”Jag känner befrielse, lättnad och vemod”

Stavnedläggning.

Biskop Björn Vikström lade ner sin biskopsstav i en välfylld domkyrka idag.

25.8.2019 kl. 15:02

I en festmässa i domkyrkan i Borgå höll biskop Björn Vikström idag sin sista predikan som biskop i Borgå stift.

I sin predikan sa Vikström att tårar inte är ett uttryck för svaghet utan för empati och medkänsla – och att tårarna ibland kan följas av en liknande vrede som Jesus kände när han reagerade mot att offerkulten i templet i Jerusalem, som hade kommersialiserats och försatt fattiga och rika i ojämlik situation. Vi känner igen samma vrede i oss själva, sa biskopen.

– När minoriteter förtrycks, när regnskogen brinner och flyktingar sänds tillbaka till sina hemländer.

Han sa också att den här dagen – hans sista som biskop – är en laddad dag för honom själv.

– Jag känner befrielse och lättnad över att få lämna uppdraget över till min efterföljare, men också vemod.

Han tackade för det stöd han fått av sin hustru Mia, av kolleger, vänner och släkt. Han tackade särskilt för alla dem inom kyrkan som oförtröttligt ställer upp för den även när de får höra att kyrkan har motvind och att en kristen hör till en förgången tid.

– Jag tackar Gud för er, sa biskopen.

I slutet av mässan lade biskop Björn Vikström ner sin biskopsmitra (den biskopliga huvudbonad som Björn Vikström varit känd för att inte använda), sin biskopsstav, sin biskopskåpa och sitt biskopskors. Han blev välsignad av domprosten Mats Lindgård och Stiftsfullmäktiges ordförande Heidi Juslin-Sandin, och sedan trädde Lindgård ett emerituskors runt hans hals.

Björn Vikström lämnade kyrkan medan kören sjöng en glädjesång: ”Låt oss gå i frid och tjäna Gud, låt oss gå i Herrens namn!”

Från första september blir Björn Vikström lärare vid teologisk etik och religionsfilosofi vid Åbo Akademi.

”Vi slutar medan vi fortfarande är glada”

Idag lämnar Björn Vikström och hans fru Mia biskopsgården i Borgå.
– Overkligt, skönt och vemodigt.
Så sammanfattar Björn Vikström sina känslor när de sista gästerna lämnat biskopsgården. Hans dag började med porträttavteckning, fortsatte med festmässa och sedan med kaffebjudning i biskopsgården, där många vänner och kolleger fanns på plats för att tacka och säga farväl.
Vikströms hustru Mia Björkgren-Vikström citerar skrattande prins Daniel: hennes känslor är ”all over the place”.
– Det känns samtidigt helt rätt och samtidigt vemodigt. Jag är så glad över alla som delat den här dagen med oss, säger hon.
Båda är överens om att det var skönt att Björn Vikström från början angav en tidsgräns för sitt biskopsuppdrag.
– Nu kan vi sluta medan vi fortfarande är glada.
På kvällen sätter de sig i bilen och åker till det nya hemmet i Åbo. På sommarstugan har de något som påminner om tiden i biskopsgården. Björn Vikströms morbror plockade på 70-talet med sig ekollon från den ek – ett vårdträd – som biskop Max von Bonsdorff i tiden planterade vid biskopsgården i Borgå.
Ett av ekollonen är idag ett litet träd vid paret Vikströms sommarstuga i Kumlinge.
Sofia Torvalds



Mest läst

    laestadianer. Söker kontakt med andra i samma förhållande till moderkyrkan. 27.4.2017 kl. 13:55

    koptiska kyrkan. Fanatiskt våld är en farsot som ingen tro eller stat längre klarar av ensam, menar den koptiska biskopen Angaelos 27.4.2017 kl. 10:34

    Datorsystem. Kyrkans servicecentral har avslutat sina samarbetsförhandlingar: femton ska sägas upp. Men vad tycker församlingarna egentligen om mastodontprojektet som skulle spara dem pengar? 26.4.2017 kl. 17:30

    Bok. Bulevarden är en vacker utgåva av Tove Janssons texter mer lämpad för kännaren än för nybörjaren. 25.4.2017 kl. 11:05

    teater. Vad betyder det att vara människa? Det frågar sig Fabian Silén i pjäsen Paradisdoktrinen, en komedi som börjar med att Gud sitter bortglömd i ett svart hål, tjurig över att inga människor lyssnar på honom eller ber till honom längre. 27.4.2017 kl. 08:00

    Kyrkomötet. De flesta tycker att det är en dålig idé att bunta ihop kyrkans svenska central med Borgå stift. I Det framgår med all tydlighet i ett betänkande som kyrkomötets framtidsutskott gjort. 24.4.2017 kl. 15:30

    Kyrkomötet. Kyrkomötets framtidsutskott stöder inte tanken på kvoter för personer yngre än 30 år i kyrkomötet. 24.4.2017 kl. 15:18

    Johannes. Församlingsrådet i Johannes församling har beslutat att församlingen fortsätter sin verksamhet i S:t Jacobs kyrka på Drumsö. 21.4.2017 kl. 14:47

    renovering. Kyrkostyrelsens plenum har fördelat byggnadsunderstöd till församlingarna i lutherska kyrkan. 19.4.2017 kl. 15:38

    asylsökande. Närmare tretusen personer från många olika kristna samfund har undertecknat ett ställningstagande för medmänsklig behandling av asylsökande. 14.4.2017 kl. 09:42

    Påsktraditioner. – Jag var ett med mitt ägg, och det avgjorde allt. 12.4.2017 kl. 09:36

    tro. Det är inte lätt att bygga en församling från grunden. Robin Nyman har försökt. För hans del slutade det i ett känslomässigt stort, mörkt hål. 11.4.2017 kl. 11:37

    kyrkodagar . Än hinner man anmäla sig till kyrkodagarna i Åbo. 10.4.2017 kl. 11:59

    Påsk. Avsaknaden av kristna påsktraditioner gjorde att Melana och Jonas Löfqvist började fira påskmåltid med hela familjen. 7.4.2017 kl. 13:58

    sibbo. PÅSKVANDRING. Kom i tid. Klä dig varmt. Ta på dig stövlarna. Kärlekens väg drar genom Sibbo igen. 6.4.2017 kl. 12:21

    Mest läst

      vanda. Mona Nurmi studerar teologi i Åbo. Ämnet är hisnande med mångfalden av tolkningssätt. Diametralt olika åsikter bland studerande väcker ibland livliga diskussioner. 22.12.2022 kl. 14:40

      kvevlax. Att besöka julkyrkan och att umgås med familj och vänner är något av det viktigaste för väldigt många under julen. Det är något som länge var långt ifrån självklart för en del av oss som bor i Korsholm. 22.12.2022 kl. 14:45

      kyrkbrand. Den brunna kyrkan i Rautjärvi var ett nytt andligt hem för släkter från Rautjärvi kommuns östra del – som avträddes till Sovjetunionen. 27.12.2022 kl. 13:30

      BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00

      HJÄLP. En läsare efterlyste fakta om diakoni, vilket passar fint som final på diakonins jubileumsår, och som avstamp för det nya året. Vet du vad som utmärker en diakonal församling och vilka egenskaper en diakoniarbetare inte klarar sig utan? 22.12.2022 kl. 15:13

      Mest läst