Jazzsångerskan Isabella Lundgren: "Det är vid branten man förändras"

Som 18-åring gjorde hon blixtkarriär som jazzsångerska i New York. – Men inom mig växte mörkret och det var ett gränslöst liv utan hämningar, säger Isabella Lundgren. Nu utbildar hon sig till präst i Stockholm och tycker att syndabekännelsen är det allra bästa i mässan. 3.9.2015 kl. 07:28

Det är en nästan smärtsamt vacker sensommareftermiddag, när jag träffar Isabella Lundgren vid ingången till Storkyrkan i Gamla Stan. I denna anrika katedral, invigd på 1200-talet, har hon hittat sitt andliga hem.

– För andra året i rad jobbar jag här i Sommarkyrkan. Vi är tre prästkandidater som håller gudstjänster och mässor samt guidar och ber varje timme.

Platsen för intervjun är bokad på övre våningen i Själakoret, det rum där prästeståndet fordom hade sina möten. Inget i Isabella Lundgrens bakgrund pekade mot att hon en dag skulle studera teologi och – ett ord hon formligen älskar – ”tjäna” här.

Den musikaliska ådran, däremot, upptäcktes tidigt av föräldrarna.

– Redan som treåring började jag titta på Disney-filmer och plockade väldigt snabbt upp både text och musik. Där satt jag och sjöng med i Lilla sjöjungfrun och Alladin och spolade tillbaka och lyssnade om och om igen.

– När jag blivit litet äldre började jag lyssna på mammas skivor; Billie Holiday och Ella Fitzgerald med flera.

Uppenbarligen tyckte jag det var väldigt roligt, eftersom jag stod i timtal och sjöng till de där skivorna.
Musikklass och sedan en estetisk gymnasielinje med ännu mera musik i Karlstad. Körsångare i Värmlandsoperan. Soloframträdanden.

Bort från Sverige

En allt starkare längtan bort till något vidare än de värmländska skogarna växte sig fram.

– När jag fyllde 18 fick jag en summa pengar av mina föräldrar. Det räckte till en biljett till New York. En 25 år äldre kusin bodde i förorten New Jersey och det var ju till en början skönt för mina föräldrar.

Efter fyra veckor insåg Isabella att detta inte var hennes melodi, slirade en smula på sanningen och förklarade att hon hittat ett boende inne i New York City.

I Greenwich Village sprang hon på ett café som hade ”Open mic night”.

– Där gick jag in med min stora IKEA-kasse och min ryggsäck. Så kom det fram en tjej som jobbade i baren och frågade ”Vart är du på väg?”

– Jag svarade att jag heter Isabella, kommer från Sverige och söker någonstans att bo. Men hittar jag inget kunde jag kanske sitta på ett kafé?

– Hon skakade på huvudet, bjöd hem mig, och där bodde jag de tre första månaderna.

Den kvällen inleddes Isabella Lundgrens amerikanska karriär. Hon framförde en av sina egna kompositioner till eget pianokomp.

– Efter tre månader kunde jag flytta in i en lägenhet i Brooklyn med två amerikanskor och en engelska. Och så blev jag antagen till musikhögskolan New School University, där jag studerade i två år.

Under fyra år i The Big Apple kom hon att bo på ett flertal adresser, spela med ett stort antal konstellationer musiker och sjöng till och med vid några tillfällen i Woody Allen Jazz Band.

Det låter som en glassig Hollywood-film?

– Kanske det. Men det jag kände var något annat än det jag visade upp. För jag kände varken lycka, tillförsikt eller hopp.

Två valmöjligheter

Isabella Lundgren har i intervjuer varit ytterst sparsam med detaljer, klart är dock att alkoholen spelade en roll i det destruktiva livet over there.

– Man kan säga att det var en mörk period i mitt liv. En period då jag fattade många dumma och ogenomtänkta beslut och försatte mig själv i stora faror.

– Jag tror de flesta människor har ett svart hål, mer eller mindre stort. Det gränslösa och hämningslösa liv jag levde var ett symptom på något annat, som jag visste jag var tvungen att ta tag i.

Demoner?

– Javisst! Och dem måste man prata om. Annars kommer de ut i form av missbruk eller destruktiva relationer och äter upp en inifrån.

För Isabella Lundgren skedde ”omvändelsen” inte på vägen till Damaskus, utan var snarare ett beslut fattat på rationella grunder.

– Det är vid branten man förändras och inser att man har två valmöjligheter. Antingen hoppar du ner i avgrunden eller så går du tillbaka och lever på ett annat sätt än tidigare.

Hon åkte hem igen till föräldrahemmet i Karlstad. Så några privilegierade månader, då hon utan prestationskrav kunde börja omforma sitt liv.

