Bloggarkiv

Amanda Audas-Kass
Jag är 29 år och just nu allra mest mamma eftersom jag är hemma med min son Arvid som är två månader. Till familjen hör också Ingrid, 4 år och min man Fredrik. Mitt jobb är att vara modersmålslärare i ett svenskt gymnasium i Helsingfors. Sedan är jag också prästfru, vilket nog är en ganska stor del av den jag är. På KP-bloggen kommer jag att ha ett tydligt tema: kvinnlighet och jämställdhet.

En dag

02.01.2013 20:17

Jag hade egentligen allt på klart.
Jag visste hur jag skulle prioritera.
Jag visste hur man skulle göra.
Jag visste vad jag hade för uppgift.
Jag visste vad jag inte hade för
uppgifter.
Jag visste vad kvinnan inte hade för
uppgifter.

Men.

En dag började jag fundera på varför
alla goda talare jag kände till var män.
En dag (en annan) började jag fundera på
varför alla goda ledare jag kände till
var män.
En dag började jag fundera på varför så
många unga män har goda förebilder i
lärjungaskap.
En dag började jag fundera på varför så
många män hade så gott självförtroende.
Både som människor och kristna.
Medan så många kvinnor verkade tycka
att de var otillräckliga och misslyckade.
Både som människor och kristna.
(För att inte tala om som mammor)
En dag började jag fundera på varför
så många män pratade om sina viktiga
uppdrag i församlingen.
Medan så få talade om sina viktiga
uppdrag i hemmen.
Medan så många kvinnor bara talade om
uppdragen i hemmen.
Som om de inte hade uppdrag i
församlingen.
Som om de inte hade uppdrag i
Guds rike.
En dag började jag fundera på om Gud
verkligen skapat en halv mänsklighet
utan att ha någon plats för den halvan
i Hans rike.
Då den halvan ironiskt nog verkar vara
den halvan som är mest intresserad av
just detta rike.

Och den dag då jag funderade på
den där sista frågan funderade jag en
väldigt kort stund.
Svaret var så glasklart.

Visst har vår Herre en uppgift för
den kvinnliga delen av den
mänsklighet Han gav sin enfödde
Son för.
Visst har Han en uppgift för mig.
Och det känns fånigt av mig att
berätta för Universums skapare
hur liten eller stor den uppgiften
ska vara.

Och det känns livsviktigt för mig

att ta reda på vilken den uppgiften

är.

Väl talat! Och precis som både (små) pojkar och flickor skulle må bra av flera manliga förebilder i barnverksamheten är jag övertygad om att många (stora) pojkar och unga män skulle må väldigt bra av att ta sig över den där obekväma tröskeln och sätta sig på golvet med barn de inte känner. Alla vinner.
Mikaela
4.1.2013 15:01
"Medan så många kvinnor bara talade om
uppdragen i hemmen.
Som om de inte hade uppdrag i
församlingen.
Som om de inte hade uppdrag i
Guds rike."

Jag tycker inte man kan sätta likhetstecken mellan typiskt församlingsarbete och arbete i Guds rike. Guds rike finns överallt, och barnen är en del av församlingen. Att uppfostra sina barn hemma är att i högsta grad delta i arbetet i Guds rike och församlingen. Jag vill med detta inte säga att det är önskvärt att kvinnor gör allt inom hemmet och män allt utanför hemmet, men jag tror att många (inte alla) kvinnor helt enkelt tycker om att sköta sina barn hemma och den uppgiften är inte mindre än att stå och predika i kyrkan.
Malin Karlsson 40+
4.1.2013 13:11
Jag tror inte att det är en fråga om män eller kvinnor utan mera vad Herren har för oss under de olika tiderna i livet. Vi behöver inte söka vår kallelse, den kommer till oss och vi växer in i den. Ibland sker växten i det fördolda, oftast genom det våra vardagar består av så som blöjbyten, inhandlingslistor och gemenskap kring middagsbordet.
Guds Rike ryms inte innanför de ramar som vi kallar församling. För mej är Riket just där jag är i min vandring. Min första och viktigaste kallelse är att vara trogen det som Herren anförtrott mej. I det kan jag inte jämföra mej med någon annan, varken man eller kvinna.
Camilla Klockars
3.1.2013 18:52
Bra frågor! Det är på gränsen till sorgligt...

