28. Mina svärmödrar

”Ni kan inte tro hur mycket världen har förändrats under min tid”, brukar Doris säga när vi träffas. ”Världen kommer nog inte att förändras lika mycket under er tid som under min tid.” Möjligen är det så. Och antagligen kommer många av oss att tycka likadant när vi kommit upp i hennes ålder.

Doris är min svärmor sedan drygt fyra år. Hon kan berätta om hur det var att växa upp i ett enkelt hem med många syskon. Ingen lyx, bara det nödvändigaste, om ens det. Hennes drömmar förblev i många fall just drömmar. ”Jag önskar jag hade fått studera, för jag hade lätt att lära mig”, säger hon ofta, ”men istället blev det att sköta mina yngre syskon och börja jobba för uppehället. Därför ville jag att mina barn skulle få gå i skola och utbilda sig.”  Och visst har livet för hennes barn tagit sig andra vägar, mycket tack vare henne. Nu bor Doris på ett åldringshem ett stenkast från vårt sommarhus mitt i staden. Det betyder att vi kan träffas så gott som dagligen under semestern. Ännu vet hon vägen, ännu känner hon igen mig och fortfarande blir hon lika glad att träffa mig.

”Momi” är mina barns mormor och min första svärmor. Vi har känt varandra i snart trettio år och hunnit dela vardag och fest, glädje och sorg, köksbordssamtal och matlagning. Momi har varit med om en hel del. Hon bortadopterades som tvååring och återupprättade kontakten till sin biologiska mor först när hon själv redan hade barnbarn. Kanske delvis just därför. Momi
och ”Kalle-moffa” gifte sig med presidentens lov eftersom de ännu inte var myndiga. Idag är Momi pensionär efter att ha jobbat som egenföretagare och burit ansvar för hem, matlagning, barn, barnbarn och några generationer jakthundar. Kalle-moffa är sjukpensionär sedan några år tillbaka och minns inte saker lika tydligt längre.

Efter skilsmässan har Momi någon gång mött frågan varför hon fortfarande har kontakt med mig, hennes f.d. svärson. Hon var antagligen lika förvånad och konfunderad över frågan som jag skulle ha blivit. För Momi, ”galnaste mormor på jorden” enligt henne själv, finns det plats för alla, också för en svärdotter och en svärson till.

En skilsmässa behöver alltså inte betyda att relationerna till den man varit gift med eller till ens svärföräldrar upphör. För det andra är relationerna till svärmor av ett speciellt slag,  särskilt om det finns barnbarn. För det tredje har Momis och min relation vuxit fram under många händelserika och intensiva år. Den relationen har det inte funnits någon anledning att ge upp, tvärtom.

Så den här tiden på året har jag förmånen att önska Gott Nytt År till mina bägge svärmödrar som jag vet att uppskattar mig och som jag respekterar och tycker mycket om.