt. Flera hus har faktiskt mistat sina fasader och rummen är kapade, ser ganska komiskt ut. Hela staden är en byggplats och en ytterst dammig sådan.
Ben är hemma idag från jobbet, har haft halsont och kännt sig svag i några dagar."Det är vädret som ändrat" säger nepaleserna. Och visst har det blivit lite kyligare. Vi föredrar numera hett te framom kallt sodavatten.
Vid niosnåret dyker Mandira och Meenu upp. Och det visar sig att vi blir de enda idag. Vi checkar eposten,
dricker morgonteet och sitter en stund efter morgonandakten och diskuterar svart magi och häxor. Andarnas kamp är verklighet.
Mandira och jag går upp till vårt gemensamma arbetsrum på andra våningen. Framför oss har vi ett pussel av sex voluntärer som vi ska ordna praktikplatser för under 6 månader. Det är ungdomar som gått den finska preliminärutbildningen och de kommer hit för 2-3 månader. Pusselbitarna består av deras utbildning,
speciella färdigheter, utbud av praktikplatser, tillgång till engelskatalande handledare och våra resurser att handleda. Innan arbetsdagen är slut har vi ringt en hel massa samtal och bitarna börjar falla på plats. När klockan är lite före fem (vi hann med en snabbnodelsoppa emellan) är pusslet lagt till slutet av januari. Inte illa! Det är ett nöje att jobba med Mandira, hon är fenomenal.
Dagens vila för Ben har gjort susen och han mår så pass bra att han beslutar att följa med till Ebenezer bibelskola imorgon. Jag får ändå lov att börja förbereda morgonandakten istället för Ben som tillfrågats att hålla den. Och temat kommer på nolltid från ovan. Bekymra dig inte - om helig bekymmerslöshet. Det är kanske just det temat som hjälper mig att få ihop den. När vi inser att vi inte klarar av saker och ting i egen kraft, finns det plats för Jesus att verka.
Tisdag 16.10
Bilresan till bibelskolan i Jorpati räcker en timme och när vi kommer fram sitter ungdomarna i kapellet och väntar med att få dra igång med sången. "More love, more power, more of you in my life"...och sångerna avlöser varandra, den ena efter den andra. Andakten om helig bekymmerslöshet tycks nå fram, många nickar igenkännande. Efter stunden i kapellet går vi en runda och bekantar oss med skolans utrymmen medan studerandena går till sina lektioner. På dagens läsordning finns bl.a.hebreiska, integrerad mission och undervisningsspråket är engelska. Inga lätta ämnen för sådana som börjar studierna med skolengelskan i bagaget. Det måste vara en verklig utmaning för många att hänga med i början. Men det finns knappast något annat val, eftersom motsvarande litteratur på nepalesiska inte torde finnas.
Medan vi bekantar oss med flickinternatet kommer en av studerandena fram till oss och undrar om vi,
när vi bodde i Pokhara gick i Lamachaur församling. Och visst gjorde vi det.
Hon kände igen Ben (!). Bishnu är hemma från Lamachaur och gick i församlingens söndagsskola. Vi räknade tillsammans ut att hon var ca 4 år när vi åkte därifrån. Härligt! En pusselbit?!
Vi hade också chans att sitta och prata en god stund med ett ungt par som är elevhemsföreståndare och dela erfarenheter. Att möjligheten till privat familjeliv är begränsad i ett dylikt jobb kunde vi alla konstatera. Det gäller att hitta utvägar så att familjelivet inte lider. En härlig doft av dalbhat söker sig ut från skolans kök.
Dagens besök på Ebenezer bibelskola kunde inte sluta bättre än med ett mål ris, linser och curry!
Mia Westerling
