Under mitt halvår på andra sidan jorden lade jag märke till många saker. Australiensare gillar rödbeta, ägg och avokado i sina kycklingburgare, vänstertrafiken är rätt så logisk egentligen, och finns det en strand inom en kilometers radie är det helt okej att gå till butiken barfota.
Men jag lade också märke till avsaknaden av vänner och familj. Inte så konstigt med tanke på avstånden mellan Vasa, Helsingfors och Sydney. Det som fick mig att dagligen sakna den sociala aspekten av vardagen hemma i Finland var australiensarnas genuina trevlighet. Det är inte bara solen som sprider värme i Australien.
Varje gång jag gick in i en affär påmindes jag om vad jag missar hemma: långa pratstunder med vännerna över ett glas vin, mys framför teven med mamma, och morfars kramar. Butikspersonalen fick fungera som substitut, och de gjorde ett bra jobb med att dämpa min mest akuta vänbrist.
(Här vill jag dock inflika att mina vänner ju fortfarande finns kvar här hemma, och efter att ha kramat om dem några gånger är världsbalansen återställd.)
Australiensisk butikspersonal, men också vanliga människor på bussen, fyller en funktion som jag tycker vi saknar i Finland. De är medmänniskor och visar det genom att fråga hur en har det, vad en har för helgplaner eller om en behöver hjälp med att hitta någonstans.
Ensamhet är ett stort problem i Finland. Den här ensamheten kan vara svår att råda bot på helt, men tänk vilken skillnad småsaker som en liten pratstund med kassapersonalen kan göra. Det är dags att ta ett blad ut australiensarnas bok och sprida lite mer värme här i kalla Finland.
Johanna Långbacka studerar journalistik och kommunikation.
Hennes favoritplats i stan är Kronohagen.
