Vi träffas i Åbo två dagar före flyttlasset ska gå till Jakobstad. Richard Eklund, hans fru Hanna och tvååriga sonen Alfred har fullt sjå.
– De här sista dagarna innan flytten har varit lite kaotiska.
Orsaken till flytten stavas LFF. Sedan årsskiftet har Richard Eklund jobbat deltid som ungdomsarbetare för Laestadianernas fridsföreningars förbund (LFF). Det är en förening som samarbetar med de svensk- och tvåspråkiga bönehusföreningarna inom den laestadianska väckelsen i Finland.
De här bönehusen kan samla flera hundra ungdomar en helt vanlig kväll. Många lekmän är engagerade i ungdomsarbetet, men det har också blivit tydligt att det behövs en koordinator. Det är där Richard Eklund kommer in.
–Snart börjar jag jobba heltid så då går det inte längre att pendla mellan Åbo och Jakobstad.
Illamående och droger
Richard Eklund är LFF:s första anställda ungdomsarbetare. Hans arbetsfält kantas av ett stort frivilligengagemang men även av de utbredda drogproblem hos ungdomar som Kyrkpressen skrivit om under vintern.
– Det är inget att sticka under stol med. Många ungdomar mår dåligt och drogerna är en del av det problemet.
Vad har du tänkt göra åt det?
– Det behövs själavårdande samtal och undervisning, och ett forum där de unga kan få svar på sina frågor och hitta någon som vandrar med dem. Vi måste ta hand om varandra.
Richard Eklund anser också att undervisningen i bönehusen behöver bli mera teologiskt medveten.
– Det kan inte vara så att olika bönehus lär ut olika om kristen tro. En predikan som är teologiskt medveten och konsekvent kan vara själavårdande, så att den som lyssnar kan känna sig trygg och veta vad som gäller.
I dag kommer ungdomar lätt i kontakt med många olika sätt att tro på.
– Då hjälper det mycket att ha en stabil grund. Det vill jag ge.
Hjälper det faktiskt att föra ut ett teoretiskt ”Jesus har dött för dina synder, du är frälst” till illamående ungdomar?
– Nej, inte bara som en påklistrad jargong. Vi måste kunna berätta budskapet så att ungdomarna faktiskt förstår vad det handlar om. Jag vill att ungdomarna ska få känna att de är älskade av Gud, på riktigt.
Han hoppas att LFF kunde fokusera mera på medmänsklighet än på moraliska förbud.
– Det första en ungdom behöver få höra är ”du är värdefull”, och inte ”du är en syndare”. Där har vi ibland betonat fel.
Ett ansvar att inte riva ner
Egentligen skulle Richard Eklund utbilda sig till idrottsinstruktör. Men efter två år på bibelskola i Ryttylä kände han att han inte var klar med de religionsfilosofiska frågorna. Så han kom till Åbo Akademi och teologiska fakulteten.
– Jag har verkligen fått ompröva min egna kristna tradition under studietiden. Jag har lärt känna människor som tänker annorlunda än jag och ändå är kristna. Det är absolut en bra sak att utmanas att fundera kring sin egen tro.
Ditt huvudämne är gammaltestamentlig exegetik, där man noga undersöker hur Bibeln har kommit till. Har det påverkat din bibelsyn?
– Visst har det utmanat och format min bibelsyn,men jag står fortfarande stadigt i tron på att Bibeln är Guds heliga ord. Jag har influerats mycket av professor Antti Laato, som lyckas med konststycket att variera undervisningssätt beroende på sammanhang. Är han i en församling tar han ner det akademiska till en vanlig nivå, det är fint.
Det här är något som Richard Eklund hoppas kunna ta med sig hem.
– Om jag ska tillbaka till Jakobstad och undervisa måste jag ta ett pastoralt ansvar. Jag vill inte använda min kunskap till att riva ner grunderna för andras tro. Undervisningen och predikan ska ju bygga upp tron på Jesus Kristus. Det ska alltid vara klart att han är din personliga frälsare.
En kämpande tro
Richard Eklund ser sig inte som en extrovert talare, och är lite förvånad över att han nu har ett jobb där de egenskaperna skulle falla sig naturliga.
– Jag är inte anpassad för ungdomsarbete. Jag är inåtvänd, saknar visioner och är inte bra på att tala, säger han med ett leende.
– Men jag känner mig kallad. Gud använder mig trots att jag är dålig på att prata. En negativ självbild slinker lätt in, och får en att tro att man inte räcker till.
Laestadianer kan verka ointresserade av att bjuda in dem som inte hör till rörelsen. Är laestadianer inåtvända?
– Jag tror att många helt enkelt är lite osäkra på om de kan ta med gäster utifrån till en samling. Kan de alls förstå vår tradition? Vad gör man om gästerna börjar ställa svåra frågor?
Att vara laestadian är mångbottnat.
– För mig handlar det mest om ett socialt sammanhang, jag är ju uppvuxen i rörelsen. Men jag förknippar det också med tanken på att en tro ska vara kämpande och vaken. En kämpande tro vågar fråga varför vi tror som vi tror. En vaken tro kan innebära att man är medveten om att man sover, och då är man på sätt och vis ändå vaken.
Hur kombinerar du jobb, studier och familj?
– Det går inte att uträtta något på alla områden samtidigt. Det senaste året har mina studier gått på sparlåga när jag varit hemmapappa medan min fru slutförde sina studier. Vi har märkt att det är bra att ha särskilda dagar då vi gör något tillsammans.
