Allt jag (kommer ihåg att jag) gjorde 2022

Louise Häggström 03.01.2023

Jag kan inte vara den enda som sett mig helt led på alla årssummeringar på Instagram. Och alltid när jag tänker "oj, vad de håller på" börjar det till sist pirra i fingrarna och jag vill plita in några drömmiga meningar och ladda upp dem tillsammans med bilder från året som gått. Det slutade i stället med att jag laddade upp en hel drös bilder av Österbottniska landskap och skrev "now let's go 2023". Nu fattas mig alltså en årssummering – så jag drar den här i stället.

I januari flyttade vi till ny bostad – ett hus beläget längs bergsväggen med utsikt mot havet och centrala Bergen. Det var kallt, vi var oroliga för elräkningen och eldade därför upp allt vi hittade. Men det var också otroligt mysigt, ett perfekt ställe för middagsbjudningar och sena whiskeykvällar i soffan.

I februari blev jag 27 och Markus tog mig på överraskningstrip till Voss. Vi sov på hotell, åt mat och kikade på slalombacken. Jag köpte åtta Runebergstårtor från ett åländskt café som jag hade planer på att dela med mig av men som jag åt upp själv, med lite hjälp av Markus.

I mars fick vi corona, vi var på bröllop hemma i Finland och fick besök av två vänner i slutet av månaden då solen behagade sig titta fram. Ja, och så upptäckte vi att vi hade löss som fått frodas i våra hårbottnar sen jul. Från högt till lågt, med andra ord.

I april ordnade vi påskmiddag hos oss tillsammans med våra finska vänner. I slutet av månaden kom Markus föräldrar på besök och vi utforskade Bergen med omnejd. Och så hade vi möhippa för min bästis i underbara Lund!

I maj hade vi en rolig kurs i skolan: bokdesign. Vi firade 17 mai på balkongen och ute på byn. Jag loppade kläder och var ute på en länk för första gången sedan... jag minns inte när. Det hände två gånger i maj och har inte hänt igen sen dess. Vi firade skolavslutningen med några vänner hos mig.

I juni var jag på Heidis (alltid en dålig idé) och solade vid vattnet med vänner. I mitten av månaden började jag jobba på ÖT igen efter en lång paus. Det var arma kul! Jag förberedde mig på en busy sommar med många åtaganden och galej. Vi blev också med bil i juni!

I juli var jag toastmaster på inte ett, utan två bröllop. Jag hyrde en liten lägenhet i centrum av Jeppis och försökte också frilansa lite medan jag jobbade nine to five. Ja, och förbereda toastandet. Min bästis gifte sig i Stockholm och det var alldeles drömmigt.

I augusti var vi på årets fjärde och sista bröllop. Jag jobbade till mitten av månaden och började skolan en vecka senare. I slutet av månaden fick vi besök av det mest nygifta paret som var på bröllopsresa – och av Markus bror med fru.

I september gick jag på jobbintervju och fick jobbet! Jag och Markus åkte på roadtrip och övernattade i Teslan. I övrigt bestod månaden av mat, regn och skola.

I oktober besökte jag simhallen, gick på konsert med jobbet, åt äpple från vårt äppelträdet på vår gård, sov över på våra vänners ö och jobbade häcken av mig.

I november deltog jag i Orange Party som skolan ordnade och påbörjade sista (och längsta) kursen. Vår nya granne kom på besök och vi åt summer rolls och drack billigt lådvin. Jag blev förkyld och började rensa i bland mina kläder. Markus överraskade mig med biljetter till konsert med Bo Kaspers Orkester!

I december tog skolan all min tid samtidigt som jag försökte hinna jobba däremellan. Det var mycket. Till slut fick jag jullov och vi hade julmiddag hemma hos oss med finländarna innan vi åkte hejm. Jul och nyår med familj och vänner i Jeppis – och extremt mycket sömn – var det jag behövt och längtat efter allra mest efter en intensiv höst.