Kyrka. – Det sker hela tiden en skapelse och den ska också ske i kyrkan. Vi måste kunna erbjuda människorna ett möte med det heliga, säger Juanita Fagerholm-Urch. 11.9.2010 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkhelgen i Karleby, som nu ordnas tredje året i följd, väcker blandade känslor. 10.9.2010 kl. 00:00

Människa. Sune Häggblom är uppfödd och har levt hela sitt liv i Björsby i Jomala på Åland. Föräldragården ligger bara ett stenkast från huset där han i dag bor med dottern Mia. I barndomen åkte han av bara farten med grannfamiljens många barn och deras föräldrar på väckelsemöten och trevliga lägerveckor. 9.9.2010 kl. 00:00

Nina Österholm. I vår kokvrå på jobbet saknades länge skedar. Och vilket tröstlöst projekt det är att försöka få i sig lunchsoppan med gaffel. Att dricka direkt från tallriken och hoppas på att ingen ser är nästan bättre, men med risk för ärter i näsan som Lisabet. Skeden är helt klart ett underskattat redskap. 9.9.2010 kl. 00:00

Ledare. Det är insamlingstider. Kampanjer och huttrande sparbössefolk utmanar vår goda vilja. ”Jag kan fast ge hundra mark. Men då vill jag ha ett foto på mottagaren med min hundralapp i handen. Före det ger jag inte ett penni.” 9.9.2010 kl. 00:00

Kyrka. 97 procent av de riksdagsledamöter som hör till kyrkan tänker rösta i församlingsvalet i november. 9.9.2010 kl. 00:00

Kultur. I höst kan man bli muslim på tv. Men var blev den kristna dokusåpan? 8.9.2010 kl. 00:00

Kyrka. På hösten året före du fyller 15 år inbjuder församlingen dig till att gå i skriftskola. Nu har anmälningarna till skriftskolorna 2011 startat. 8.9.2010 kl. 00:00

Kyrka. Närpesborna har nu en direktkanal från kyrkan till sin tv-apparat. Genom en robotkamera i kyrkan kan de följa gudstjänsterna hemma i tevesoffan. I söndags inleddes sändningarna. 7.9.2010 kl. 00:00

Samhälle. Det är fortsättningsvis tillåtet att läsa bordsbön i grundskolorna i Karleby, Kronoby och Jakobstad. I skolorna verkar man ta beslutet med jämnmod. 7.9.2010 kl. 00:00

Världen. En färsk internationell gallupundersökning visar att religionen betyder mest för människor i fattiga länder och minst i västvärlden. 6.9.2010 kl. 00:00

Samhälle. Radering, omvandling eller blockering – vad händer egentligen med våra profiler på Internet efter att vi dött? 5.9.2010 kl. 00:00

Kyrka. Okunskap, ointresse för kyrkan och studier på annan ort verkar vara de största hindren för ungdomarna att ställa upp i församlingvalet i höst. Som bäst pågår slutspurten på nomineringsarbetet i församlingarna. 4.9.2010 kl. 00:00

Människa. Bo Holmberg hör till våra mesta debattörer. – Tusen tvåhundra debattinlägg i tiotalet tidningar, under 47 års tid. 3.9.2010 kl. 00:00

Johan Sandberg. När Jaro gör mål på Centralplanen i Jakobstad hörs publikens jubel långa vägar över stan. Man får en bra uppfattning av utgången av matchen utan att man behöver befinna sig ens i närheten av planen. Det går bra att följa med matchen även under ett pågående möte i församlingshemmet, för jublet tränger in genom väggarna. 3.9.2010 kl. 00:00

Coronapandemin. På dörren till kyrksalen är en lapp upptejpad: max 10 personer får vistas här. Församlingen har blivit inkastad i en ny, digital vardag. Samtidigt som man hittar nya vägar att nå ut till människor vill man värna om dem som inte rör sig på sociala medier. 23.4.2020 kl. 15:35

Coronapandemin. Det finns inga tecken på panik i stiftet. Efter att ha kollat läget med de flesta kyrkoherdarna är biskop Bo-Göran Åstrand både imponerad och bekymrad. 23.4.2020 kl. 12:41

esbo. Församlingarna i Esbo planerar att skydda femtio hektar skog intill nationalparken i Noux för tjugo år framåt. – Skogen skyddas, men församlingen får också intäkter för den. 23.4.2020 kl. 12:16

rättelse. I intervjun med biskop Bo-Göran Åstrand i nästa nummer av KP om läget i stiftet finns en felaktig uppgift. 22.4.2020 kl. 12:35

profilen. Du är frisk. Cancern kommer aldrig tillbaka. Det är ord som ingen sagt åt Minna Timmerbacka-Vidjeskog men som hon önskar att någon skulle säga. Men hon förstår också att ingen kan göra det. Även om hon nu kan lämna oron bakom sig faller hon tillbaka i den ibland. 22.4.2020 kl. 10:44