Furahakören samlas med jämna mellanrum till övningsveckoslut – den här gången i Lappvik.

De stavar gemenskap på många språk

Jubileum.

I Furahakören bygger man relationer till varandra och till Gud.

6.9.2019 kl. 12:14

År 2013 var Furahakören utan dirigent.
– Vi hade ett uppträdande som bokats ett och ett halvt år tidigare, men ingen dirigent. Jag diskuterade det med en kompis, jag sa att mitt hjärta brinner så för den här kören, den är Guds verk, vi måste lösa det här. Och min kompis sa: ”Varför frågar du inte Fiona?”, berättar Nina Forss, som sjungit i kören sedan början av 2000-talet.

Så hon frågade Fiona.
– Jag sa inte ja genast, jag lovade be. Men det är farligt att be, skrattar Fiona Chow, som varit dirigent för kören sedan dess.

Furahakören grundades av Gunvor Helander år 1974, och bestod av en liten grupp av unga sångare. Den blev Finska Missionssällskapets svenskspråkiga kör, och dess uppdrag var att väcka intresse för mission. Småningom växte den, på 80-talet fyllde den en hel buss. Sen krympte den igen.
– När Furahakören började sjunga sånger från andra kulturer var det ovanligt. Men idag sjungs afrikanska eller asiatiska sånger i vilken kör som helst. Så varför behövs kören idag? frågar Jan Hellberg, en av körens tidigare och långvariga dirigenter.

Hans svar är att den behövs för det arbete den gör idag: integrera olika kulturer och musikstilar och människor i våra kyrkor. Fiona Chows modersmål är engelska och i kören talar man engelska, svenska och finska. Chow menar att Furaha kan vara ett integrationsinstrument, och integration motverkar utanförskap. I kören sjunger också finskspråkiga, och alla språkgrupper lär känna varandra på övningarna.
– I huvudstadsregionen är integrationsspråket nästan alltid finska, och invandrare får lätt den bilden att svenskspråkiga är lite speciella. Jag kan få höra: Varför umgås du med finlandssvenskar? Då säger jag: Kom med i min kör så ska du få se att finlandssvenskar faktiskt är jättetrevliga!

Jan Hellberg arbetar som bäst på en doktorsavhandling i musikvetenskap. Den handlar om hur musicerandet i evangelisk-lutherska kyrkan i Namibia präglats av både internationella och lokala influenser.
– Jag tycker det är jätteintressant att fundera på vad vi egentligen gör när vi musicerar – vi bygger relationer. I kyrkliga sammanhang är en av dem relationen till Gud. Hur vi musicerar färgas av och påverkar våra uppfattningar av de här relationerna, säger han.

Han tänker på Namibia, som var det första arbetsfältet för det nygrundade Finska Missionssällskapet.
– Jag vågar påstå att kyrkan i Namibia är den mest finskinfluerade kyrkan någonstans – utanför Finland. De finska missionärerna gjorde i början det misstaget att de översatte ord – psalmer och bibelord – men inte musikstil.

Men när han tänker på sin forskning inser han att det är ett lika stort misstag att tycka att de lokala kyrkorna till exempel i Namibia enbart får sjunga sin lokala musik.
– Det är också ett slags kulturimperialism.

För Fiona Chow är det viktigt att kören förenar olika musikstilar och sångtraditioner, att den går över språkgränser, att den lockar dem som är intresserade av mission och dem som ännu inte vet att de är intresserade av mission.
– Det är mitt hjärtas längtan som kristen att vi blir ett med Jesus, och därför är gemenskapen i kören jätteviktig. Gemenskapen vi har med varandra, och med Gud.

Kören firar 45-årsjubielum den 16–17 november. På lördag blir det en sits för gamla medlemmar, och sedan festmiddag i Högbergssalen vid Johanneskyrkan i Helsingfors från kl. 14 framåt. På söndag blir det festmässa kl. 12 i Johanneskyrkan. De av körens tidiga medlemmar som inte fått info om jubileet kan mejla nina.forss35@gmail.com.

