Mörker.

I mörkret låter han sig finnas

Påsk. Karnevalstämningen har avtagit och det är mörkt trots att det bara är eftermiddag. Förhänget i templet rämnar.
6.4.2012 kl. 15:00
Det är mörkt. Klockan är tre på eftermiddagen men ändå är det beckmörkt. Solförmörkelsen har redan hållit på i tre timmar och den visar inga tecken på att avta.
Tre timmar tidigare var det karnevalstämning utanför staden. Alla var där. Både de som hörde till innegänget och de som inte gjorde det. Hela stadens befolkning var där tillsammans med stadens ledning och alla prästerna. Tre män skulle avrättas på det mest förnedrande sätt man kände till, genom att bli korsfästa. Två förbrytare och en som var dömd för att han påstod sig vara Guds son.
Men den uppsluppna stämningen avtog i takt med att det blev allt mörkare. Då solen inte längre värmde blev det också kallare och folket svepte sina mantlar tätare omkring sig. Man började skruva på sig oroligt: vad var det egentligen som hände? Det var inte lika roligt längre. De yngsta barnen började gråta och man började sakta söka sig hemåt fast männen på korsen fortfarande var vid liv. Folket lämnade tillställningen innan den nått sin kulmen.
Det var en decimerad skara som fanns kvar när klockan närmade sig tre. Soldaterna fick inte lämna sin post, så de stod kvar. Några av vännerna till Jesus, han som dömts för att han påstod sig vara Guds son, stod också i närheten och såg på. Det var bland andra några kvinnor och en ung man som följt honom från Galiléen.
Då ropar Jesus: Eli, Eli lema sabachtani. Vad säger han, undrar folket, ropar han på Elia? Nu ska vi se om Elia kommer och hjälper honom. Och Jesus ropar en gång till med hög röst: Far, i dina händer lämnar jag min ande. Och när han sagt det slutar han andas.

Då brister förhänget i templet i två delar, uppifrån ändå ner. Det betyder att vägen till Gud öppnar sig. Marken skakar och klipporna rämnar. Gravar öppnar sig och många döda vaknar till liv igen och går in i staden. Det är en underdrift att säga att de som är ögonvittnen till denna mörka stund är rädda.
Men i detta kaos står en man, en romersk officer, som ser det som sker. När han ser allt går det upp för honom att Jesus, mannen vars död han nyss bevittnat, är Guds son. Officerens reaktion är fascinerande: han prisar Gud. Han har nyss medverkat till att Guds son blivit oskyldigt avrättad. Och han prisar Gud. Som om han sa: Jag har nyss dödat din son, Gud, all ära till dig. Det är nog inte den repliken jag skulle använda i den situationen.

Det verkar som om han redan tjuvläst slutet av evangeliet och visste hur det kommer att sluta. Han verkar förstå det som ingen annan förstår i den stunden, Guds räddningsplan. Det förstår inte ens lärjungarna. Åtminstone har officeren en stark tro på att Gud kommer att ställa allt till rätta igen oavsett omständigheterna. Vilket Gud kan.
Jag har svårt att föreställa mig det mörker som härskade över jorden då Jesus dog. Det är bara följa med nyheterna för att vi ska få belägg för att människor försätts i mörker än i dag genom olika katastrofer som drabbar dem på det personliga och det kollektiva planet. Katastrofer som förorsakats av både medmänniskor och naturens krafter. Men skillnaden är ändå den att vi vet hur evangeliet slutar. Vi vet att Jesus uppstod och att han ger oss hopp i vårt mörker. Även om det inte alltid känns så.
Jesus låter sig ofta finnas i våra djupaste mörker och mest hopplösa situationer. Det var ju där den romerska officeren upptäckte honom.

