Hängivenheten öppnar upp för nya landskap i en värld som vi inte bemästrar
David utropar i psalm 104 och i otaliga psalmer liknande; tillgivet, andäktigt, innerligt: Jag vill sjunga till Herrens ära så länge jag lever, lovsjunga min Gud så länge jag är till. Ingen kan missta sig på det fullständiga överlämnandet, gripenheten, den starka längtan av Guds beröring och närhet, storhet som David uttrycker i sina psalmer. Han är hängiven.
När känner du dig hängiven?
Författaren och min ungdomsrocksångare Patti Smith besökte centrumbiblioteket i Helsingfors här i veckan och signerade böcker. Jag var där och stod en timme i förtroligt samtal med en annan köande kvinna. Hon hade upptäckt Patti Smith som vuxen genom litteraturen. Jag visste inte ens att hon skrev. För mig var hon en av de legendariska rocksångarna. Jag lånade hennes bok Hängiven och blev överrumplad av författaren Patti Smith. Det tog tag i mig. Hon beskriver skrivandet – processen och det hängivna i det - men skriver också en liten självständig berättelse om hängivenhet och frihet. Det är svårt att föra den lilla boken tillbaka till biblioteket.
Tito Colliander skriver i sin självbiografiska bok Nära om de ortodoxa korstågen vid sjön Peipus i norra Estland som han deltog i när han bodde där några år med sin hustru Ina och dottern Maria. Här fördes han in i den religiösa världen, här öppnades han mer och mer för det outgrundliga, för det som inte kan beskrivas med ord. Han måste bara få vandra med och bära ikonerna, sjunga med sjungande, övergå från åskådare till deltagare. Här började han söka det språk som han fortfarande som gammal sökte, bönens språk. Här blev han intensivt medveten om sin längtan. Hängivenheten växte, öppnade upp för nya landskap i en värld som vi inte bemästrar.
Plötsligt känns all annan hängivenhet som en förbleknad glansbild. All hängivenhet som riktar sig mot det försvinnande. Bara hängivenheten mot det oändliga förblir, ristas in i min kropp och bevaras i evigheten. Uppåt, inåt vill jag styra min hängivenhet.
Jag sjunger om din storhet, Gud, min konung, nu och för evigt prisar jag ditt namn. (ps 145)
