Det är en diskussion som pågått i fem år, ibland mer intensivt och ibland inte alls. När förtroendevalda bytts ut har man nästan fått börja om från början. Ändå har inget hänt, man har inte ens tagit beslutet att fortsätta som förr.
– Det är nittio procent känslor och tio procent fakta som styr diskussionen, säger Rainer Karvonen, ordförande för gemensamma kyrkofullmäktige i Pedersörenejdens kyrkliga samfällighet.
Senaste vecka hölls igen ett möte för medlemmarna i församlingsråden i Jakobstads svenska, Pedersöre, Esse och Purmo församlingar. Men i stället för att sitta och diskutera som en grupp delade man in de närvarande i mindre grupper, där varje församling var representerad.
– När alla varit samlade är det bara några som pratar, jag är en av dem, medan det stora flertalet sitter tysta, säger Bo-Göran Åstrand, kyrkoherde i Jakobstads svenska. Jag har ofta funderat vad de som suttit tysta egentligen tänker när jag sett dem gå till sina bilar efter mötet.
Grupparbetet visade sig vara ett bra drag. Tack vare det fick man diskutera de rädslor och de utmaningar som en förändring av strukturerna kan föra med sig.
– En rädsla är skillnaderna i storlek mellan till exempel Jakobstad och Purmo. Som gammal Purmobo förstår jag rädslan för att man inte får ha gudstjänsten kvar varje söndag. I Purmo är de rädda att förlora prästen som de upplever som sin om prästen och kantorn inte längre åker ut för att hålla terminsgudstjänst i bykyrkan, säger
Åstrand.
Men också i Jakobstads svenska finns rädslor. Röstningsaktiviteten i församlingsvalet är avsevärt lägre i Jakobstad än i de övriga församlingarna.
– En röstningsaktivitet på 14 procent i Jakobstad och 50 i Esse kan betyda att det nya
församlingsrådet har lika många representanter från Esse som från Jakobstad, säger
Åstrand.
Närheten en utmaning
Att släcka lamporna i bykyrkorna har man inte har råd med, anser Åstrand.
– Gudstjänstlivet, nattvardsgemenskapen och mötespunkterna vi har inom området måste vi helt enkelt eftersträva att hålla kvar. Det är där vi har medlemskontakten. Vi har inte råd att avsluta ett gubbcafé, en syförening eller någon annan grupp som samlas någonstans. Då tappar vi innehållet i strukturen.
– Men jag tror det blir svårt för de små församlingarna att hålla kvar gudstjänsterna i bykyrkorna på sikt om man inte är en del av en större helhet.
Enligt Åstrand har alla fyra församlingar liknande utmaningar: att skapa närhet till medlemmarna och få dem att känna sig delaktiga i gemenskapen.
– Redan inom det lilla område som samfälligheten utgör bör man svara på det här utmaningarna på olika sätt. Det måste finnas utrymme för mångfald oavsett om vi har fyra församlingar, som nu, eller en församling.
Han understryker vikten av att man säkerställer att det som sagts i diskussionen kommer att hålla ifall strukturerna förändras.
– Det räcker inte med att säga att det nog blir bra. Går vi in för en annan struktur bör vi ha ett avtal där nivån av verksamhet som vi kommit överens om specifieras. Gör vi inte det kan vi glömma allt.
Vill inte tala ekonomi
Som ordförande för gemensamma kyrkofullmäktige försöker Rainer Karvonen se till helheten.
– Jakobstads svenska har inget att vinna på en sammanslagning. Det är helheten som vinner. Jakobstad är den församling som har det bäst ställt, den är störst och har aktiva frivilliga medarbetare. Nu handlar det om hur samfälligheten ska klara sig. Gör vi inget åt strukturerna kommer församlingarnas andliga arbete att drabbas på sikt.
Karvonen ser ekonomin som grundproblemet.
– För tillfället är det ekonomiska läget inte något större problem, även om Purmo har problem. På sikt kommer intäkterna att minska samtidigt som utgifterna inte gör det. Alla vet att något borde göras, men alla tar det inte till sig. En del förtroedenvalda undviker helt att tala om ekonomin.
– När vi väljer strukturer måste vi ta ekonomin i beaktande som en faktor. Den ska vara hållbar också på sikt. Pengarna får inte vara det viktigaste i församlingen. Men är man utan pengar så gör man heller ingenting, säger Bo-Göran Åstrand.
Förra veckans diskussion mellan medlemmarna i församlingsråden kom inte alls in på hur de nya församlingsstrukturerna kunde se ut. Tidigare har man diskuterat, modeller där Pedersöre, Esse och Purmo bildar en ny församling, eventuellt med kapellförsamlingar. En modell är att också Jakobstad inkluderas i denna församling.
Att alla fyra fortsätter som förr är inget alternativ för Karvonen.
– Det löser inga ekonomiska problem i längden. För att möta de ekonomiska utmaningarna krävs en helt ny församling.
Något beslut fattades inte heller senaste vecka. Men diskussionen kommer att fortsätta.