Efter att tsunamin dragit över Indiska oceanen på julannandagen 2004 tog många thailändare som bodde norr om Khao Lak – där de flesta finländarna omkom – sin tillflykt till Gud. Två små nya kyrkor grundades i staden Takuapa och fiskarbyn Nam Kem. Den thailändska pastorn som flyttade till Takuapa för att grunda församlingen där säger att folket upptäckte att Jesus var den som bar när allt annat rämnade.


Följ redaktionens påskvandring i Kyrkpressen 14–15/2012 eller på webben.

Johan Sandberg



Ukraina. När Ukrainakriget bröt ut igår samlades biskoparna snabbt och fattade beslut om att kyrkorna i hela landet samma kväll skulle öppna dörrarna för bön för fred. 25.2.2022 kl. 10:40

Ukraina. De första bilderna från Ukrainas näststörsta stad Charkiv som Getty Images och AFP kablat ut visar en stad under attack. I sitt hem i Vasa sitter Maria Skog och oroar sig för sina föräldrars säkerhet. Det är fyrtio kilometer till den ryska gränsen från hennes hemstad. 24.2.2022 kl. 16:35

Ukraina. Tanja Pintjuk är radiopratare på den fristående radiokanalen Radio M i Kiev. På torsdag morgon började en annorlunda tid i Ukraina. Hennes hemland är i krig. 24.2.2022 kl. 13:39

BÖN. Den lutherska kyrkans biskopar kom i morse överens om att uppmana alla kyrkoherdar att ikväll öppna sina kyrkor för bön för fred med anledning av kriget i Ukraina. 24.2.2022 kl. 09:41

JÄMSTÄLLDHET. – Våra föreningsmedlemmar har lika stor rätt att vistas överallt som andra människor, säger Muluken Cederborg som jobbar som koordinator för DUV Mellersta Nyland. Föreningen fyller 50 år i år. 1.3.2022 kl. 11:00

mission. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, är under våren frivilligarbetare inom Slef och undervisar på en bibelskola i Asella, Etiopien. 15.2.2022 kl. 15:18

vrede. Som 27-åring vågade Tabita Nordberg äntligen möta sin sorg. Hon har brottats med Gud – och vreden förde dem närmare än någonsin förr. 16.2.2022 kl. 08:00

KARRIÄRBYTE. Efter åtta år som kantor bytte Niclas Nylund ut att körövningarna mot körningarna. Nu har han kört buss i snart femton år. 17.2.2022 kl. 12:00

mariehamn. – Det var som ett flygplan hela orgeln, konstaterade Kaj-Gustav Sandholm när han som barn bestämde sig för sitt drömyrke. 15.2.2022 kl. 10:36

UNGDOMSTID. Ta det lugnt, det ordnar sig! Så säger Björn Vikström till sitt tjugoåriga jag. 17.2.2022 kl. 10:21

krav. Stiftsdekanen är något av biskopens högra hand, och det har också hänt att en stiftsdekan blivit vald till biskop. Nu lediganslås tjänsten i Borgå stift. 9.2.2022 kl. 15:39

domkapitlet. Magnus Riska avgår från tjänsten som stiftsdekan. Nu söker domkapitlet både en ny stiftsdekan och en ny stiftssekreterare för personalvård. 9.2.2022 kl. 11:10

Helsingfors. Renoveringar för över 11 miljoner faller tungt i nacken på Johannes församling i Helsingfors. Nu ska fastighetsreparationer allt tydligare tas ur samma kista som pengar till församlingarnas verksamhet och löner till personalen. 8.2.2022 kl. 15:03

ETT GOTT RÅD. Var inte så sträng med dig själv. Kom ihåg att ha roligt också, skulle Eva Biaudet 
säga till Eva, 20 år.
 I serien "Ett gott råd" ger personer goda råd till sitt yngre jag. 3.2.2022 kl. 16:25

mission. Martin och Hege-Elise Sandås med sin familj flyttade till Aten samtidigt som den stora flyktingvågen 2015. Sedan dess har flyktingarna varit en del av deras arbete. 3.2.2022 kl. 09:26

KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53