Kören välkomnar nya medlemmar. Terminsstart 7 september. Kontakta furahadirigent@gmail.com för mer information.

Sofia Torvalds



europa. Via sitt arbete som Svenska Yles medarbetare i Baltikum har Gustaf Antell genom åren fått en god insikt i det politiska läget i Östeuropa. – Jag har ingen större passion för att berätta historier men älskar samtidigt att ge en röst åt dem som inte hörs. 20.1.2022 kl. 06:00

BORGÅ STIFT. Borgå stift har fyra nya präster och en ny diakon. Vi ställde några frågor till dem. 19.1.2022 kl. 13:02

BORGÅ STIFT. På trettondagen vigdes fyra nya präster och en ny diakon i Borgå domkyrka. 11.1.2022 kl. 09:04

ungdomens kyrkodagar. Ungdomens Kyrkodagar (UK) som skulle ordnas i januari 2022 kommer på grund av rådande coronarestriktioner att flyttas fram och hålls istället 21-24 april på Lärkkulla i Raseborg. 10.1.2022 kl. 13:33

Profil. Patrica Strömbäck är ny tf kyrkoherde i Solf. – Solfborna tycker om och värnar om sin församling, tror jag. 5.1.2022 kl. 14:13

diakoni. Runebergs dikt om bonden Paavo och president Kyösti Kallios bön under vinterkriget formulerar den teologi som Leif Galls förespråkar. 4.1.2022 kl. 11:14

FÖRLUST. Mitt under coronapandemin dog Lotta Keskinens syster. – När inser man att någon inte kommer tillbaka? Har jag insett det än? 2.1.2022 kl. 09:14

FÄNGELSEPRÄST. Hanna Backman har gjort resan från en frikyrka i Österbotten via journalistik i Helsingfors och kriminologstudier i England till jobbet som fängelsepräst i Stockholm. Hon har hittat sitt kall. – Det var som att något ploppade ner från huvudet till hjärtat – det här vill jag göra. 31.12.2021 kl. 15:40

NYANSTÄLLNING. Från den 1 februari 2022 förstärker Kyrkpressen den redaktionella bemanningen då Jan-Erik Andelin ansluter till tidningen. Jan-Erik Andelin kommer närmast från KSF Media där han jobbat sedan 2004, bland annat som chefredaktör på Borgåbladet, på Hufvudstadsbladets ledaravdelning samt som tidningens korrespondent i Stockholm. 28.12.2021 kl. 19:34

UTNÄMNING. Barbro Eriksson och Siv Jern har utnämnts till prostar. 16.12.2021 kl. 12:31

SJUKHUSPRÄST. Jessica Högnabba-Akin är ny sjukhuspräst på Kvinnokliniken i Helsingfors. Hennes egna erfarenheter av sjukhus har lärt henne att inte komma med klichésvar vid svåra frågor. 15.12.2021 kl. 15:59

anpassning. Tina Westerlunds jultraditioner har förändrats många gånger om, det har också hennes liv. Sjukdomar, att bli rullstolsbunden och att flytta från ett kärt hem har krävt stor anpassningsförmåga. – Jag hoppas mina barn har sett att det går att komma igenom svårigheter. 15.12.2021 kl. 10:32

Personligt. För knappt två år var Lillemor Asplund-Haapasaari på botten av sitt liv. Då sa hennes pastor: "Gud har förlåtit dig – men det är du själv som inte har förlåtit dig". 14.12.2021 kl. 15:00

film. I höst kom den – filmatiseringen av Kjell Westös bok Den svavelgula himlen. Regissören Claes Olsson berättar hur det kom sig att just han fick det ärofyllda uppdraget att göra romanen till film. 9.12.2021 kl. 08:54

jul. Ärkebiskop emeritus John Vikström minns både barndomens härliga jular och en julandakt i Kakolafängelset, då några fångar planerat att ta ärkebiskopen som gisslan. 9.12.2021 kl. 08:35

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00