Herr. Ahlqvist

Han är min trogna springare. Han kom till mig från Kina, via elfordonsbutiken i Stockholm. Han bär fortfarande åländsk registerplåt och har nu tjänat mig skrumpelfritt sedan 9.9.2009!

Orsaken till att det blev en elmoped var att jag under min vistelse bland 50 benediktinernunnor i ett kloster i Cottonwood Idaho kände att jag fick ett tilltal av Gud att aldrig mera äga ett bensindrivet fordon. Samtidigt visste jag med mig själv att även om en elmotorcykel skulle ha varit MYCKET lockande, så vore det en god andlig övning för mig själv att lära mig att börja hållas innanför hastighetsbegränsningarna på våra vägar och bli en mästare på långsamhetens lov. Laglydigheten och viljan att tränas i mindre stressad körtakt är även orsaken till att mopeden fick namnet Herr Ahlqvist - så hette nämligen min morfars morfar, som var poliskonstapel i Åbo.

Jag sa just åt min pappa idag att det är nog ofrånkomligt så att när många andra gläds åt att nu blir vägarna torra så de får fara ut och röra på sig eller ta fram cykeln och börja motionera, så ser jag med längtansfull blick ut efter dagen då jag får börja sitta alldeles stilla - på ryggen av min elmoped!

Jag vet att moped längtan eller motorcykel säsongen är något som många människor går och trånar efter, men det är inga alls samma sak som att åka en el-moped skönhet som min Herr Ahlqvist! Skillnaden mellan att köra motorcykel och elmoped är som att beskriva för en motorbåtsägare hur skönt det är att få fara ut och segla - det är tystnaden, stillheten, det lätta suset i seglen när man glider fram! Det är som att få vara ett med naturen och ändå sväva fram igenom den.  :D

Och IDAG var dagen då jag äntligen kunde sopa bort allt vägdamm från min trogne vän, där han fått stå i vinterförvar och köra ljudlöst hem i solnedgången till en uppfart som min älskade man röjt väg för! NU börjar ett nytt och spännande år tillsammans med Herr. Ahlqvist. Han får för första gången i sitt liv ett garage med värme att stå i, så jag tror han också kommer att gilla vårt nya liv.