Vår plats

Catherine Granlund 18.12.2023

Jag var på julkonsert och lyssnade till paret Höglund, Mikael Svarvar och den mäktiga kören Amigo Choral.

Att jag gråter under vissa sånger är inget som förvånar mig. Men att jag grät när man sjöng Somewhere från West Side Story överraskade mig där i bänkraden – om en plats som väntar på oss någonstans – då brakade någonting loss inom mig. Och det är ganska hemskt mitt på en fullsatt konsert. Min enda tröst var att alla är koncentrerade på musiken och inte på mitt hulkande.

Orden berörde något djupt inombords.

Min grannes man dog i måndags för en vecka sedan. Vi har varit med i bön i ett och ett halvt år varje dag och verkligen blivit en del av böneämnet, fått kärlek för någon vi inte kände. Så dog han och hon blev änka i endast fyrtioårsåldern. Sorgen ligger som en osynlig dimma mellan våra fönster. Jag är så van att när jag vaknar på natten se åt deras håll, märka att lampan brinner: han sover dåligt, har svårt att andas, ber för dem, somnar om. Eller suckar av lättnad över att lampan är släckt, de sover.

Att omorientera sig. Hitta sin plats när något tog slut. Hon måste ta tag i möbler som är verkliga för hans kropp är inte mera där. Hon öppnar klädskåpen och hans kläder är där. Hon undrar om diakonin kan ta dem.

Vi håller på att sälja vårt hus på annan ort. Ett Pippilångstrumpshus som jag stilla drömt om att ännu bo i när den hektiska arbetstiden i livet är över. Min man håller på och förbereder sig för att gå i pension. Plötsligt finns det inte en plats att återvända till. Framtiden gapar öppen. Jag kan inte längre gå här i hyreshuset och undra hur mina trasmattor jag vävt ska se ut där i vårt egna, gamla bo. Nu tänker jag endast på att det mesta förs till återvinningen. Var ska vår framtidsplats vara?

På arbetsplatsen känner jag mig mer och mer vilsen av all digitalisering som förändrat det jag älskade att göra så mycket så att det nu många gånger är med tunga steg jag tar min väska och går iväg till jobbet.

Men så stiger Sören Lillkung fram och sjunger O helga natt.

Och jag tänker på ett barn som föds. En plats som finns vid Hans närhet. En hand från himlen som leder, ett löfte, en framtid, ett land och ett folk – inte av denna värld. Och en mild ström av frid flyter in i min sorgsna, oroliga själ. Det känns inte mer övermäktigt att ordna för jul. Jag firar min Frälsares födelsedag och för Honom bär jag gärna fram det bästa. Tillkomme ditt rike.

religion. Så svarade Karen Armstrong på den göteborgska taxichaufförens kommentar att religionerna är ansvariga för alla krig i världen. 27.9.2016 kl. 11:47

Kyrkpressen. Kyrkpressen utlokaliserar sin redaktion till Åbo för att kunna vara med när alla Svenskfinlands präster träffas i Åbo i veckan. 26.9.2016 kl. 13:02

profilen. När Håkan Sunnliden slår upp ögonen vet han inte om han är levande eller död. Av jeepen eller av medresenärerna syns inte ett spår. Jeepen har störtat ner i ravinen. 23.9.2016 kl. 13:45

asylpolitik. De sex kyrkoherdarna i Esbo uttrycker i ett öppet brev till statsministern sin oro över hur bemötandet av asylsökande förverkligats i Finland. 22.9.2016 kl. 15:00

teater. Dennis Nylund gör en monolog som inte är någon enmansshow. 22.9.2016 kl. 14:09

Bok. Håret kommer oss så nära. Vad är du redo att betala för ditt? Sofia Torvalds har läst Maria Antas bok om hår. 22.9.2016 kl. 10:57

teater. Aldrig tidigare, inte under 56 år, har det satts upp en pjäs av Astrid Lindgren på Unga teatern. 22.9.2016 kl. 08:00

Kyrka. Den nybildade rörelsen Feministinen kirkko (den feministiska kyrkan) har skrivit ett öppet brev till biskoparna. 20.9.2016 kl. 15:12

Samvaro. Vi har levt under ”de talandes tyranni” tillräckligt länge, nu är det dags att värdesätta tystnaden igen. Det säger den danska psykoterapeuten och prästen Ilse Sand. 15.9.2016 kl. 10:39

Svenskfinland. Personer med dåligt omdöme har ibland fattat felaktiga beslut. Det kan Lina Laurent och Annica Lindström sluta sig till i första numret av Amos arv. 6.9.2016 kl. 16:07

profilen. Journalistiken har tagit Peter Fellman till de stora arenorna. Han brinner för sitt jobb men vet att livet är så mycket mer än titlar.– Min tro hjälper mig att se saker i rätt perspektiv. 6.9.2016 kl. 15:34

film. Över de bländande vackra skärgårdslandskapen faller snart en mardrömslik ridå. Kyrkpressens recensent har sett filmen Djävulens jungfru. 6.9.2016 kl. 14:00

radio. Från och med den 1 september hörs inte längre klockringning på lördag klockan 18 i Radio Vega. 5.9.2016 kl. 13:18

Arkitektur. Enligt Sari Dhima präglas den moderna finska kyrkoarkitekturen av en viss ängslighet. 2.9.2016 kl. 15:21

Bok. Kyrkpressens recensent Joanna Nylund har läst Peter Sandströms Laudatur. 2.9.2016 kl. 14:57

jul. Vem är du? 10-åriga Filip Åström tycker att det bästa med julen är att få vara tillsammans, och att vuxna hinner vara lite knasiga när de har ledigt. 21.12.2022 kl. 19:00

Nekrolog. "Redan under studietiden, men framför allt i samband med studentrevolten 1968, kom han till insikt om att teologin måste anpassas till det omgivande samhället. Frälsningen ska gälla hela människan och inte bara själen." 19.12.2022 kl. 14:26

UTNÄMNING. Biskopen har den 15 december utnämnt kaplanen i Närpes församling Ann-Mari Audas-Willman och sakkunnige för arbetet bland finländare utomlands och kyrkans turistarbete vid Kyrkostyrelsen Bror Träskbacka till prostar. 15.12.2022 kl. 14:13

BERGÖ. När tillvaron var tuffare och jularna enklare … Johan Klingenberg delar med sig av minnen från 1950- och 60-talets Bergö. 7.12.2022 kl. 09:54

Zacharias Topelius. – Topelius tro förändrades med tiden, så som jag tror att den gör för de flesta. Det säger doktoranden i kyrkohistoria Erika Boije. 8.12.2022 kl. 13:15