– Samtidigt som jag ofta kände en stor meningslöshet, fanns även en känsla av mening. Och jag valde att från och med nu bygga mitt liv på den meningsfullheten.

Valet resulterade i en ansökan att studera teologi och hon antogs till Teologiska Högskolan, THS, i Stockholmsförorten Bromma.

– Jag har hela livet haft en nyfikenhet gällande religiositet, kyrka och andlighet. Och jag kände ett slags behov av att ”tjäna” och göra något betydelsefullt.

– Att utbilda sig till präst var för mig en helt ny tanke. Som många andra i det sekulära Sverige är jag döpt och konfimerad och hade gått på högtidsgudstjänster, men inte mer.

– Man kan säga att jag behövde idén om Gud i mitt liv, för det världsliga kändes otillräckligt. Jag hade en paus på nästan ett år då jag inte sjöng något alls.

Men i dag har musiken återfått sin centrala roll i Isabella Lundgrens liv. Så till den grad att hon förra läsåret tog ett sabbatsår i studierna.

År 2012 kom kritikerrosade debutskivan It had to be you och i fjol släpptes den än mer lovordade Somehow life got in the way.

Två låtar på sistnämnda skivan är författade och tonsatta av Lundgren. En av dem bär motiv ur Psaltaren.

Jag ber henne sjunga a capella, men då ler hon och plockar istället fram sin smartmobil och snabbt fylls Själakoret av ljuvlig musik.”A time to be born, a time to die, a time to play, a time to...”

Hur ser din skaparprocess ut?

– Den kräver tålamod och tid. För om jag skriver något vill jag att det ska ha substans.

Du är ganska sträng mot dig själv?

– Jag har nog blivit det, för jag vill inte slösa bort min tid. När jag dör vill jag veta att jag ansträngt mig för att leva ett rättvist och vackert och uppriktigt liv.

Två år har Isabella Lundgren kvar av sina studier. Hon är redan antagen som prästkandidat och för att fullt ut tillträda ämbetet krävs ytterligare två studieår.

– Det är svårt att få ihop studier och jobb. Musiken är min försörjning och jag tar inte studielån, berättar Isabella som i höst bland annat ska turnera i Tyskland och Japan.

I våras hann hon med framträdanden i Helsingfors och Vasa.

– Jättehärligt båda gångerna! Och så roligt med en väldigt blandad publik. Det känns som att det finns ett brett musik- och jazzintresse i Finland.

En tredje skiva är också på gång.

– Allt är klart, vi ska bara spela in den. Bandet består förutom mig själv av pianisten Calle Bagge, basisten Niklas Fernkvist och Daniel Fredriksson på trummor.

Den här gången har Isabella Lundgren skrivit alla texter samt musik, det sistnämnda delvis tillsammans med pianisten Bagge.

Också denna gång finns en andlig dimension. Hon tar upp sin smartmobil igen och ger ett exklusivt smakprov från låten Not the opposite, där hon hämtat inspiration från den tyske teologen Paul Tillichs tankar om tro och tvivel: ”I held on to you, when the winds rocked my road. I trusted your presence when loneliness caged me”, ljuder det i Själakoret.

Rannsaka sig själv

Så lämnar vi kyrkan för en kort promenad i Gamla Stan. Solen bränner och ljuset smeker gränder och prång.

En sista fråga bara:

Hur var nu det här med syndabekännelsen?

– Av fullt förståeliga skäl är den problematisk för många, eftersom ordet så ofta missbrukats. Det hebreiska ordet för synd betyder ”att missa målet, så det handlar inte om att påpeka att människan i sin natur är fel.

– Istället handlar det om att belysa de mörka delarna av vårt liv, så att vi kan få bättre självförståelse och fatta mer kärleksfulla beslut nu och i framtiden.

– Vi kan bara bygga en bättre värld när människor är redo att möta och rannsaka sig själva. Det är för mig vad som sker i syndabekännelsen!

Sören Viktorsson



FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

musik. Tove Wingren är skivaktuell med sina två musicerande släktingar Patrick Wingren och Rickard Slotte. – Samarbetet är glatt och fyllt av tacksamhet, säger Tove Wingren 23.1.2023 kl. 11:18

pris. Gustav Björkstrand har skrivit tolv böcker "efter sin senaste pensionering". Han fick Tollanderska priset för sin nya bok om psalmförfattare, men också för hela sitt livsverk. 15.2.2023 kl. 10:02

OVAN I KYRKAN. Efter gudstjänstens inledning följer oftast syndabekännelsen. För en del känns den som ett slag i ansiktet. Varför ska man säga att man är syndig om man inte alls känner sig så? 26.1.2023 kl. 00:00

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17