Låt oss nu blicka framåt – jag önskar dig ett gott nytt 2023. Ta hand om dig och andra!

profilen. Hon har ofta fattat drastiska beslut i livet, men tillförsikten har präglat hennes tillvaro.– Jag har litat på att jag landar där jag ska. Och de gånger jag inte landat snyggt har det också haft en betydelse, säger Margita Lukkarinen. 4.11.2016 kl. 00:00

jordfästning. I takt med att finländarna i högre utsträckning inte hör till kyrkan ökar också antalet kyrkliga jordfästningar av icke-medlemmar. 1.11.2016 kl. 15:38

Ekumenikfest. Glöm trista anföranden och reformationsårsjippon. Temperaturen i Malmö Arena är värme, kärlek och intensivt hopp. 31.10.2016 kl. 18:52

Påvebesök. – Det känns som om de som är här vill enhet, säger Emma Audas, som var med när påven besökte Malmö. 31.10.2016 kl. 15:49

profilen. Kyrkan är generös, man kan få det man behöver fast man inte är så säker på vad man kan ge tillbaka, säger Malin Klingenberg. 27.10.2016 kl. 16:27

syrien. – Vi som är ledare måste visa ledarskap: att det finns en framtid för oss i Syrien, säger Harout Selimian, som leder en kyrka i Aleppo. 27.10.2016 kl. 11:12

Helsingfors. Drumsöborna förlorar S:t Jacobs kyrka, medan Petrusborna kan få sin första egna kyrka. Matteus församling söker hyresgäster. 26.10.2016 kl. 11:31

vanda svenska församling. Nu finns den goda viljan att gå vidare. Det är budskapet efter helgens biskopsvisitation i Vanda svenska församling. 24.10.2016 kl. 16:42

profilen. Att vara kristen är att ropa in dem som försvinner, säger författaren Kristian Lundberg. 19.10.2016 kl. 15:34

flyktingar. Känslan av maktlöshet gjorde att Munsala United valde att hoppa av seriespelet i augusti. Nu fortsätter laget att utmana beslutsfattarna. 20.10.2016 kl. 01:00

Äktenskap. När den nya äktenskapslagen träder i kraft nästa år kan samkönade par få en juridiskt giltig vigsel i kyrkan. 18.10.2016 kl. 15:47

biskop. Biskop Guy Erwin är osageindian, homosexuell och kristen. – Det är lätt att gå sin väg, det svåra är att stanna och jobba för kyrkans framtid, sa han under sitt Finlandsbesök. 18.10.2016 kl. 12:00

Bok. Att ta sin konst på allvar, att försöka välja sitt liv och ibland inse att det inte går. Ylva Pereras debutroman Dödsdalsdansösen handlar om att leva i en värld som kunde vara magisk men ofta blir tragisk. – Jag tror vi alla längtar efter att misslyckas men ändå märka att det bär. 17.10.2016 kl. 13:09

Bok. Naondel är Maria Turtschaninoffs mest imponerande verk hittills, tycker Kyrkpressens recensent Sofia Torvalds. 17.10.2016 kl. 13:22

Klockringning. Berghälls kyrka var först med klockringning varje dag för offren i Aleppo. Nu hakar fler församlingar på. 13.10.2016 kl. 11:02

kvevlax. Att besöka julkyrkan och att umgås med familj och vänner är något av det viktigaste för väldigt många under julen. Det är något som länge var långt ifrån självklart för en del av oss som bor i Korsholm. 22.12.2022 kl. 14:45

kyrkbrand. Den brunna kyrkan i Rautjärvi var ett nytt andligt hem för släkter från Rautjärvi kommuns östra del – som avträddes till Sovjetunionen. 27.12.2022 kl. 13:30

BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00

HJÄLP. En läsare efterlyste fakta om diakoni, vilket passar fint som final på diakonins jubileumsår, och som avstamp för det nya året. Vet du vad som utmärker en diakonal församling och vilka egenskaper en diakoniarbetare inte klarar sig utan? 22.12.2022 kl. 15:13

jesus. – Det finns både en konfirmand och en forskare här uppe, säger Lundprofessorn Dick Harrison och knackar på sitt huvud. Han vill tro och betraktar sig definitivt som en kristen. Som historiker tycker han Bibelns Jesus håller för överraskande mycket källkritik – utom kanske julevangeliet då. 22.12.2022 kl. 10:00